Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2010

Scar Symmetry – Dark Matter Dimensions Låtlista:

1. The Iconoclast
2. The Consciousness Eaters
3. Noumenon And Phenomenon
4. Ascension Chamber
5. Mechanical Soul Cybernetics
6. Nonhuman Era
7. Dark Matter Dimensions
8. Sculpture Void
9. A Paranthesis In Eternity
10. Frequencyshifter
11. Radiant Strain

Hemsida: Scar Symmetry

MySpace: Scar Symmetry

Min recension:

Scar Symmetry är ett svenskt melodiskt death metal/progressive metal band från Avesta, och detta är deras fjärde och senaste album från 2009, förutom en demo. Jag har säkerligen hört dem innan, men aldrig lagt märke till dem direkt, men jag har precis recenserat det svenska melodiska death metal bandet Miseration, där Christian Älvestam är sångare, och han var tidigare sångare i detta bandet, så detta är Scar Symmetry´s första album utan honom, så tänkte det vore kul att jämföra dem lite. Det spelar inom samma genrer kan man säga, både banden spelar melodisk death metal, men Scar Symmetry går väl lite mer åt det progressiva hållet som jag har skrivit ovan. Men annars så tycker jag de spelar väldigt liknande musik, men jag tycker faktiskt att detta bandet får lite bättre variation på låtarna än vad Miseration hade på sitt senaste album, men det kanske också är en smaksak. Det är mer blandat med hårdare partier och mer melodiska, nästan lite poppiga slingor i Scar Symmetry´s musik, och jag tycker att de påminner än hel del om ett annat svenskt melodiskt death metal band, nämligen Soilwork. Så lyssnar ni på dem, så tror jag ni kan hitta mycket likheter i detta bandet och gilla dem också, nu kanske de lät väldigt olikt på deras tidigare album med Älvestam i fronten, vad vet jag, men detta albumet påminner i alla fall om Soilwork i mina öron. Sångaren eller sångarna som nu tog över och är på detta albumet heter Roberth Karlsson och Lars Palmqvist, den förstnämnda står för det mesta av vrålet och lite sång, och den sistnämnda står då för mest sång och lite av vrålet, och jag tycker att de gör ett bra jobb för det mesta. Som jag skrev om Älvestam i min Miseration recension, så fick jag gåshud av honom ibland, och ibland inte alls speciellt imponerad, det är väl samma här egentligen, ibland tycker jag att de gör riktigt ifrån sig, ibland inte alls, de passar inte alltid min smak i alla fall. Sen är det vad man föredrar, vrål rakt igenom hela albumet som med Älvestam eller som här blandat vrål med sång som med Karlsson och Palmqvist, för mig är det väldigt olika, för olika band, i detta fallet så har jag lite blandade känslor för de båda vokalisterna. I slutändan så är väl skillnaderna mellan bandet att Miseration koncentrerar sig mer på det hårda och tunga och har enbart vrål, och Scar Symmetry på mer åt det melodiska hållet med blandad vrål och sång, men jag ger detta albumet samma som jag gav Miseration albumet, det blir högt, men det når inte ända upp.

Låten jag fastnade för mest: The Consciousness Eaters

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Miseration – The Mirroring Shadow Låtlista:

1. Dreamdecipher
2. Blueprinted Aeon Collapse
3. Voyaging The Seas Of Thought
4. The Mirroring Shadow
5. A Trail Blazed Through Time
6. Dimorphic
7. Sulphury Sun
8. Imago 2.0
9. Theca

Hemsida/MySpace: Miseration

Min recension:

Miseration är ett svenskt melodiskt death metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2009. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem, och detta är riktigt grymt och brutal death metal minst sagt. Som jag brukar skriva, så är det alltid lika kul att hitta en grymt svenskt band eller i alla fall nordiskt eller skandinaviskt, för vi har ju en hel del grymma band här uppe, det gäller bara att hitta dem, så är oftast lika glad när jag blir tipsad, för det är också oftast riktigt bra. Jag kanske verkar lite för imponerad nu än vad jag egentligen är, jag kan inte ge detta albumet högsta betyget, riktigt så otroligt bra är det inte, men jag tycker absolut att det är riktigt bra melodiskt death metal. Det är lite brutalare är många andra just melodiska death metal band nu för tiden, detta bandet låter lite mer som den gamla skolan, och det har jag verkligen inget emot. Bara just genren handlar om death metal, så brukar det oftast falla mig i smaken faktiskt, och det gör även detta, det är välspelat, det är som skrivet, riktigt jävla brutalt och stenhårt metal, med mycket tyngd, och man får sig en jävla kick bara av att höra musiken. Ska vi gå över till sångaren eller vrålet rättare sagt, så är det kanske där som jag är lite mindre imponerad faktiskt, jag är väl inte besviken heller visserligen. Det är i alla fall Christian Älvestam, som tidigare var sångaren i ett annat svenskt death metal band, som heter Scar Symmetry, som står för vrålet i detta bandet, och i vissa låtar som får jag gåshud, i andra så är jag inte alls lika imponerad. Det är väl dels det och dels att jag tycker att de flesta av låtarna är för lika, så det blir inget direkt spänning att lyssna på nästa låt, men det är väl det negativa som jag kan komma på, så betyget nedan är ju fortfarande högt och rättvist.

Låten jag fastnade för mest: The Mirroring Shadow

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Gwar – Lust In Space Låtlista:

1. Lust In Space
2. Let Us Slay
3. Damnation Under God
4. The UberKlaw
5. Lords And Masters
6. Metal Metal Land
7. The Price Of Peace
8. Where Is Zog?
9. Make A Child Cry
10. Release The Flies
11. Parting Shot

Hemsida: Gwar

MySpace: Gwar

Min recension:

Gwar är ett amerikanskt shock rock/thrash metal/komedi rock/heavy metal band, och detta är deras elfte och senaste album från 2009, förutom EP-skivor, live album och samlingsalbum. Jag har hört dem förut några gånger, men aldrig lyssnat in mig på dem, och kan inte påminna mig hur de låter, men blev tipsad om dem av en läsare, som tyckte de liknade Slipknot, framförallt för deras attityd, och där kan jag ju hålla med, men musikaliskt, så tycker jag inte att de har många liknelser, men nu har jag ju visserligen bara hört detta hela albumet. Men ska jag hålla mig till detta albumet, så är jag ljummet imponerad, de eller media kallar visserligen en av deras blandning av genre, för komedi rock, men jag tycker att det märks alldeles för väl och själva musiken blir bara för pajas för min smak. Ska man ta just jämförelsen med detta band och Slipknot, så ser jag knappt några musikaliska liknelser alls, finns väl på några få låtar som skulle kunna likna Slipknot´s debutalbum, när de mer lät som ett nu-metal band, men i så fall har Slipknot utvecklat sig själva och sin stil, och Gwar har stannat kvar i det förflutna, och det säger jag utan att ha hört deras 10 tidigare alster. Men nog med denna jämförelse, tyckte bara det var kul att göra den när en läsare påpekade det, men kan absolut hålla med om att attityden stämmer banden emellan. Men annars så tycker jag att musiken är bra, men inte mer än så, vissa låtar är bättre än andra och de får till en rätt bra blandning av dessa genrer med sköna riff, och både hård och tung musik och lite lugnare och rockigare inslag, men jag tycker det blir för ploj-aktigt över det hela och jag får lite avsmak av detta. Sångaren Oderus Urungus, eller Dave Brockie som han egentligen heter, har en helt ok röst, jävligt hes röst, men han passar oftast i dessa låtar, så har väl inte mycket att klaga på där, han får hjälp med sången av i stort sett hela bandet i övrigt. I slutändan så är jag väl som skrivet ljummet imponerad, vissa låtar kan vara riktigt bra, andra inte alls bra, så betyget nedan tycker jag är rättvist.

Låten jag fastnade för mest: Where Is Zog?

Av mig får albumet:

Read Full Post »

This Ending – Dead Harvest Låtlista:

1. Trace Of Sin
2. Parasites
3. Machinery
4. Instigator Of Dead Flesh
5. Dellusionists
6. Army Of The Dying Sun
7. Dead Harvest
8. Tools Of Demise
9. Deathtrade
10. The Asylum

Hemsida/MySpace: This Ending

Min recension:

This Ending är ett svenskt melodiskt death metal/thrash metal/industrial metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2009, förutom tre släppta album i annat bandnamn och en demo och en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem, och jag tyckte detta var bra, och det är kul att höra svenska band göra såhär bra musik. Jag kanske inte lyssnar på speciellt mycket industrial metal band, men destå mer death metal och thrash metal band, och denna blandningen som This Ending får till är faktiskt riktigt bra. Själva musiken påminner absolut om dessa tre genrer, jag tycker de låter som en blandning om den tidiga thrash´n med allt från Metallica, Sepultura med mera, till den lite modernare death metal´n, så som många band inom den genre låter nu, och en släng av industrial metal märks tydligt även det. Sen kanske jag inte är lika imponerad av alla låtar de har gjort på detta albumet, det finns vissa som inte alls är lika bra, och får lite avsmak när de använder sig av lite körliknande röster i bakgrunden på vissa låtar, det är väl inte som oftast min favoritattiralj inom metalmusik. Det kan faktiskt funka för vissa band i vissa låtar, men det funkar inte för mig hos This Ending, inte på de låtarna jag hörde här i alla fall, men det kan ju falla andar i smaken. Förövrigt, så gillar jag sångaren Mårten Hansen, han har ett riktigt bra vrål för det mesta, det finns väl någon teknik som han använder sig av som kanske inte är min favoritteknik, men i allmänhet, så gör han förbannat bra ifrån sig. I slutändan så blir detta ett riktigt bra betyg, det tycker jag absolut att de är värda, men inte det högsta, då hade jag krävt ännu bättre låtar, men jag kan fortfarande rekommendera dem.

Låten jag fastnade för mest: Parasites och Instigator Of Dead Flesh (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Silent Civilian – Ghost Stories Låtlista:

  1. Let Us Pray
  2. Victim Of Fear
  3. The Phoenix
  4. Ghost Stories
  5. Sustenance
  6. Cast The First Stone
  7. Last One Standing
  8. Atonement
  9. Murder One
  10. Dressed In Black
  11. The Gift (Feeding Time)

Hemsida/MySpace: Silent Civilian

Min recension:

Silent Civilian är ett amerikanskt metalcore band, och detta är deras andra och senaste album från 2010. Jag har tidigare recenserat deras förra album Rebirth Of The Temple, det albumet gav jag 5 av 5, och jag är absolut beredd att ge detta albumet samma betyg, för det är minst lika bra som debuten. Jag skrev en väldigt tafflig recension sist, så ska försöka att skriva något bättre denna gången, men det lilla jag skrev då, stämmer fortfarande, så får väl utgå ifrån det i alla fall. Precis som jag skrev då, så är det sångaren/gitarristen Jonny Santos som från början var i nu-metal bandet Spineshank som startade det här bandet när han hoppade av sitt förra, men nu är han tillbaks i Spineshank och ska släppa nytt där, och har även nu släppt nytt här med detta albumet. Och det gör mig jävligt glad, för dels så gillar jag Jonny skarpt och dels gillar jag båda banden skarpt, så det är ju riktigt bra nyheter. Men för att återgå till detta albumet, så låter de väldigt likt deras förra, de kör på stenhård metalcore med mycket melodi, precis som oftast metalcore´n låter nu för tiden, speciellt den amerikanska kanske, men man hör även nu-metal influenser, precis som man gör på debut albumet. Men annars så blandar de, det stenhårda med det lugna, det tunga med det melodiösa, och jag kan inte annat än att ge detta högsta betyget faktiskt. Det är precis såhär ett metalcore band ska låta enligt mig, låter ett band såhär, så fastnar de direkt i mina öron, och det gör Silent Civilian helt klart. Sångaren Jonny gör mig inte heller besviken, han har riktigt bra sång och ett förbannat grymt vrål och det håller över hela albumet. Det ända som gjorde mig mindre nöjd är att jag inte hittade någon ”Live Again”-låt, det är alltså den låten jag fastnade för mest på förra albumet, och den är fortfarande lika bra, men kan ju hända att jag hittar en sådan ju mer jag lyssnar på detta albumet, det sänker då inte betyget.

Låten jag fastnade för mest: The Phoenix och Atonement (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Heaven Shall Burn – Invictus (Iconoclast III) Låtlista:

  1. Intro
  2. The Omen
  3. Combat
  4. I Was I Am I Shall Be
  5. Buried In Forgotten Grounds
  6. Sevastopol
  7. The Lie You Bleed For
  8. Return To Sanity
  9. Against Bridge Burners
  10. Of Forsaken Poets
  11. Nowhere (Therapy? Cover)
  12. Given In Death feat. Sabine Weniger och Sebastian Reichl (Deadlock)
  13. Outro

Hemsida: Heaven Shall Burn
MySpace:
Heaven Shall Burn

Min recension:

Heaven Shall Burn är ett tyskt metalcore/melodisk death metal band, och detta är deras sjätte och senaste album från 2010, förutom EP-skivor och samlingsalbum. Jag har tidigare recenserat deras förra album Iconclast (Part 1: The Final Resistance), det albumet gav jag 4 av 5, och jag tycker väl varken de har blivit varken sämre eller bättre. Jag skrev i min förra recension att jag saknade lite ren sång från detta bandet, förstår inte riktigt vad jag pratade om där, i vissa band är det riktigt bra med blandad sång och vrål, ibland bara sång, ibland bara vrål, sen kanske det blivit snäppet bättre med sång här, vad vet jag, men det är då inte sämre för att sången fattas. Det kör på sin stenhårda metalcore blandat med melodiskt death metal, och de gör det fortfarande lika bra, jag gillar deras musik skarpt. Men jag tycker att fortfarande så är det något som fattas, kan inte komma på vad det är, men jag är inte imponerad av alla låtar på albumet, det kan ha något med det att göra. Jag tycker att de flesta av låtarna är otroligt bra, men så finns det några få som jag tycker att de nästan kunde ha skippat till och med, och det drar ju självklart ner betyget för dem. Sångaren Marcus Bischoff har en förbannat bra vrål, precis som jag skrev i min förra recension, så passar han perfekt till deras musik, sen om han hade använt sig av lite ren sång i vissa låtar, kunde få upp musiken en nivå, det vet jag inte, men han gör i vilket fall som helst, ett förbannat bra jobb. Så precis som deras förra album, så sätter jag snäppet under högsta betyget, får hoppas att jag kanske känner att nästa album är en nivå till, så jag kan ge detta bandet högsta betyget, för det är riktigt bra.

Låten jag fastnade för mest: The Omen och Sevastopol (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Danko Jones – Below The Belt Låtlista:

  1. I Think Bad Thoughts
  2. Active Volcanoes
  3. Tonight Is Fine
  4. Magic Snake
  5. Had Enough
  6. (I Can’t Handle) Moderation
  7. Full Of Regret
  8. The Sore Loser
  9. Like Dynamite
  10. Apology Accepted
  11. I Wanna Break Up With You

Hemsida: Danko Jones

MySpace: Danko Jones

Min recension:

Danko Jones är ett kanadensiskt hårdrocks band, och detta är deras femte album från 2010, förutom samlingsalbum och EP-skivor. Jag har hört nån enstaka låt från dem förr, men aldrig lyssnat in mig på dem, så tänkte göra det nu, och jag är imponerad av denna plattan, och minns rätt från de få låtar jag hört innan, detta är riktigt skön musik. Det är enkelt rock´n´roll med en jävla skön känsla, det är en blandning av gammal hederlig hårdrock och moderna element, och de gör det riktigt jävla bra helt enkelt. Jag tycker det är samma känsla som jag får över våra svenska Backyard Babies, det är inte så komplicerat, utan det är rak på sak, enkel hårdrock som jag får en känsla av att de är riktigt bra live. BB har jag sett live en gång och det var riktigt energiskt och ett riktigt bra live band, och utan att ha sett Danko Jones live, utan bara av att lyssna på detta albumet, så känns det även som de är ett bra live band. Om det nu är så eller inte har ingen direkt betydelse, för jag tycker om albumet och det är det som får betyget högt, inte det högsta, då hade jag krävt några mer riktigt bra låtar, för det är några få som jag tycker att de kan ha skippat, men högt blir betyget i vilket fall som helst. Sångaren Danko Jones som bandet har sitt namn efter och som även är gitarrist i bandet har en riktigt bra röst, tycker han är riktigt bra från allt ifrån de lugnare partierna till där han tar i, en riktigt skön rockröst. Jag tycker inte att jag behöver skriva så mycket mer, utan det är riktigt bra hårdrock, de når inte ända upp till bästa betyget, men jag kan varmt rekommendera dem.

Låten jag fastnade för mest: Active Volcanoes och Apology Accepted (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »