Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2013

gilbertvibrato

Paul Gilbert – Vibrato Låtlista:

1. Enemies (In Jail)
2. Rain And Thunder And Lightning
3. Vibrato
4. Put It On The Char
5. Bivalve Blues
6. Blue Rondo A La Turk
7. Atmosphere On The Moon
8. The Pronghorn
9. Poundabout
10. I Want To Be Loved
11. Go Down

Hemsida: Paul Gilbert

MySpace: Paul Gilbert

Min recension:

Paul Gilbert är en amerikansk instrumental rock/hårdrock/pop-rock/neo-classical metal/speed metal/progressive metal musiker/sångare, och detta är hans tionde och senaste soloalbum från 2012, förutom två EP-skivor, två live album och ett samlingsalbum. Han är mest känd för att ha spelat med Racer X och Mr. Big och även för att ha gästat massa andra artister, men detta är alltså hans solo och det har jag aldrig hört sen tidigare, men efter att jag har lyssnat på detta så tycker jag att han är duktig som gitarrist, men musiken är riktigt fjantig och tråkig att lyssna på. Man märker helt klart att han kan spela gitarr med sköna riff och solon här och där, men övriga musiken är någon pop-rock/pop-punk i vanlig amerikansk anda och det låter bara fjantigt och är inte speciellt intressant att lyssna på överhuvudtaget. Hade han istället satsat sina kunskaper på att få till lite progressive metal eller speed metal så hade jag absolut uppskattat detta hundra gånger mer, men nu är ju inte så fallet. Jag förstår inte varför det ska vara såhär tråkig musik när han visar på sina gitarrkunskaper, han kan ju verkligen bjuda på sig själv istället, men det kanske bara är jag som tycker såhär. I vilket fall som helst så är inte sången bättre än musiken och helheten kan därför inte bli bättre än ett godkänt betyg, det är så långt som jag kan sträcka mig.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

1349754579_front

Myriad Lights – Mark Of Vengeance Låtlista:

1. The Descent (Instrumentell)
2. Slum Devil
3. Livin Rock
4. Mark Of Vengeance
5. Whisper Of The Night
6. Fury Of Time
7. Wandering Spirit
8. Golden Cell
9. Asylum

Hemsida/MySpace: Myriad Lights

Min recension:

Myriad Lights är ett italienskt heavy metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig tidigare hört dem, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är helt ok, men det är absolut inget band som jag blev exalterad över ärligt talat. Jag har hört många dåliga band från Italien och jag har hört några bra, detta bandet tillhör väl första kategorin i detta fallet, jag vet inte vad det är med italienarna och metal, men något är det som inte funkar. Nu ska jag inte dra alla över en gräns, det finns ju som sagt några band som jag tycker är bra eller riktigt bra till och med, men mestadels är det hyfsade, dåliga eller usla band därifrån av någon anledning. Detta bandet känns som ett hyfsat heavy metal band som försöker med allt de kan, men inte riktigt kan få till det där tunga och tuffa soundet som krävs för ett bra heavy metal band. Det känns som jag tjatar om det på var och varannan platta nu, men många av banden har alldeles för tunt material, de saknar tyngd, kreativitet och energi och lyckas aldrig rädda sitt album från att falla i betyg på grund av detta. Jag tycker att de låter för likt andra heavy metal band, de saknar variation både i och emellan låtarna och det finns inget som får dem att stå ut från mängden överhuvudtaget. Bandets sångare Andrea Di Stefano låter väl bra, en klassiskt skolad röst med hyfsat kraft, men finns inget som imponerar mig över honom heller faktiskt och ett godkänt betyg är det högsta jag kan sätta.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

32032760_700x700min_1

Gun – Break The Silence Låtlista:

1. Butcher Man
2. 14 Stations
3. Lost & Found
4. Caught In The Middle
5. Break The Silence
6. How Many Roads
7. No Substitute
8. Bad Things
9. Innocent Thieves
10. Running Out Of Time
11. Last Train

Hemsida: Gun

MySpace: Gun

Min recension:

Gun är ett skotskt hårdrocks/glam metal band, och detta är deras femte och senaste album från 2012, förutom en EP-skiva, ett samlingsalbum och ett live album. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att jag har lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är helt ok, men absolut inte bättre än så tråkigt nog. Jag hade förväntat mig mer sväng, mer energi och ett jävla anamma från dem, men jag tycker att de är alldeles för klena och att deras material är alldeles för tunt helt enkelt. Jag kanske inte är det största fanset av glam metal, men det fanns en del på 80-talet som även jag kan lyssna på, men när jag läser hårdrock så ska det fanimej vara lite klös i musiken och inte någon fjantig pop-rock. Det är klart att hårdrock är mjukare lagd än sin eftergångare heavy metal, men det ska fortfarande vara tyngre, rivigare och ha en driv i sig så att det blir lite jävla fart i musiken och jag tycker det fattas för mycket av detta här. Detta är mer än gladpop med rockinfluenser kan man säga, de har tyngre och riviga inslag, men i övrigt så är detta väldigt klämkäckt och radiovänligt och blir det för mycket av den varan så blir musiken inte riktigt bra så som den hade kunnat bli. Jag läste lite om bandet innan jag började lyssna på dem, de var tydligen mest kända för sin cover på Cameo´s Word Up!, den låten som även amerikanska KoRn har gjort cover på, och Gun´s version var bra, men jag tycker både originalet och KoRn´s versioner är bättre ärligt talat. Bandets vokalist Mark Rankin har väl en helt ok röst, men han imponerade verkligen inte på mig och ett godkänt slutbetyg för helheten är absolut det mest rättvisa jag kan ge dem.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

fen

Fen – Of Losing Interest Låtlista:

1. Riddled
2. Of Losing Interest
3. Nice For Three Days
4. Long Line
5. Glove
6. Drunken Relief
7. Light Up The End
8. Pilot Plant
9. Snake Path

Hemsida/MySpace: Fen

Min recension:

Fen är ett kanadensiskt post-metal/post-rock/progressive metal band, och detta är deras femte och senaste album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag det finns mycket bra på albumet, men även en hel del som jag inte uppskattar lika mycket eller saker som fattas till och med. Musikmässigt känns de ganska så schizofrena, jag tycker att de kan påminna om amerikanska band såsom Tool eller deras vokalists andra band A Perfect Circle eller för den delen ett band som Coheed & Cambria, men jag tycker även att de har ett sound som påminner mig om svenska Cult Of Luna eller Khoma. Det känns inte riktigt som att de har hittat sitt sound på alla låtarna, utan att de fortfarande efter såhär många album letar efter sitt egna och är inte riktigt där. En hel del låtar är varierande, komplexa, kreativa och ger verkligen ifrån sig en skön musikalisk mix, andra känns enbart flummiga och det känns verkligen som de inte har hittat sig själva. Jag hade önskat mig ett mycket mer jämnt album för att ge dem ett högre betyg och det är synd att de inte kan bjuda på det efter fem album och 14 år som band. Deras vokalist Douglas Alan Harrison känns schizofren även han, en kreativ vokalist kan man anklaga han för att vara, men det är kanske inte alltid som det är positivt och här bjuds man på riktigt bra framföranden och även av det sämre slaget.

Låten jag fastnade för mest: Drunken Relief

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »