Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2012

Solitude – Tied To The Anchor Låtlista:

1. Under Fading Skies
2. The Beautiful Noise
3. Ricochet
4. Tied To The Anchor
5. Last Division
6. This Is The End
7. All Eyes On Me
8. Light The Fire
9. Sincerity
10. Oceans Away
11. As The Sound Disappears

Hemsida/MySpace: Solitude

Min recension:

Solitude är ett svenskt melodiskt metalcore band från Värnamo, och detta är deras första och senaste släppta album från 2012, förutom en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem sen innan, men jag blev kontaktad av bandets gitarrist/sångare Dennis Warelius och nu har jag då lyssnat igenom albumet och jag gillade absolut de jag gick höra. Dels har jag varit ett stort fan av metalcore sedan det blev väldigt populärt i början av 2000-talet framförallt och dels känns det som en andra våg inom genren är på väg och då är jag glad att Sverige kan haka på där. Nu bjuder genren oss på ett riktigt tung, pumpande och knäckande sound i sina grunder från hardcore´s värld, men jag tycker att denna andra våg av metalcore band oftast är mer pop-orienterande. Jag skulle vilja jämföra Solitude med brittiska Rise To Remain, där Iron Maiden-vokalisten Bruce Dickinson´s son Austin frontar, de har också kontrasten mellan det blytunga och stenhårda och det mer melodiska och mjuka eller pop:iga om ni så vill. Och jag tycker att just kontrasten däremellan ger varierad musik på det stora hela och det visar två sidor av bandet och det tycker jag absolut är ett stort plus. I min erfarenhet så är metalcore absolut störst och i många fall bäst i det stora landet borta i väst, men jag skulle verkligen kunna blanda ihop Solitude med ett amerikanskt band, de har samma känsla i sin musik och en hög nivå rakt igenom. Som jag var inne på ovan så står ena gitarristen Dennis Wareluis för sången och det är den rena sången och han bjuder på en pop:ig och passande sång med en bra och jämn kvalitet. Annars så har de Patrik Larsson som frontar bandet och tar då fram skrik och vrål och gör det riktigt bra, ett utdraget och energiskt skrik och ett ganska så grovt och modernt vrål och det mesta på detta albumet låter riktigt bra och så mycket mer att tillägga har jag inte.

Låten jag fastnade för mest: Sincerity

Av mig får albumet:

Annonser

Read Full Post »

Cannibal Corpse – Torture Låtlista:

1. Demented Aggression
2. Sarcophagic Frenzy
3. Scourge Of Iron
4. Encased In Concrete
5. As Deep As The Knife Will Go
6. Intestinal Crank
7. Followed Home Then Killed
8. The Strangulation Chair
9. Caged…Contorted
10. Crucifier Avenged
11. Rabid
12. Torn Through

Hemsida: Cannibal Corpse
MySpace: Cannibal Corpse

Min recension:

Cannibal Corpse är ett amerikanskt death metal band, och detta är deras tolfte och senaste album från 2012, förutom ett live album och två EP-skivor. Jag har tidigare recenserat deras förra album Evisceration Plague, det albumet gav jag 2 av 5, detta albumet tycker jag är är värt ett bra betyg och jag känner att jag kanske var lite hård sist. Jag ser samma brister även denna gången, men att bara sätta ett godkänt betyg, det känns ganska snålt ärligt talat, så på detta albumet så kommer jag i alla fall att höja det ett snäpp. Men det som står kvar från förra albumet är att låtarna är för lika och jag tycker att musiken blir för upprepande och monoton och det tilltalar mig inte helt enkelt. Sen vet jag att viss death metal är såhär upprepande och bandet i sig är väl ett sådant band som för fram sådan musik och folk uppskattar det, men jag är inte en av dem. Jag hade helt enkelt önskat mig större variation i låtarna och låtarna emellan och inte samma takt, riff eller trumkomp rakt igenom, det blir väldigt tråkigt att lyssna på i längden. Nu kommer självklart bandet inte att ändra sitt sound, det förstår ju vem som helst, men det är nog vad som krävs för att jag någonsin ska sätta ett riktigt bra betyg för ett av deras album. Det behövs något nytt i deras musik och absolut något som spränger detta monotona sound, men i övrigt så är det ju grymt hård och tung och framförallt aggressiv death metal som de för fram och kvaliteten på detta ger i alla fall ett bra betyg. Bandets vokalist George ”Corpsegrinder” Fisher tillhör väl inte heller en sådan vokalist som jag uppskattar som mest, det är något med hans teknik som inte riktigt går ihop med mina öron. Jag uppskattar allt från de mörkaste/grövsta vrålen till det mest ljusa därute, men detta är ett mörkt, snabbt och mullrigt vrål som jag inte riktigt går ihop med hela tiden, men det funkar helt enkelt.

Låten jag fastnade för mest: Followed Home Then Killed

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Craig Finn – Clear Heart Full Eyes Låtlista:

1. Apollo Bay
2. When No One’s Watching
3. No Future
4. New Friend Jesus
5. Jackson
6. Terrified Eyes
7. Western Pier
8. Honolulu Blues
9. Rented Room
10. Balcony
11. Not Much Left Of Us

Hemsida: Craig Finn

Min recension:

Craig Finn är en amerikanskt indie rock musiker/sångare, och detta är hans debut soloalbum och ända släppta album från 2012. Han är mest känd från bandet The Hold Steady, men jag har varken hört det bandet eller honom sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet, så tycker jag att han är bra, men det blev samtidigt lite mycket av det goda här och där. Jag skulle vilja jämföra själva musiken med lite folk musik a la Bruce Springsteen, det är en varm och behaglig känsla bakom musiken och det sprider sig vidare. Jag skulle även vilja föra in lite irländsk känsla i soundet med en amerikanskt arbetarklass touch på det hela och så föra in lite moderna influenser med hjälp av indie rock-genren, då får ni Craig Finn i min mening. Och det låter väl inte så dumt ändå, men jag tycker som jag skrev här ovan att det blir lite för mycket av det goda, känns som han försöker lite för mycket och det hela går till överdrift istället. Det kanske inte var en så bra förklaring, men jag vet inte riktigt hur jag ska få fram det för att det ska bli så lätt som möjligt att förstå. Men jag tycker att det är bra till en viss nivå, sen tycker jag att han går för långt in i sin folkliga rock, det blir inget speciellt att lyssna på, utan ganska alldagligt och tråkigt emellanåt. Hade jag haft halva betyg, så hade jag ha kunna höjt detta till 3,5 av 5 i alla fall, men nu är inte så fallet, så betygen nedan är det mest rättvisa som jag kan sätta ärligt talat. Craig som sångare har en skön röst och ett talande och en berättande stil i flera låtar som också är just behaglig, men det är inte alltid som behaglig räcker till, man vill ha något mer. Som slutkläm så tycker jag ju att detta är bra, men mer än så blir det inte för mig, det känns som att han har något på g, men inte riktigt når fram, men vi får väl se på framtida alster.

Låten jag fastnade för mest: No Future

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Kaiser Chiefs – Start The Revolution Without Me Låtlista:

1. Little Shocks
2. On The Run
3. Heard It Break
4. Kinda Girl You Are
5. Starts With Nothing
6. When All Is Quiet
7. Cousin In The Bronx
8. Things Change
9. Man On Mars
10. Problem Solved
11. Can’t Mind My Own Business
12. Child Of The Jago
13. If You Will Have Me

Hemsida: Kaiser Chiefs

MySpace: Kaiser Chiefs

Min recension:

Kaiser Chiefs är ett brittiskt indie-rock/britpop/post-punk revival/new wave band, och detta är deras femte och senaste album från 2012, förutom en EP-skiva. Jag har tidigare recenserat deras förra album The Future Is Medieval, det albumet gav jag 2 av 5, detta albumet tycker jag är inte på något sätt skulle vara bättre än det förra, jag skulle väl till och med kunna kopiera texten från den förra och klistra in här. Jag förstår bara inte att jag har orkat skriva så mycket i min förra recension när jag inte tyckte att det var speciellt bra, då brukar jag hålla mig kort. Jag vet dessutom inte riktigt vad jag ska tillägga från min förra recension, ni skulle kunna läsa den rakt av, men sammanfattningsvis från den, så tycker jag att Kaiser Chiefs har fastnat i den gråa och dystra britpop:n´s lilla värld och musiken är å ena sidan depressiv och å andra sidan rena rama sömnpillret. Jag tröttnade på dem från första spåret kan jag säga och det blir knappast bättre ju längre in i albumet som man kommer, bara ännu dystrare och ännu tråkigare. Sen fanns det ljusglimtar, såsom sången jag valde som den bästa här nedan, men de var väldigt få och ett bättre betyg än ett godkänt kan jag absolut inte ge dessa herrar. Sången kommer då ifrån slagverk:are Ricky Wilson och deras trummis Nick Hodgson och den är lika tråkig, lika dyster och lika brittisk som deras musik och den höjer inte direkt betyget för helheten.

Låten jag fastnade för mest: If You Will Have Me

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Bruce Springsteen – Wreckingball Låtlista:

1. We Take Care Of Our Own
2. Easy Money
3. Shackled And Drawn
4. Jack Of All Trades
5. Death To My Hometown
6. This Depression
7. Wrecking Ball
8. You’ve Got It
9. Rocky Ground
10. Land Of Hope And Dreams
11. We Are Alive

Hemsida: Bruce Springsteen

MySpace: Bruce Springsteen

Min recension:

Bruce Springsteen är en amerikansk rock musiker/sångare, och detta är hans sjuttonde och senaste album från 2012, förutom ett antal live album, samlingsalbum och EP-skivor. Jag har självklart hört honom förut, men har aldrig varit nere i hans musik och lyssnat igenom massa av hans album, utan det är väl mestadels hits sen tidigare, men nu har jag i alla fall lyssnat på detta albumet, och jag tycker att han är förbannat skön, det går inte att säga något annat om honom. Jag kan skriva att jag personligen verkligen inte är något fanatiskt fan av The Boss, men när jag väl lyssnar på honom, så får man alltid en skön varm känsla i kroppen, de spelar ingen roll om det är en nedstämd och lugn låt eller en mer rock:ig och tempofylld, det är samma känsla ändå. Och de är väl en konst i sig att kunna framföra musik och sång som ger ifrån sig en sådan känsla, men han är ju inte direkt ny i gamet, en riktigt gammal rockräv som inte verkar ha något bäst-före-datum överhuvudtaget. Och jag tycker att hans storhet är att han får ihop rock, pop, blues och folk musik på ett så otroligt bra sätt, det bara smälter ihop och låter riktigt jävla bra helt enkelt, det går inte att komma ifrån. Sen är han ju inte ensam om att skapa musiken, han har ju så länge jag vetat vem han är haft med sig sitt E Street Band, som är ett gäng duktiga musiker och på detta albumet finner man en stor mängd olika musiker, bland andra Tom Morello från Rage Against The Machine m.m. Men The Boss själv står för gitarr, banjo, piano, orgel, trummor, slagverk och så sången såklart, så han är inte dålig han heller. Och hans sång går ju inte att klaga på heller, en hes och rispig folk-rock röst har den mannen och rösten är lika varm som hans musik och så mycket mer finns väl inte att säga tycker jag.

Låten jag fastnade för mest: Shackled And Drawn

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Corrosion Of Conformity – Corrosion Of Conformity Låtlista:

1. Psychic Vampire
2. River Of Stone
3. Leeches
4. El Lamento De Las Cabras
5. Your Tomorrow
6. The Doom
7. The Moneychangers
8. Come Not Here
9. What We Become
10. Rat City
11. Time Of Trials

Hemsida: Corrosion Of Conformity
MySpace: Corrosion Of Conformity

Min recension:

Corrosion Of Conformity är ett amerikanskt heavy metal/stoner metal/sludge metal/hårdrocks/crossover thrash band och detta är deras åttonde och senaste album från 2012, förutom två EP-skivor och en live-platta. Jag har tidigare recenserat deras förra album In The Arms Of God, det albumet gav jag 2 av 5, detta albumet tycker jag är bra och jag känner väl nu att jag kanske var lite hård mot dem förra gången. Men jag känner lite samma för detta bandet som jag hör med Mastodon, de har blivit otroligt populära för sin progressiva sludge metal/heavy metal, men jag förstår helt enkelt inte deras storhet. Jag tycker inte att det är så jävla bra som många andra verkar tycka och så känner jag även för Corrosion Of Conformity, de är duktiga musiker, inget snack om saken, men jag tycker inte att musiken i sig är så jävla speciell om vi ska prata klarspråk. Sen tycker jag att i vissa låtar så får de till en skön kombination av svängig rock´n´roll och dramatisk långsam och tung sludge och de låter riktigt fräckt, men så tycker jag samtidigt att albumet innehåller för mycket tama och tråkiga spår. Vi bjuds ju på musikalitet och finess, men det räcker inte till överallt, låtarna är för ojämna i min mening och därför kan jag inte sätta ett högre betyg än nedan, men min sågning av dem sist kanske var lite onödig om man ser på det nu efter. Om jag har förstått det hela rätt, så har Pepper Keenan tagit en paus ifrån bandet och det är nu gitarristen Woody Weatherman och basisten Mike Dean som står frö sången på detta albumet. Och utan att ha det förra albumet färskt i minnet, så tycker jag mig höra mer passionerad och rispig sång på detta albumet och det passar väldigt bra in, så ett litet plus i kanten där då kanske.

Låten jag fastnade för mest: Come Not Here

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Dynazty – Sultans Of Sin Låtlista:

1. Come Alive
2. Raise Your Hands
3. Land Of Broken Dreams
4. Falling
5. More Than A Man
6. Love Junkie
7. The One To Blame
8. Back Again
9. Bastards Of Rock & Roll
10. Sultans Of Sin

Hemsida: Dynazty

MySpace: Dynazty

Min recension:

Dynazty är ett svenskt heavy metal/glam metal band från Stockholm, och detta är deras tredje och senaste album från 2012. Jag har bara hört enstaka låtar från dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är helt ok, men det räcker inte så mycket längre ärligt talat, samtidigt tillhör de en genre som jag inte har mycket för. Jag har väl aldrig riktigt fastnat för glam metal eller glam rock, den var väldigt stor på 80-talet med band som Mötley Crüe och så vidare och jag kan absolut tycka om en hel del låtar, men genren i sig är väldigt simpel och oftast tråkig i mitt tycke. Jag tycker att den oftast är för välpolerad, den är inte tillräckligt rivig och smutsig för att mitt intresse ska vara där, utan låtarna blir för klämkäcka och tama i slutändan och det är just det som drar ner betyget. Bandet har ju även nyligen varit aktuella i Melodifestivalen med ett av albumets spår, nämligen Land Of Broken Dreams och det är väl inget som gör att jag ogillar ett band, men det känns inte som rätt forum helt enkelt. De är ju inte direkt först, det har ju varit med band som H.E.A.T., The Poodles och även Dead By April i år, men inget av dessa band tillhör direkt favoriter hos mig, så att de är med i en sådan tävling kanske inte ökar att jag tycker om dem heller. I vilket fall som helst, jag tycker att Dynazty får till några riviga och rock:iga låtar med lite pondus och det är väl det som får upp dem till ett bra betyg ändå, men annars så tycker jag det är för klyschigt, tamt och intetsägande på det stora hela. Bandets sångare Nils Molin är också en bit som får dem att höjas till ett bra betyg, jag tycker att han har en bra sångröst och kraft bakom rösten, en bra pipa helt enkelt och det låter rivigt och härligt när han tar i. Så som jag flera gånger i texten har varit inne på, ett bra betyg är nog det mest rättvisa som jag kan ge detta bandet, de har inte tillräckligt bra eller intressant musik för ett bättre i alla fall.

Låten jag fastnade för mest: Bastards Of Rock & Roll

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »