Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2012

Monuments – Gnosis Låtlista:

1. Doxa
2. Degenerate
3. Memoirs
4. Empty Vessels Make The Most Noise
5. Blue Sky Thinking
6. The Uncollective
7. 97% Static
8. Regenerate
9. Denial

Hemsida/MySpace: Monuments

Min recension:

Monuments är ett amerikanskt progressive metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012, förutom en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är riktigt jävla bra och otroligt spännande att lyssna på. Genren progressive metal bjuder ju oss på komplex och varierad musik brukar jag säga, banden kan ändra takter, rytmer och tempon lite överallt och varierar sig otroligt mycket som oftast. Läser man den meningen så kan de ju låta som att musiken bara blir grötig av olika sound eller att den blir spretig med olika stilar och det finns absolut band som får det att låta så också, men de riktigt skickliga banden lyckas få detta att låta sammansatt och stabilt rakt igenom. Och jag tycker att Monuments absolut tillhör de sistnämnda banden gällande detta, dels så tycker jag att de snyggt varierar det hela mellan melodiska och nästan symfoniska delar och lägger där till aggressiva och tunga partier och får därmed en grym kontrast dem emellan. Sen tycker jag även att kombinerar traditionella genre med moderna inslag och musiken i sig kan nog tilltala de flesta åldrarna, kanske mestadels den yngre generationen kanske. Men detta är i vilket fall som helst absolut ett av de bästa progressive metal banden som jag har hört på länge, hög och jämn kvalitet rakt igenom, stabil och varierad musik och de utmanar sig själva hela tiden, ett vinnande koncept helt klart. Bandets frontman Neema har både en bra och stabil sång när det gäller de melodiska delarna av musiken, annars så är han energisk och skrikig när det gäller vrål och det låter passionerat vare sig han använder sig av sång eller vrål. En minst sagt imponerande debut och jag hoppas på lika bra album i framtiden, jag vet inte om jag är lite för snäll, men jag blev överraskad stort och väldigt imponerad så jag är beredd att ge dem högsta betyget för detta albumet.

Låten jag fastnade för mest: 97% Static

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Hoobastank – Fight Or Flight Låtlista:

1. This Is Gonna Hurt
2. You Before Me
3. The Fallen
4. Can You Save Me?
5. No Destination (Fight Or Flight)
6. Slow Down
7. No Win Situation
8. Sing What You Can’t Say
9. Magnolia
10. Incomplete
11. A Thousand Words

Hemsida: Hoobastank
MySpace:
Hoobastank

Min recension:

Hoobastank  är ett amerikanskt post-grunge/pop-rock band, och detta är deras femte och senaste album från 2012, förutom 2 eget släppta album och en EP-skiva. Jag har tidigare recenserat deras förra album For(n)ever, det albumet gav jag 2 av 5, detta albumet är inte på något sätt bättre än det förra och jag börjar bli riktigt trött på sådana här band. På mitten/slutet av 90-talet så kom det väldigt många post-grunge band i USA, jag fastnade själv för stilen och lyssnade på många av dem, men med åren så låter deras album väldigt lika sina egna tidigare album och dessutom väldigt lika andras album och i längden så blir det otroligt tråkigt att lyssna på. Bolagen bara pumpade ut band efter band och det var få som hade något annorlunda att komma med och det blev snabbt överdrivet i min mening. Sen ska jag inte sitta här och ljuga, jag lyssnar fortfarande på några av dessa banden, men då finns det tre anledningar, antingen har bandet i fråga en väldigt bra vokalist som jag har fastnat för eller så gör det något annorlunda mot de andra banden som någon speciell influens eller något liknande, eller så fastnar jag enbart för något eller några spår på deras album. Dessutom så tycker jag att vi i Sverige ligger otroligt långt efter, sisådär 10-15 år då det helt plötsligt började dyka upp post-grunge band i Sverige, nu finns det ju en så kallad ”andra våg” av band inom en och samma genre, men oftast så räknar jag bara dem till sena copycats, men det beror ju hur man ser på det. Hoobastank har i vilket fall som helst inte utvecklat sitt sound tillräckligt eller bjuder oss på något nytt, utan de låter som de brukar och det är inte direkt spännande efter 5 album och lär inte bli det i framtiden heller. Bandets sångare heter Doug Robb som vanligt och han har ju en bra röst, den låter bättre i vissa spår än andra och så mycket mer finns inte att säga, allt som allt så blir det ju ett godkänt betyg och mer än de inte värda.

Låten jag fastnade för mest: A Thousand Words

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Crucified Barbara – The Midnight Chase Låtlista:

1. The Crucifier
2. Shut Your Mouth
3. Into The Fire
4. Rules And Bones
5. Everything We Need
6. If I Hide
7. Rock Me Like The Devil
8. Kid From The Upperclass
9. The Midnight Chase
10. Count Me In
11. Rise And Shine

Hemsida: Crucified Barbara

MySpace: Crucified Barbara

Min recension:

Crucified Barbara är ett svenskt hårdrocks band från Stockholm, och detta är deras tredje och senaste album från 2012, förutom en demo och ett samlingsalbum. Jag har aldrig hört ett helt album från dem sen tidigare, bara enstaka låtar och så har jag sett dem live en gång, de var förband till Sepultura och huvudbandet In Flames på en konsert i Lisebergshallen, jag tror det var 2006, men jag minns inte ett skit av hur de var live faktiskt. Dels var jag där för In Flames och dels var jag fortfarande lite främmande till Derrick Green, mannen som tog över fronten i Sepultura efter grundaren Max Cavalera´s avhopp, så förbandet som var innan dessa två banden berörde mig inte direkt, men nog om den konserten. Detta är i alla fall rivig och faktiskt rätt tung hårdrock i mitt tycke, de låter riktigt ilskna på de flesta av albumets låtar och jag tycker att de får till det hela riktigt bra emellanåt. Jag skrev nyligen om ett annat hårdrocksband att de har en förmåga att låta väldigt pop-orienterade och likna mer ett soft rock eller ett aor band, det kanske Crucified Barbara gör emellanåt också, men på många låtar så har de styrka, tyngd och ilska som både räcker och blir över. Sen blandar de även in andra genrer såsom riktigt smutsig och lite halvt glam:ig sleaze metal och även en del tyngre inslag av snabb och aggressiv thrash metal och det är väl därifrån den tyngre och starkare delarna kommer ifrån. Jag tycker dessutom att det är schysst att bandet enbart består av kvinnor, det finns många kvinnor inom metalbranschen, men det brukar oftast vara en kvinnlig vokalist eller att någon medlem i bandet är kvinna, men det kommer mer och mer band enbart med kvinnor. Bandets frontkvinna heter Mia Coldheart eller Mia Karlsson som hon egentligen heter, hon är även bandets ena gitarrist och jag tycker att hon bjuder på energisk och passionerad sång/skrik och det passar otroligt bra till deras musik och jag är beredd att ge detta albumet ett riktigt bra betyg.

Låten jag fastnade för mest: If I Hide

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Zombiekrig – Den Vänstra Stigens Ljus Låtlista:

1. Själamord
2. Stäng Av Dig Själv
3. Träl
4. Häng Dom Högt Över Stan
5. Evigt Död
6. Anklagaren
7. Hataren
8. Evigt Liv
9. Den Vänstra Stigens Ljus
10. Så Tar Allt Slut

Hemsida: Zombiekrig

MySpace: Zombiekrig

Min recension:

Zombiekrig är ett svenskt death metal/thrash metal band från Göteborg, och detta är deras andra och senaste album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är ett riktigt spännande band, inte bara för att det är bra musik, utan även för att texterna är på svenska. Vi har visserligen alla möjliga metalband som gör detta nu för tiden, vi har ju kanske mer kända Sabaton och Raubtier och kanske lite mindre kända Shining och Den Stora Vilan, men för 10-15 år sedan så var det kanske inte lika vanligt, jag kommer ihåg när LOK slog igenom, hårdrock/hardcore på svenska, de lät riktigt jävla bra och jag var otroligt imponerad. Nu la ju tyvärr de ner, sen startade visserligen två medlemmar Rallypack och döpte sedan om sig till Lillasyster och har nu bara en LOK-medlem kvar, men det är ju inte LOK ändå, en viss skillnad. Men nog om det, detta är då Zombiekrig och de tar musiken till en mycket tyngre del av metal:n, då de kombinerar sin death metal med thrash metal och dessutom svenska texter då och det låter riktigt bra. Snabb, teknisk, melodisk och ilsken death metal med snabb, aggressiv och pumpande thrash, det går med andra ord i en jävla fart och det är inget klämkäckt eller glatt här inte. Och jag tycker att låtarna håller en hög och jämn nivå över hela albumet och det gör ju givetvis att betyget stegrar och håller sig kvar bland de riktigt br, men ej det allra bästa, riktigt så bra är det inte. Bandets frontman Axel tycker jag varken påminner om en death metal-vokalist eller en thrash metal-vokalist, han har ett energiskt och väldigt ljust och skränigt skrik och jag vet inte riktigt vad/vem man ska jämföra honom med. Men jag tycker att hans energiska stil passar till musiken i vilket fall som helst och det är bara kul att han inte låter som alla andra, det gör bandet ännu mer unikt och det är bara positivt.

Låten jag fastnade för mest: Evigt Liv

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Downspirit – Bulletproof Låtlista:

1. Greed
2. Life After Her
3. Get The F*** Up
4. The Wish
5. Human Gift
6. Are You Proud?
7. Hellyeah
8. Overload
9. Gotta Get Away
10. What A Day To Die
11. I’m A Survivor
12. The Look (Roxette Cover)

Hemsida: Downspirit

MySpace: Downspirit

Min recension:

Downspirit är ett tyskt hårdrocks band, och detta är deras andra och senaste album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är bra, jag trodde att de skulle låta som ytterligare ett aor band, men även fast vissa låtar just gjorde de så tycker jag att de är mer tyngd och mer rivig hårdrock än många andra band och det är ett stort plus. Jag tycker att för många hårdrocks band ter sig till aor, soft rock, pop-rock eller vad ni nu vill kalla det för och musiken blir för fjantig, för klämkäck och intetsägande helt enkelt. Det är inget som jag själv bara hittar på utan det är vad jag har fått för erfarenhet av många moderna hårdrocks band framförallt, sen finns det givetvis undantag, speciellt i Sverige och övriga Norden det senaste, det har kommit fram mer och mer klassiska hårdrocks band som låter riktigt bra. Nu tycker jag inte att Downspirit är otroligt bra direkt, men de höjer sig i alla fall ur träsket där de dåliga och enbart godkända banden ligger och det är väl bra det i alla fall. Jag tycker som jag skrev ovan att de har en större tyngd, det är nästan så att man skulle kunna kalla detta för heavy metal, så tung tycker jag faktiskt att flertalet spår är och det är väldigt positivt. Sen förlorar hårdrocks band ofta sitt riv när de går mer åt aor hållet, men jag tycker att detta bandet har behållit detta på flera spår och det tycker jag även detta är riktigt positivt, sen finns det spår som låter riktigt löjliga också, men de var i alla fall desto mindre här. Bandets vokalist Steffen Lauth kombinerar en rispig rockröst med något som jag skulle likna med vrål nästan, han tar då i mer och skriker ur sig texterna och det mesta tycker jag låter riktigt bra.

Låten jag fastnade för mest: I´m A Survivor

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Ensiferum – Unsung Heroes Låtlista:

1. Symbols (Instrumentell)
2. In My Sword I Trust
3. Unsung Heroes
4. Burning Leaves
5. Celestial Bond
6. Retribution Shall Be Mine
7. Star Queen (Celestial Bond Part II)
8. Pohjola
9. Last Breath
10. Passion, Proof, Power

Hemsida: Ensiferum

MySpace: Ensiferum

Min recension:

Ensiferum är ett finskt folk metal/viking metal/melodisk death metal band, och detta är deras femte och senaste album från 2012, förutom en EP-skiva, live album och demos. Jag har tidigare recenserat deras förra album From Afar, det albumet gav jag 4 av 5, detta tycker jag ligger på samma nivå och när jag läste min gamla recension så fick jag mig lite av en gott skratt då jag mening efter mening skriver om ”sago-metal” och jag verkade inte helt såld på denna genren då. Det kanske jag inte är än idag, alltså texter som handlar om fantasy-saker, nu är detta om vikingar och de fanns ju på riktigt så  det är ju inte riktigt sagor, men sådana texter intresserar mig inte heller direkt. Men åsidosätter man just texterna och koncentrerar sig på musiken och sången istället så hör man ju att det är kvalitet i det som Ensiferum bjuder oss på och de tyckte jag ju även på deras förra alster. Nu för tiden så kombinerar ju många band folk musik med olika former av metal, det är väl mestadels death metal eller black metal som jag har stött på, men även heavy metal och power metal i vissa fall. Men jag tycker att i många fall så tar folk musiken över för mycket och själva metal:n kommer enbart i skyndan, men det tycker jag att detta bandet balanserar väl och detta är death metal med folk musik-influenser och inte tvärtom i min mening. Det är tyngd, ilska och mycket med melodier och detta kombinerar de då med glada och folkliga inslag och jag tycker som sagt att de balanserar musiken riktigt bra och det låter då även väldigt bra förstås. Bandets sång kommer mestadels från basisten Sami Hinkaa och det låter bra, vrålen kommer ifrån bandets ena gitarrist Petri Lindroos och det tycker jag låter riktigt bra. Jag såg att jag skrev typiskt death metal vrål i min förra recension över bandet, men det är jag väl inte direkt beredd att hålla med mig själv om i alla lägen, han har visserligen en hel del ljusa och utdragna growl i death metal stil, men även grövre och mer gutturala vrål som påminner mig om andra genrer. Slutligen kan jag bara säga att om ni tycker om deras förra album så lär ni tycka om detta också eller för den delen just death metal kombinerat med folk musik eller så kallad vikinga metal då, ge dem en chans i alla fall.

Låten jag fastande för mest: Burning Leaves

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Hess – Living In Yesterday Låtlista:

1. Living In Yesterday
2. Reach For You
3. It’s Over
4. Don’t Leave Me
5. What If
6. Nothing Lasts Forever
7. Falling Down
8. I Live For You
9. I Don’t Wanna Want You
10. Where To Run

Hemsida: Hess

MySpace: Hess

Min recension:

Hess är ett amerikanskt melodisk hårdrocks/aor band, och detta är hans (Harry Hess) andra och senaste soloalbum från 2012. Jag har aldrig hört honom/dem sen tidigare, han har tydligen varit med i band såsom Blind Vengeance, Harem Scarem, Rubber och First Signal, men de är inga band som jag är kända med, så man kan ju säga att det är första gången jag hör honom överhuvudtaget. Men jag kan inte påstå att jag är imponerad av det som jag fick höra, när det gäller melodisk hårdrock och speciellt aor musik så kan du lika gärna säga otroligt lättsmält och klyschig pop-rock eller för den delen väldigt klämkäck radiorock, välj ord själva, men det är inte speciellt spännande eller intressant att lyssna på i min mening. Man vet visserligen precis vad man får och det kan väl vara positivt på ett sätt, men det tråkiga, ointressanta och vanliga i musiken gör mig helt ointresserad av att lyssna på detta. Sen tycker jag väl att vissa spår är helt ok att lyssna på och själva musiken är inte dålig, men den är för enkel, för simpel och för förutsägbar för att få ett bra eller för den delen riktigt bra betyg. Nu ska jag inte dra alla aor band över en gräns, men jag brukar säga att det är ”gubbrock” eller där många heavy metal-gitarrister/vokalister hamnar när de kör solo av någon anledning, de går ifrån sin tunga och välspelade metal och går ner och spelar enkel, simpel och klämkäck rock istället. Nu finns det undantag där musiken fortfarande håller hög och jämn nivå, men detta är inget undantag, utan de herr Hess hamnar i alla fällor som finns gällande denna genre helt enkelt. Hess som sångare är väl helt ok, man kan väl säga att han hamnar på en godkänd nivå även där och det gör även helheten som album och då tycker jag faktiskt att jag är snäll mot honom och hans bandmedlemmar.

Låten jag fastnade för mest: Ärligt talat så vet jag inte!

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »