Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2010

Musica Diablo – Musica Diablo Låtlista:

1. Sweet Revenge
2. Sacrifice
3. Live To Buy
4. Underlord
5. Work Out
6. Lifeless
7. In The Name Of Greed
8. Betrayed
9. The Flame Of Anger
10. Twisted Hate
11. The Rack

Hemsida: Musica Diablo

MySpace: Musica Diablo

Min recension:

Musica Diablo är ett brasilianskt thrash metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2010, förutom en demo. Jag har aldrig hört dem förut, men detta är ett sidoprojekt från Sepultura-vokalisten Derrick Green, så det gjorde mig nyfiken, och efter att ha lyssnat på albumet, så tycker jag att detta är riktigt bra thrash. Jag blev lite tveksam till att börja med, det var några få låtar, en eller kanske två vill säga, som var riktigt dåliga, de fall i alla fall inte mig i smaken minst sagt. Men ju mer jag lyssnade, desto mer gillade jag det jag hörde, och jag är väl inget större thrash metal fan, i alla fall inte när det gäller ren thrash metal, utan mer när de tar influenser därifrån till andra genrer. Man kan till exempel ta en av grundarna till thrash, nämligen Metallica, och deras första album ligger inte högst på min lista, utan jag gillar de senare mer, och då är jag nog inget större fan av just ren thrash kanske. Men för att återgå till detta bandet och detta albumet, så tycker jag att i stort sett varje låt är riktigt bra, det är riktigt bra thrash helt enkelt, med en lite modernare touch kanske och lite influenser från olika håll. Men det är i alla fall jävligt hårt och tungt, och förbannat snabb och välspelad metal och det blir inte allt för grötigt som en hel del thrash kan bli. Sångaren Derrick Green som då är vokalist för Sepultura, som jag nämnde i början gör riktigt bra ifrån sig på vissa låtar, andra låtar tycker jag han är riktigt dålig faktiskt, speciellt på de få låtarna som jag inte gillade. Men i slutändan så är det flesta av låtarna riktigt bra, gillar man thrash, så tror jag allt att man gillar detta, och betyget blir högt, men inte det högsta.

Låten jag fastnade för mest: Live To Buy och Underlord (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Texas In July – I Am Låtlista:

  1. Introduction
  2. It’s Not My First Rodeo
  3. Elements
  4. Lancaster
  5. Hook, Line And Sinner
  6. I Am Yours
  7. Aurora
  8. Page One
  9. Reflections
  10. Satellites
  11. Father Time

Hemsida/MySpace: Texas In July

Min recension:

Texas In July är ett amerikanskt metalcore band, och detta är deras debut album från 2009, förutom en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem, och jag tycker att plattan i allmänhet är riktigt jävla bra, förutom några små saker. Dels så är det bara 11 låtar, det är visserligen rätt normalt, men en är intro och en är bara rent instrumentell, så då är vi egentligen nere på 9, och jag önskar ju bara mer låtar. Men annars så är det förbannat hård och tung metalcore rakt igenom hela albumet, och det går med en jävla fart också. De är givetvis rätt så melodiska, som de flesta metalcore banden är, de bygger låtarna från melodin, men just detta bandet gör det förbannat jävla hårt också. I delar av många av låtarna så skulle jag vilja kalla dem för ett deathcore band, för det är riktigt jävla extremt emellanåt och liknar väldigt mycket ett death metal band också. Sen om vi ska gå över till sångaren, som i detta fallet heter Alex Good, så är han en av de små saker jag nämnde som är lite sämre, och det är hans vrål-teknik som inte faller mig helt i smaken hela tiden. Han har ett förbannat bra vrål, sen använder han sig av lite olika tekniker, och det är en teknik som är allt för grötigt och inte passar min smak helt och hållet. Men annars så använder han sig av mycket bättre tekniker enligt mig, och det gör han riktigt bra också. Så i slutändan så är detta ett riktigt bra metalcore band, med mycket influenser av deathcore, och letar ni efter sång, då får ni leta någon annanstans, för här är det vrål rakt igenom. De småsaker som jag stör mig på får ändå ner betyget ett snäpp på albumet, men annars så är det riktigt bra, och det syns i betyget nedan.

Låten jag fastnade för mest: Reflections

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Haste The Day – Attack Of The Wolf King Låtlista:

  1. Wake Up The Sun
  2. Dog Like Vultures
  3. The Quiet, Deadly Ticking
  4. Travesty
  5. Merit For Sadness
  6. The Un-Manifest
  7. The Place Where Most Deny feat. Micah Kinard (Oh, Sleeper)
  8. White As Snow
  9. Crush Resistance
  10. Walk With A Crooked Spine
  11. My Name Is Darkness

Hemsida: Haste The Day
MySpace:
Haste The Day

Min recension:

Haste The Day är ett amerikanskt metalcore band, och detta är deras femte och senaste album från 2010, förutom en EP-skiva. Jag har tidigare recenserat deras förra album Dreamer, det albumet gav jag 4 av 5, och jag tycker att denna plattan är minst lika bra som den, varken bättre eller sämre med andra ord. Det är precis som jag skrev om den förra plattan, att de blandar riktigt bra med det hårda och aggressiva och det lite mer lugna och mer ”skönsång” och de gör det riktigt bra. I min förra recension jämförde jag även med mitt favoritband inom metalcore, nämligen Killswitch Engage, och det kan jag göra även nu, och Haste The Day når inte riktigt upp till deras nivå. Dels så tycker jag helt enkelt att KsE får till bättre låtar som verkligen sätter sig i mitt huvud, de får till det melodiska bättre, och dels så tycker jag att KsE´s sångare Howard Jones slår de flesta andra vokalister helt enkelt, han har både ett förbannat bra vrål med olika tekniker och en förbannat bra och kraftfull sång. Och det där väl dels det som jag saknar här kanske, sången är inte dålig, men den är inte alls lika kraftfull och här är den mycket ljusare, och det är inte dåligt, men jag uppskattar Jones´s röst mer helt enkelt. Själva musiken är förbannat bra, det är förbannat hårt och tungt, de blandar med mycket melodi och de slänger till och med lite akustiskt in i musiken, och de gör det riktigt bra. Sångaren Stephen Keech tycker jag har ett riktigt grymt vrål, grovt och hest och det passar riktigt bra till deras musik, han verkar vara väldigt passionerad och det är helt klart ett plus. Om det är han eller om det är basisten Michael Martin Murphey, eller rytmgitarristen Scotty Whelan som står för det mesta av den rena sången, det vet jag inte, men som jag skrev tidigare, så är den lite för ljus kanske för att passa in med det grova vrålet, men jag tycker fortfarande att den är bra. Men som jag skrev i början, så kommer jag inte att ändra betyget från den förra plattan, utan detta är helt enkelt riktigt jävla bra metalcore, som jag varmt rekommenderar, men det når inte riktigt upp till det högsta betyget för mig.

Låten jag fastnade för mest: Walk With A Crooked Spine

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Mortemia – Misere Mortem Låtlista:

  1. The One I Once Was
  2. The Pain Infernal And The Fall Eternal
  3. The Eye Of The Storm
  4. The Malice Of Life’s Cruel Ways
  5. The Wheel Of Fire
  6. The Chains That Wield My Mind
  7. The New Desire
  8. The Vile Bringer Of Self Destructive Thoughts
  9. The Candle At The Tunnel’s End

Hemsida/MySpace: Mortemia

Min recension:

Mortemia är ett norskt gothic metal enmanna-band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2010. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem, och jag tycker väl inte att detta var speciellt bra, eller i alla fall inte min stil eller smak av musik. Jag är visserligen imponerad av att detta är ett enmanna band, Morten Veland är mannen bakom all musik och sång och produktion och mixning med mera, och det är ju inte dåligt. Han har även grundare av två andra band inom samma genre, Tristania och Sirenia, jag har hört namnen innan, men aldrig hört deras musik vad jag vet, men det är inte riktigt min typ av metal. Gothic metal kan vara väldigt bra, i alla fall när det gäller vissa band, men i alla fall Mortemia har mycket influenser från annat håll, så som symfonisk metal och jag tycker även jag har power metal, och de två genrerna är inte riktigt min grej, åtminstone inte i de flesta fall. Sen finns det ju helt klart undantag, och jag kanske inte bara ska gå efter min smak, utan tänkte på hur duktiga musiker eller musikant i detta fallet det är. Och Veland verkar ju kunna sina saker, han verkar vara en duktig musiker, men jag tycker att själva musiken är väldigt tråkig för det mesta, jag kan tyvärr inte ändra på det. Jag uppskattar inte alls musiken lika mycket när han blandar in vad man kan kalla gosskörer, och man hör symfonisk metal i stort sett genom alla låtar, i alla fall större delar av låtarna, och jag klarar tyvärr inte av detta. Sen finns det vissa ljuspunkter, där jag faktiskt uppskattar musiken, men de är alldeles för få för ett högre betyg för detta albumet. Ska vi ta Veland som sångare, så är jag inte speciellt imponerad där heller, de flesta vrål-tekniker som han använder sig av, är inte i min smak, speciellt inte när han ”prat-vrålar” eller vad jag ska kalla det, men finns även undantag där också, där jag uppskattar hans vrål, men de är även för få för att få upp betyget. Det som jag ger albumet nedan är så högt som jag kan sträcka mig, ni som lyssnar på dessa genrer, kanske vill halshugga mig nu, men detta ger mig inte mycket helt enkelt, så betyget nedan tycker jag är rättvist.

Låten jag fastnade för mest: The Pain Infernal And The Fall Eternal

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Ozzy Osbourne – Scream Låtlista:

  1. Let It Die
  2. Let Me Hear You Scream
  3. Soul Sucker
  4. Life Won’t Wait
  5. Diggin’ Me Down
  6. Crucify
  7. Fearless
  8. Time
  9. I Want It More
  10. Latimer’s Mercy
  11. I Love You All

Hemsida: Ozzy Osbourne

MySpace: Ozzy Osbourne

Min recension:

Ozzy Osbourne är en brittisk heavy metal vokalist, och detta är hans tionde och senaste album från 2010, förutom ett antal live album och samlingsalbum. Det känns lite löjligt att beskriva denne man, lyssnar man på rock och/eller metal, och säkerligen även om man inte gör det, så vet man vem detta är, så vet ni inte, så får ni läsa på helt enkelt. Jag har hört en del från honom tidigare, dels från hans solo och dels för Black Sabbath-tiden, men jag har aldrig hört ett helt album förrän nu. Och jag tycker att att man kan ju inte säga annat än att detta är riktigt bra, skulle säga säga motsatsen, så skulle jag ju ljuga för er helt enkelt. Det är kanske inte vad jag brukar lyssna på, men jag tycker att han och hans musiker har fått till en riktigt modernt sound på musiken, så de hänger allt med där, samtidigt som mycket låter som dels Ozzy själv och dels Black Sabbath lät för i tiden. Jag tycker visserligen att själva musiken på denna plattan är mycket hårdare och mycket, mycket tyngre än musiken var på den tiden, samtidigt som den kan ha blivit lite mer poppig och lite mer mainstream. Sen tycker jag även att de har fått till en väldigt bra blandning, med dels hårda och tunga låtar med bra med fart, men även lite mer lugnare, mer melodiska, och även inslag av klassiska instrument som piano och stråkar, och resultatet gillar jag skarpt för det mesta. Förutom duktiga musiker, så kan man väl inte klaga på Ozzy direkt heller, han har en riktigt bra röst, en riktigt unik röst, och man kan inte säga så mycket mer, han gör fortfarande förbannat bra ifrån sig. Det ända som sänker betyget från det högsta, det är det som jag nämnde tidigare, vissa låtar och vissa delar av just vissa låtar blir lite för poppigt för min smak, det stör mig lite väl mycket ibland, så de tar tyvärr ner betyget för hela albumet, men fortfarande, så är detta riktigt bra.

Låten jag fastnade för mest: Fearless

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Machinemade God – Masked Låtlista:

  1. Forgiven
  2. With You
  3. For Those Who Care
  4. Voices
  5. Vengeance
  6. Who, If Not Us?
  7. Place Taken
  8. Endlessly
  9. And Even Though You’re Gone…
  10. Next To Me
  11. Nemesis
  12. Melancholy

Hemsida: Machinemade God

MySpace: Machinemade God

Min recension:

Machinemade God är ett tyskt metalcore/melodisk death metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2007. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem, och jag tycker att detta var riktigt bra för det mesta, och blandningen av metalcore och melodisk death metal brukar oftast falla mig i smaken. Och ska man vara riktigt ärlig, så förutom vårat världskända Gothenburg-sound, så är väl tyskarna de som leder fram metal från Europa, och de gör det oftast riktigt bra, och även så i detta fallet. Jag tycker att de låter som de flesta banden som håller sig till dessa två genrer, med deras musikstil och blandningen av vrål och sång, och speciellt stilen på sången, så tycker jag att de påminner om våra svenska Soilwork en hel del. Men det är också den sista delen där som stör mig lite, deras sång, ibland så låter de som just Soilwork, och det uppsakttar jag helt klart, men ibland blir det lite för mycket Dead By April av det hela, och det uppskattar jag inte alls lika mycket. Sen som de blir med en del band, så kan man önska sig lite bättre engelska emellanåt, det hörs en väldigt tydlig brytning ibland, och det kan jag sitta och störa mig på, men det hörs som tur är, rätt så lite just i detta bandet. Själva musiken är riktigt jävla hård, men den byggs väl mest på det melodiska skulle jag vilja säga, de låter som ett typiskt metalcore band, med en del influenser från death metal då, och jag tycker absolut de håller sig i toppen bland dessa band, med en hel drös av sköna riff. Sångaren Flow velten, eller före detta sångare ska jag skriva, för han är inte längre en medlem av bandet, tycker jag har en riktigt jävla bra vrål, han gör riktigt bra ifrån sig på varje låt minst sagt, annat kan jag då säga om gitarristen Sky Hoff, som står för den rena sången, han imponerar mig inte alls lika mycket, utan ibland funkar han bra, ibland låter det för mycket Dead By April som jag skrev innan. Och det är väl också det soundet som dyker upp i en del låtar, som förstör lite för mig, och drar ner betyget tyvärr, hade de skippat det, så hade nog detta albumet fått det högsta, men jag kan fortfarande varmt rekommendera dem.

Låten jag fastnade för mest: Next To Me

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Susperia – Attitude Låtlista:

  1. The Urge
  2. Live My Dreams
  3. Attitude
  4. Elegy And Suffering
  5. Sick Bastard
  6. Another Turn
  7. Mr. Stranger
  8. Character Flaw
  9. The One After All

Hemsida/MySpace: Susperia

Min recension:

Susperia är ett norskt black metal/thrash metal band, och detta är deras femte och senaste album från 2009, förutom en demo och en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem, och jag tycker att detta var riktigt jävla bra faktiskt, men jag tycker inte att de låter som ett typiskt black metal eller thrash metal band faktiskt. Sen lyssnar jag inte på speciellt mycket black metal, men jag har recenserat något band inom den genre någon gång ibland, och jag kan bli positivt överraskad, och det blev jag även i detta fallet. Jag tycker att med ”bara” nio låtar, så får de ihop en riktigt bra variation, med nästan nio individuellt grymma låtar, de blandar det riktigt tunga och hårda med en hel del melodisk metal, och en hel del thrash måste jag säga, trots att jag hör mycket andra influenser. Som jag tidigare har skrivit i vissa recensioner, så är jag inte själv så instrumentellt begåvad, men jag hör förhoppningsvis skillnad på bra musiker och dåliga, och jag tycker att medlemmarna av detta bandet tillhör den bra sidan, tycker det är riktigt sköna riff och trummisen gör absolut detta den tyngd som det behöver. Sångaren Athera, som egentligen heter Paul Mathiesen, som även är sångare i Chrome Division, som jag även dem har recenserat här, tycker jag passar i bandet som jag precis nämnde. Han har en hes och go röst, riktigt rockig, han funkar absolut i detta bandet, men jag tycker att han passar bättre i Chrome Division´s mer rock´n´roll-sound än vad han gör här. Det är väl i stort sett bara det som gör att jag inte ger detta albumet högsta betyg, inte bara, men det är en av få saker i alla fall, men jag kan varmt rekommendera detta bandet och detta albumet.

Låten jag fastnade för mest: Live My Dreams

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »