Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2012

Wolfshade – Wolfshade Låtlista:

1. Zero Day
2. Shade Of Wolf
3. Next World
4. Nighthawk
5. Minister Of Death
6. Nothern Shore
7. Screaming Vampires
8. Lord Of Lightning

Hemsida: Wolfshade

MySpace: Wolfshade

Min recension:

Wolfshade är ett italienskt heavy metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så faller de precis in i min fördom av italienska metalband måste jag säga och det är tråkigt att det ska vara så. Jag vet inte vad det är med metalband ifrån Italien, jag recenserade nyligen ett som lät riktigt bra, men rent allmänt så har jag dåliga erfarenheter av dessa band och jag vet ärligt talat inte varför. Jag tycker att många band därifrån inte håller någon hög eller professionell nivå av någon anledning, sen finns det självklart bra och riktigt bra band därifrån som jag tidigare har recenserat här också, men läser jag innan att det är ett italienskt metalband så får jag direkt lite fördomar tyvärr. Och jag tycker även fast att Wolfshade får till tung, melodisk och rivig heavy metal att de inte når riktigt fram, vissa låtar låter riktigt amatörmässiga och då pratar jag om allt från sången, till musiken och till produktionen på det stora hela och det är inget vidare betyg. Sen glimtar de till emellanåt med något snyggt riff eller rivigt solo, men det behövs så mycket mer för att mitt intresse ska stanna kvar och där lyckas de absolut inte i min mening. Jag behöver jämnare låtar, professionellare attityd och bättre musik, sång och för den delen produktion för att höja betyget och som jag har varit inne på ovan, tyvärr så stämmer mina fördomar med detta bandet. Deras vokalist heter i vilket fall som helst Eugenio Apparuti och han spelar även keyboard i bandet, som sångare är han inte speciellt bra, jag tycker varken att han har en bra röst eller en bra teknik och jag tycker inte om hans stil och där är ytterligare en sak som håller nere betyget som stannar på ett godkänt och då tycker jag att jag är snäll.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Still Alive – Kyo Låtlista:

1. Forgiven Secrets
2. Unchained Souls
3. Human
4. To Live Forever
5. Lady In Black
6. Into The Snake Pit
7. The Journey Of The Lonely Seeker
8. Dream Hunter
9. Embraced
10. Daybreak And Storm (The Master Of Life)

Hemsida/MySpace: Still Alive

Min recension:

Still Alive är ett brasilianskt heavy metal/power metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta så tycker jag att de är ett bra band inom dessa genrer, men jag tycker samtidigt inte att de gör det på ett otroligt bra sätt eller för den delen tillför något nytt till soundet. Heavy metal och power metal är ju två genrer som brukar kombineras, brukar gifta sig väldigt bra och den sistnämnde är ju egentligen en undergenre eller subgenre till den förstnämnde, så det är ju faktiskt inte så konstigt att de funkar så bra ihop. Om heavy metal för in det tunga och melodiska så tar ju power metal in det klassiska och mäktiga i musiken och sammantaget så blir ju soundet väldigt stort och pompöst såklart och det är väl det som gör detta sound så kraftfullt. Men jag tycker alltså inte att Still Alive lyckas få till detta varken otroligt bra eller att de skulle föra in något nytt och då kan jag inte sätta ett bättre betyg än ett godkänt eller ett bra, beroendes på vad jag tycker om dem såklart. Jag tycker visserligen att materialet är tillräckligt starkt och professionellt för att få ett bra betyg, jag tycker att de har ett stabilt och tungt sound som inte går av för hackor. De har med andra ord tillräckligt bra musik för att mitt intresse skulle hållas uppe och skulle jag haft halva betyg på den här sidan, så hade nog bandet fått 3,5 av 5 för denna debutplatta, så de är ändå och sniffar på ett riktigt bra betyg som vi ska vara riktigt ärliga. Bandets vokalist Walter Campos har en typisk röst för detta sound, klassiskt skolad sångare med en kraftfull röst och en jävla falsett, så han sänker inte direkt betyget om man säger så.

Låten jag fastnade för mest: Into The Snakepit

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Vexillum – The Bivouac Låtlista:

1. The Wanderer’s Note
2. Dethrone The Tyrant
3. Dancing Goddess
4. The Oak And Lady Flame
5. The Hunt
6. The Dream
7. The Marketsquare Of Dooly
8. The Way Behind The Hill
9. Valhalla
10. Letter From The Earth
11. Megiddo
12. The Last Inn

Hemsida: Vexillum

MySpace: Vexillum

Min recension:

Vexillum är ett italiensk epic metal/power metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2012, förutom en demo. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är bra, bland de bästa jag har hört inom den så kallade epic metal genren. Ibland så hittas det ju bara på nya namn och/eller undergenrer bara för att, epic metal vet jag inte om det finns någon vidare bra förklaring på, en del brukar ju säga att det är ett episkt sound, men vad fan är det kan man ju fråga sig då. Min förklaring är väl inte lysande den heller visserligen, men grunderna är absolut power metal med pompösa, majestätiska och mäktiga låtar och framförallt refränger och lägg där till traditionell folk musik så får ni fram epic metal i min mening. Man kan säga att det är metalmusik till fantasy-filmer så kanske en del förstår det på det sättet, det är i vilket fall som helst en svår genre att förklara, men lyssnar ni på detta bandet så förstår ni kanske ännu bättre. Jag tycker i vilket fall som helst som jag skrev i början att detta är ett av de bästa banden jag hört inom denna genren, de har träffat power metal-elementen riktigt snyggt och professionellt och dessutom fått folk musiken att smälta in i musiken istället för att låta som två olika band som vissa tyvärr kan göra. Jag blev dessutom glad över att det låter så bra i och med att jag har haft dåliga erfarenheter av italienska metalband, det är klart att det finns bra och riktigt bra band ifrån Italien också, men jag har stött på många som inte riktigt hållit en högre nivå. Bandets vokalist Dario ”Galdor” Valesi har en bra och kraftfull pipa, en klassiskt skolad vokalist och är dessutom teatralistisk i sitt framförande och allt som allt så är jag väldigt positiv över allt som jag har fått höra och det är givetvis värt ett riktig bra betyg.

Låten jag fastnade för mest: The Oak And Lady Flame

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Eden’s Realm – Eden’s Realm Låtlista:

1. Seeker
2. Indictment
3. Eiisha
4. Awesome God
5. Heart Of Man
6. Dare To Believe
7. Dna
8. Must Be The One
9. Throne Room
10. Now More Than Ever
11. Edens Realm

Hemsida: Eden´s Realm

MySpace: Eden´s Realm

Min recension:

Eden´s Realm är ett amerikanskt hårdrocks/heavy metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem förut, men efter att ha lyssnat på detta albumet så är jag imponerad av sången, men inte lika imponerad av musiken tyvärr. Om jag har förstått det hela rätt så har frontmannen James Guest varit soloartist ett bra tag, men har nu då startat detta albumet med två andra medlemmar och fortsätter rent musikaliskt där herr Guest slutade sin solokarriär. Och det ska då vara en kombination av hårdrock och heavy metal och det är ju inte alls en konstig eller ovanlig kombinationen och heavy metal egentligen bara är en tyngre förlängning av hårdrock enkelt sagt. Jag tycker att musiken i sig är rätt tung rent allmänt, väldigt melodisk och innehåller en hel del sköna riff och gitarr-slingor, men det blir inte så mycket mer än så, det stannar liksom upp. Sen tycker jag även att det hela vägen finns en skön blues-grund i deras musik som visar på kunskap inom denna genre och det är ett stort plus, men tyvärr är inte musiken så spännande som jag hade hoppats på och det är en sån sak som sänker ett betyg. Jag har inte så mycket mer att säga om musiken faktiskt, tycker ni om hårdrock och/eller heavy metal så tror jag säkerligen att ni kan uppskatta detta, men för mig personligen så når det inte ända fram i form av något nyskapande eller otroligt bra. Jag skrev i början att jag blev imponerad av sången, så förutom att han är gitarrist så är han även vokalist och då pratar jag om frontmannen James Guest såklart, jag tycker att han låter som en skön gammal rockräv. En sträv, hes, rispig röst, använd vilket ord ni vill, men en riktigt skön rockröst har han i alla fall och dessutom har han kraft i lungorna och en rejäl pipa med en starkt och stabil röst bakom. Jag var lite kluven i slutbetyget, men i slutändan så var ju inte musiken dålig, den var inte riktigt så bra som jag hade hoppas på bara, men rösten drar upp musiken och det ni ser nedan är nog ändå det mest rättvisa som jag kan ge.

Låten jag fastnade för mest: Dare To Believe

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Dokken – Broken Bones Låtlista:

1. Empire
2. Broken Bones
3. Best Of Me
4. Blind
5. Waterfall
6. Victim Of The Crime
7. Burning Tears
8. Today
9. For The Last Time
10. Fade Away
11. Tonight

Hemsida: Dokken

MySpace: Dokken

Min recension:

Dokken är ett amerikanskt heavy metal/hårdrock/glam metal band, och detta är deras elfte och senaste album från 2012, förutom en EP-skiva och en mängd live album och samlingsalbum. Jag har hört dem förut men jag har nog aldrig hört ett helt album vad jag kan påminna mig, jag recenserade visserligen nyligen T&N som består av nuvarande och före detta Dokken-medlemmar, det albumet gav jag 3 av 5, men jag tycker knappt att detta kommer upp i ett sådant betyg. De känns som ett band som har haft sitt bäst-före-datum för ett bra tag sen och kanske borde ha lagt ner när de var på topp kanske, nu är bandets medlemmar bytta i omgångar, i dagens uppställning har två av fyra kommit till på 2000-talet till och med och det är bara frontmannen och grundaren Don Dokken kvar från originaluppställningen. Det är klart att det gör sin sak med musiken, men jag tycker inte att de har moderniserat sig eller utvecklat sig, utan detta känns mer som en gammal rockräv som vägrar att ge sig och tillslut så kommer de inte komma så bra musik ifrån han och då syftar jag såklart på herr Dokken. Det finns helt klart bra exempel som har funkat också, men jag tycker att ska man starta om sin karriär så ska man kanske byta bandnamn, kanske utveckla och/eller modernisera sin stil och till om med spela något helt annat, men Don Dokken gör helt tvärtom och jag tycker inte att det är någon större kvalitet, variation eller spänning i denna musiken. För mig är detta klen, intetsägande och gubbig aor musik och det är oftast dessa gamla heavy metal/hårdrock-musiker hamnar av någon anledning, musiken blir bara lättare och lättare för varje år och den tunga metal:n/rock:n försvinner mer och mer och slutprodukten blir oftast aor. Don Dokken som vokalist har jag inte så mycket att säga om, han låter bra, han låter professionell och han låter som han har gjort sen tidigare och allt som allt så kan jag bara ge detta godkänt.

Låten jag fastnade för mest: Victim Of The Crime

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Magnum – On The 13th Day Låtlista:

1. All The Dreamers
2. Blood Red Laughter
3. Didn’t Like You Anyway
4. On The 13th Day
5. So Let It Rain
6. Dance Of The Black Tattoo
7. Shadow Town
8. Putting Things In Place
9. Broken Promises
10. See How They Fall
11. From Within

Hemsida: Magnum

MySpace: Magnum

Min recension:

Magnum är ett brittiskt progressive metal band, och detta är deras sjuttonde och senaste album från 2012, förutom en hel drös av samlings-, live- och EP-skivor. Jag har tidigare recenserat deras förra album The Visitation, det albumet gav jag 4 av 5, detta tycker jag är på samma nivå som det förra, men jag ska försöka skriva något mer intressant än det jag fick till i min förra recension. Jag kollade dessutom igenom deras diskografi inför denna recensionen, detta är ju nummer 17 i ordningen, debuten kom 1978 och jag tror att det vara vid ett tillfälle var 3 år emellan albumen, annars låg det på 1-2 år, så de är väl en dröm för skivbolagen som de tillhört under alla dessa år och de var en hel drös med såg jag. Sen så bara för att man släpper många album betyder ju inte det automatiskt att det är kvalitet på allt som de gör, jag kan ju bara prata för de två senaste som jag tycker håller hög och jämn nivå, så 2000-talet verkar ju fungera otroligt bra för dem och då borde ju i alla fall större delen av deras alster vara riktigt bra i och med att de än finns idag. Men nog om det, detta är för mig välbalanserad, varierad och lagom komplex progressiv musik, man kan väl säga att de liknar Dream Theater i sitt sound, men att de mer satsat på hårdrock eller för den delen aor än just metal-delen som DT gör då. Jag tycker att Magnum mer ter sig åt grunderna i progressive rock och har en mer lugn, harmonisk och behaglig känsla i sin musik. Det finns absolut upptempo-låtar och partier i låtar som också är upptempo, men mer rock här tycker jag och det är en del som gör detta varierat och balanserat på en snyggt sätt. Bandets vokalist Bob Catley skrev jag ju om sist såklart också och det det är som jag skrev då, han är en duktig sångare, ingen som ger mig gåshud, men en stabil röst som passar till bandets musik och sammantaget så blir det ju ett riktigt bra betyg för detta albumet också.

Låten jag fastnade för mest: Broken Promises

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Limit Zero – Gravestone Constellations Låtlista:

1. Galaxies Bleed
2. Time Bending Patterns
3. Approaching Infinity
4. Within The Beyond
5. Portals
6. Arcturus
7. Focus
8. Pulsar feat. Siddharth Basrur
9. Gravestone Constellations feat. Trevor Marks (Toxic Grind Machine)

Hemsida/MySpace: Limit Zero

Min recension:

Limit Zero är ett indiskt progressive metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012, förutom en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är riktigt bra och jag kan faktiskt jämföra dem med min förra recension här på sidan, norska Ørkenkjøtt gällde det då och de håller sig både inom progressive metal. Det norska bandet pendlar visserligen mellan lugna och aggressiva sidor i sin musik, detta indiska band håller sig mestadels till det sistnämnda, eller snarare helt till det det. Men jag tycker att det på ett mycket bra sätt, en mycket hög och jämn nivå visar på kreativitet och komplexitet inom den tyngre, hårdare och aggressivare sidan av progressiv musik och det är minst lika spännande det. Sen är det ju alltid kul att få höra musik från länder som kanske inte är så vanligt att man brukar få höra, Indien har jag nog hört något band ifrån sen tidigare, men det är ju absolut inte vanligt och att de är såhär bra gör ju inte saken sämre. Detta är ju inte bara aggressivt rakt igenom heller, de visar på de mer melodiska sidorna av metal och ger en kontrast bara genom detta och jag tycker det är precis så varierat som det ska vara, det blir inte enkelspårigt eller för spretigt, utan det balanserar snyggt genom hela albumet i min mening. Bandet har ingen vokalist som medlem, men under detta albumet så har de använt sig av en man med namnet Sunneith som frontman, varför han inte är med i bandet eller varför de inte har en stående vokalist vet jag inte. I vilket fall som helst så är Sunneith en bra vokalist, en ganska så kraftfull och väldigt ren sångröst och en grovt och stabilt vrål kommer ifrån hans mun det passar helt klart in i musiken.

Låten jag fastnade för mest: Within The Beyond och Gravestone Constellations feat. Trevor Marks (Toxic Grind Machine) (var tvungen att välja två)          

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »