Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Melodisk Death Metal/Teknisk Death Metal/Progressive Death Metal/Brutal Death Metal/Death Metal/Power Metal/Black Metal/Metalcore/Deathcore/Grindcore’ Category

1000x1000

Zombie Inc. – Homo Gusticus Låtlista:

1. The Rocking Dead
2. Cum Undone
3. Bust The Foodchain
4. Homo Gusticus
5. E=MCarnage2
6. Wish The Mob
7. Yeshua Syndrome
8. Better Off Dead
9. Resurrection Guaranteed
10. All Corpses Are Bastards

Hemsida/MySpace: Zombie Inc.

Min recension:

Zombie Inc. är ett österrikisk death metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2013. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är godkända bara och det kommer från en som älskar death metal, men detta bandet känns riktigt tråkiga för det mesta och det är fan i mej bra jobbat för att vara ett death metal band. Och med bra jobbat så är jag givetvis ironisk, dessa band brukar ju vara fartfyllda, riviga, distade och ilskna etu bara helvete, men det känns väldigt lågmält här och de kommer inte riktigt igång. Det är klart att det går undan i vissa partier, det är självklart distade gitarrer och vokalisten har ett ilsket growl, men jag tycker att de får fart men inte riktigt får igång musiken till den grad som den bör, det är svårt att förklara, men jag känner inte igen detta från traditionell death metal. Sen är det ju självklart kul när ett band är udda och originellt, men grundelementen från genren får ju inte försvinna för det. Det finns vissa spår som står ut från mängden som ger mig mer av det som jag behöver från ett sådant här band, men tyvärr är de för få för ett bra betyg och det stannar då på ett godkänt. Sen är det klart att bara för att jag älskar en viss genren så har jag tidigare kritiserat andra band, men det var verkligen något som fattades här och det var en stor del av deras sound tyvärr och det blir betyget inte bättre. Frontmannen Martin Schirenc har som jag var inne på ovan en ilsket growl, men det fattas utdragna vrål, det fattas kraft och energi och han är inte bättre än musiken tyvärr, så betyget består även med han inräknad.

Låten jag fastnade för mest: E=MCarnage2
Av mig får albumet:
Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Amaranthe-The-Nexus

Amaranthe – The Nexus Låtlista:

1. Afterlife
2. Invincible
3. The Nexus
4. Theory Of Everything
5. Stardust
6. Burn With Me
7. Mechanical Illusion
8. Razorblade
9. Future On Hold
10. Electroheart
11. Transhuman
12. Infinity

Hemsida/MySpace: Amaranthe

 

Min recension:

Amaranthe är ett svenskt/danskt power metal/melodiskt death metal band från Göteborg/Esbjerg, och detta är deras andra och senaste album från 2013, förutom en demo. Jag har tidigare recenserat deras debut Amaranthe, det albumet gav jag 4 av 5, men jag tror att det var lite mer nyhetens behag när jag recenserade dem ärligt talat. När Dead By April kom så var de tunga och hårda, senare blev de väldigt poppiga, Sonic Syndicate var tunga och hårda när de ko, senare blev även de väldigt poppiga och jag tyckte att det lät väldigt bra när de kom, men de förstörde de fort. Det är denna nu så populära pop-metal stilen som jag är väldigt kluven i, gör man det på ett snyggt sätt så kan det absolut låta riktigt bra, men tyvärr så blir de så radiovänliga som möjligt och då blir det inte alls lika bra. De två nämnda banden håller sig ju inom samma genren som Amaranthe, men vi kan jämföra med ett annat svenskt band som Takida, jag lyssnade på dem när de fortfarande var ett demoband, då lät det riktigt bra, men så fort de fick skivkontrakt så har det sakta men säkert gått utför i min mening och det är jäkligt tråkigt. Det är såklart att bolagen vill sälja så de får banden att spela det som är populärt, men jag vill gärna ha kvar själen i bandet och att de får ut det som de verkligen vill spela själva. Nu säger jag inte att ovanstående band samt Amaranthe har vikit ner sig för bolagen, det låter jag vara osagt, men det är känslan man får efter att ha hört flertalet av dem innan kontrakt. Men Amaranthe kör i vilket fall som helst på som tidigare, ett tungt och rivigt death metalsound med mer mäktiga power metal-anda och såklart en stor klick av pop och i många låtar så låter det riktigt bra, men att jag skulle ge dem så högt betyg som sist kommer inte att hända här. Som ni säkerligen redan vet så har bandet tre vokalist, de har Elize Ryd med en kraftfyll och ren stämma, de har Jake E med en dels poppig rockröst och dels en mer kraftfull och utdragen stämma och sist men inte minst Andreas Solveström som för in growl:n i deras musik och det är väl han som i många fall håller kvar dem inom metal när det gäller det vokalistiska.

Låten jag fastnade för mest: Stardust

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

KONG – Merchants Of Air Låtlista:

1. El Pilar
2. Astral Calls
3. Steamtrucking
4. The Gates Of Exception
5. Same Meaning Different Worlds
6. Wahnsinn, Baby
7. Stug
8. Vapour Lock
9. No Strings Attached
10. Blue Couch
11. Back Into The Trees

Hemsida: KONG
MySpace: KONG

Min recension:

KONG är ett nederländskt progressive metal band, och detta är deras sjunde och senaste album från 2012, förutom en EP-skiva och ett samlingsalbum. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta så är jag väl varken imponerad eller besviken, jag tycker att det är riktigt svårt att betygsätta ett instrumental album som detta är då. När det finns en vokalist med så tänker du ju både på musiken och sången, är det rent instrumentellt så måste ju bandets musiker vara riktigt kreativa, musikaliska och verkligen bjuda en på det där lilla extra för att intresset ska finnas kvar. KONG tycker jag lyckas väldigt bra på vissa spår och andra är bara flummiga och väldigt tråkiga att lyssna på, så jag är otroligt kluven i betygsättningen här och jag vet inte riktigt om det jag satte i slutändan är rättvist. Jag pendlade egentligen mellan enbart ett godkänt betyg eller ett bra, hade jag haft halva så hade jag nog fegat ur och satt 2,5, men nu är ju inte så fallet så jag var tvungen att sätta något och det finns ju faktiskt substans i en hel del här. Jag kanske hade önskat mig större variation i låtarna och mer kreativa och musikaliska lösningar gällande gitarr, trummor och bas än märkliga ljud och oljud med hjälp av keyboard, dessa elektroniska grejer tycker jag förstör mer bara. Men i slutändan så tycker jag väl att de ändå till 3/5 kanske bjuder på bra musik och ska därför ändå ha en bra betyg för detta alster, sen kommer jag inte att följa detta bandet, så intressant var det inte så ni förstår kanske att jag blev kluven här.

Låten jag fastnade för mest: No Strings Attached

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Black September – Into The Darkness Into The Void Låtlista:

1. Into The Darkness
2. Solitude
3. Rabid Hunger
4. Cursed
5. Invocation
6. Beyond The Realms
7. Defiance
8. Unhallowed Ground
9. No Return

Hemsida/MySpace: Black September

Min recension:

Black September är ett amerikanskt death metal band, och detta är andra och senaste album från 2012, förutom två EP-skivor, en demo och två split-album. Jag har tidigare recenserat deras förra album Forbidden Gates Beyond, det albumet gav jag 3 av 5, detta tycker jag är är ganska tråkigt faktiskt och jag vill sänka betyget jämfört med förra albumet. Jag var nog lite snäll mot dem sist även fast jag klagande lite grann, jag tycker fortfarande att de kan använda sig av mer låtar när de inte är speciellt långa, ett 42 minuter långt album tycker jag är lite snålt faktiskt, i alla fall när det inte är större kvalitet än såhär. De tillhör verkligen den mörkare delen av death metal, all musik inom den genren är visserligen mörk, men detta är mer tilltalande till black metal-fans skulle jag tro, det är lite samma känsla i musiken. Men trots att de ger melodiska och skönt distade gitarrslingor och riff mitt i detta mörker så tycker jag att mycket blir väldigt grötigt och det förstör tyvärr än hel del för dem och därför vill jag nu sänka betyget. Jag tycker att bristen på variation, klarhet och en bra produktion är för stor och många spår låter ganska amatörmässiga gällande ljudbilden måste jag säga och detta trots att de verkar vara duktiga musiker. I fronten står fortfarande Jen Pickett och jag tycker fortfarande att hon inte låter bra, det låter riktigt illa till och med och jag förstår inte vad hon gör där. Jämför henne med en pondusingivande och grym vrålande sångerska som Arch Enemy´s Angela Gossow så är det mil dem emellan, Jen låter enbart grötig och det är som ett muller och man hör inte ett skit vad hon vrålar om, hon är inte energisk eller drivande och det låter helt enkelt skit och detta på i stort sett alla spår rakt igenom och det är väl den största besvikelsen gällande detta band och detta albumet.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Nile – At The Gates Of Sethu Låtlista:

1. Enduring The Eternal Molestation Of Flame
2. The Fiends Who Come To Steal The Magick Of The Deceased
3. The Inevitable Degradation Of Flesh
4. When My Wrath Is Done
5. Slaves Of Xul
6. The Gods Who Light Up The Sky At The Gate Of Sethu
7. Natural Liberation Of Fear Through The Ritual Deception Of Death
8. Ethno-Musicological Cannibalisms
9. Tribunal Of The Dead
10. Supreme Humanism Of Megalomania
11. The Chaining Of The Iniquitous

Hemsida: Nile

MySpace: Nile

Min recension:

Nile är ett amerikanskt tekniskt death metal/death metal band, och detta är deras sjunde och senaste album från 2012, förutom samlingsalbum. Jag har tidigare recenserat deras förra album Those Whom The Gods Detest, det albumet gav jag 4 av 5, detta tycker jag absolut är värt samma betyg som det förra, inget snack om saken. Teknisk death metal tillsammans med brutal death metal är väl de två mest extrema formerna av genren, de har många element som gärna vill tränga sig in i en ännu mer extrem genre såsom black metal och det hörs på lång väg. När det gäller just teknisk death metal så vet man att det är några jävligt kunniga musiker vi har att göra med, de måste vara otroligt flinka gitarrister, en jävla ettrig trummis och pumpande basist och så är det verkligen här, det görs på ett teknisk och snyggt sätt och samtidigt med en jävla fart och man bara måste bli imponerad. Man kan ju dra vidare inom death metal till deathcore, grindcore och så vidare, men då går man mer och mer ifrån genren och teknisk death metal bjuder på en väldigt mörk aura, ett konstant muller av teknisk musik och ilska och aggressivitet rakt igenom, det går inte att komma ifrån, men det är också det som gör genren så intressant. Jag jämförde dem flera gånger med svenska Meshuggah i min förra recension, de är ännu mer speciella, de använder sig av stilar som avant garde och djent, det gör inte Nile, men annars finns det stora likheter dem emellan och det är ju framförallt den tekniska delen och även dras gemensamma extrema sidor. Det som gör bandets sound intressant är ju även att de tar in egyptisk musik i vissa spår, det är gör den ännu mera originell och spännande att lyssna på och de gör det på ett otroligt snyggt sätt måste jag säga, det är deras egna lilla twist på det hela. Nile´s frontman heter Karl Sanders och det är inte allt jag tycker bra om från denna mannen, han använder sig av olika tekniker, men mestadels ett väldigt mörkt, grovt och gutturalt vrål som i stort sett enbart låter som ett muller och sådana tekniker har jag svårt för. Men han låter riktigt bra i andra partier, så jag har inte så mycket att klaga på alls gällande detta bandet ärligt talat, så som jag var inne på i början, betyget blir detsamma som för förra albumet.

Låten jag fastnade för mest: Tribunal Of The Dead

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Neverborne – Self Destruct Syndrome Låtlista:

1. Mechanical Ruin
2. Forget To Live
3. Black Roses
4. Beneath The Scars
5. With Nothing Left
6. Interlude (Instrumentell)
7. Embers To Ashes
8. The Enemy That We Keep
9. Nature Of Destruction
10. My Confession
11. A Touch Of The Divine

Hemsida/MySpace: Neverborne

Min recension:

Neverborne är ett brittiskt melodiskt death metal/metalcore band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012, förutom en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är bra, men något fattas och jag kan inte riktigt komma på vad det är. Kombinationen av melodiskt death metal och metalcore brukar vara väldigt framgångsrik och för mig personligen så brukar det låta riktigt jävla bra och det låter bra här också, men det känns som de inte når riktigt ända fram av någon anledning. Det är typisk death metal med snabba och ilskna riff eller dramatisk långsamma och effektfulla slingor och detta med otroligt tung, aggressiv och benknäckande metalcore-sound och på många låtar så låter det riktigt jävla bra, precis som denna kombination brukar göra. Men på andra spår så känns det som att något fattas, de får inte riktigt till det och som jag var inne på i början så kan jag inte riktigt sätta fingret på det, men något är det helt klart. Jag hade 4 av 5 i tankarna över stora delar av albumet, men detta gjorde mig tveksam och ville sänka betyget till 3 av 5, hade jag haft halva betyg så hade det mest rättvisa vara 3,5 av 5, men nu är inte så fallet, därför fick det ändå tillslut bli det nedan. Men är ni inbitna fan av genrerna ovan eller kombinationen av dem för den delen så får ni gärna tipsa mig om vad det är som kan fattas, för jag kan fan inte komma på det och det kanske bara är jag som känner att något fattas också, vem vet. men stora delar av albumet är ju riktigt bra, så ett såhär bra betyg känns ändå rättvist mot dem, för de gör ju riktigt bra ifrån sig vare sig det är något som fattas eller inte, så är det ju bara. Bandets vokalist Warren McManus använder sig av ett ganska så grovt vrål, samt typiska death metal-growls och båda teknikerna låter bra och det bjuds även på sång som håller måttet, men det kanske var en sak som inte imponerade så stort på mig. En liten anekdot om bandet är att alla eller alla utom en är från Sydafrika, men de är väl baserade i England, för de står då att de är från London.

Låten jag fastnade för mest: Nature Of Destruction

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Avatar – Black Waltz Låtlista:

1. Let Us Die
2. Torn Apart
3. Ready for the Ride
4. In Napalm
5. Black Waltz
6. Blod
7. Let It Burn
8. One Touch
9. Paint Me Red
10. Smells Like a Freakshow
11. Use Your Tongue

Hemsida: Avatar

MySpace: Avatar

Min recension:

Avatar är ett svenskt melodiskt death metal från Göteborg, och detta är deras fjärde och senaste album från 2012, förutom en demo och två EP-skivor. Konstigt nog har jag bara hört deras singel till detta albumet Let It Burn vad jag kan påminna mig om och jag brukar ända hålla koll på svenska band, på band från Göteborg och på death metal band, men jag hade dålig koll på detta bandet. Men nu har jag i alla fall lyssnat på detta albumet och vi i Sverige och från västkusten kan verkligen denna genre, de har bevisats så många gånger och har ju till och med The Gothenburg Sound-uppkallat efter den musiken och Avatar bevisar detta också. Sen tycker jag att de har lagt till sin egna lilla twist på musiken och inte härmat andra death metal band från Göteborg och då tänker väl de flesta på In Flames, utan jag tycker att de har egna influenser, men behåller det där typiska för dessa death metal band. De har tyngden, det melodiska, det aggressiva, det ilskna som genren vanligtvis bjuder oss på, men jag tycker även att de har rak och rivig hårdrock i partier och även andra influenser som gör dem till ett ganska så originellt band. Det typiska med band som In Flames är väl att de har alla death metal-element men lägger på hooks och får framförallt refrängerna att bli ”allsångsvänliga” om ni så vill och de tycker jag även att Avatar har tagit fasta med på vissa spår, så man ser absolut tendenser att de drar sig ditåt också, men lyssnar ni på deras sound så har de absolut något eget om man ser albumet över och jag är riktigt imponerad av dem. Bandets vokalist heter Johannes Eckerström och jag gillar även han jävligt skarpt, han har en utdraget och typiskt death metal-growl, men även en personlig sång och framförallt skrämmande vrål som passar ypperligt till deras musik och med det sätter vi punkt tycker jag.

Låten jag fastnade för mest: Ready For The Ride & Blod (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »