Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Melodisk Hardcore/Hardcore/Hardcore-Punk/Pop-Punk/Post-Hardcore/Emocore/Screamo/Deathcore/Crunkcore/Metalcore’ Category

Capa(1)

I Am War – Outlive You All Låtlista:

1. Don’t Worship Assholes
2. Uninvite Me To Your Facebook Party
3. The Poisoning
4. Plug Me In
5. Bat Out Of Hell
6. Hunting Me
7. Chipped Shoulders And Heart Attacks
8. Don’t Know Anything
9. A Nightmare
10. Lead By Liars
11. My Love Affair With Disaster
12. Nihilistic Motivation
13. Feel The Same

Hemsida: I Am War

MySpace: I Am War

Min recension:

I Am War är ett amerikanskt hardcore band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem innan, men jag har däremot hört medlemmarna på annat håll då bandet nämligen består av Brandan Schieppati från Bleeding Throught och Alex Varkatzas från Atreyu. De är båda två vokalister för sina band och båda banden håller sig inom metalcore/post-hardcore, så att de kör igång ett gemensamt hardcore projekt är ju inte mil ifrån direkt och jag är dessutom riktigt imponerad av vad jag fick höra. Detta är jävligt tung musik som går av i en jävla fart och ger dig knytnävslag efter knytnävslag och ger ifrån sig en jävla skön energi och adrenalin måste jag säga och det är ju typiskt för genren men inte alla som lyckas få till. Men dessa två herrar kommer från två band som jag verkligen uppskattar, jag har recenserat flera av deras album, jag tror det var ett som jag endast gav 3 av 5, annars pendlar dessa album mellan 4 av 5 och 5 av 5, så jag blev inte direkt överraskad att jag tyckte riktigt bra om detta också. De har verkligen fångat det bästa av den klassiska hardcore:n, det moderna i metalcore och post-hardcore och gör allt detta med en hög nivå, en jävla energi och stor aggressivitet och det är få låtar som jag inte är grymt imponerad av. Herrarna Schieppati och Varkatzas som vokalister tycker jag jäkligt bra om sen innan också, energiska, moderna och stabila vrål som dessutom kompletterar varandra väldigt bra, märks väldigt tydligt i detta projektet och jag hoppas verkligen att de fortsätter med detta.

Låten jag fastnade för mest: A Nightmare

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Annonser

Read Full Post »

Morning Glory – Poets Were My Heroes Låtlista:

1. Everything’s A Song (To Me)
2. Shelter From The Spoon
3. Poets Were My Heroes
4. March Of The Asylum
5. Quemar Las Fronteras
6. Divide By
7. Orphan’s Holiday
8. Touch
9. Patiently
10. Life’s A Long Revenge
11. Another Way (Outside The Walls Of Eden)
12. Born To December

Hemsida/MySpace: Morning Glory

Min recension:

Morning Glory är ett amerikanskt punk-rock/hardcore/ska-core band, och detta är deras fjärde och senaste album från 2012, förutom ett split-album. Jag har aldrig hört dem tidigare, men efter att jag har lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är bra, men känns även som ett rätt så rörigt band ärligt talat. Punk-rock och hardcore är ju inte världsdelar isär, det finns väldigt mycket punk inom hardcore, det är egentligen bara en förlängning av punk:n och är mycket tyngre och aggressivare kan man säga och påminner givetvis mer om metal än punk eller rock. Sen är ju inte genren ska något ovanligt inom punk heller visserligen, den för ju inte mer jazz, blues och även en del reggae och det kan absolut liva upp musiken, men här så tycker jag att det blir helt olika genren inom låtarna, en del är tunga metalspår, en del enbart punk, en del är väldigt mycket ska och en del kombinerar alltihop. Och även fast jag uppskattar experimentella band och dessutom varierande album så blir det lite väl mycket att smälta om man ser på det stora hela. Jag brukar prata om musiken saknar sammanhållning och så känns det lite här faktiskt, sen tycker jag att det är stor kvalitet och mycket kreativitet i deras musik och det är ett stort plus för dem helt klart, men jag blev kluven i betygsättningen på grund av detta, men jag är inte riktigt beredd att gå över ett bra betyg. Bandets frontman Ezra Kire har ett personligt framträdande och en väldigt punk:ig stil i sin sång, jag saknar dessvärre lite energi i honom, det kunde har varit bättre på den fronten, men allt som allt så blir det ett bra betyg i slutändan.

Låten jag fastnade för mest: Poets Were My Heroes

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Black Breath – Sentenced To Life Låtlista:

1. Feast Of The Damned
2. Sentenced To Life
3. Forced Into Possession
4. Home Of The Grave
5. Endless Corpse
6. Mother Abyss
7. Of Flesh
8. Doomed
9. The Flame
10. Obey

Hemsida: Black Breath

MySpace: Black Breath

Min recension:

Black Breath är ett amerikanskt hardcore/crossover thrash/crust punk band, och detta är deras andra och senaste album från 2012, förutom en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men jag blev tipsad av en läsare om dem och efter att jag har lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är riktigt bra och har en mängd olika influenser i sin musik. Genrerna hardcore och crossover thrash sammanfattar visserligen ihop det hela väldigt bra, men efter att jag har lyssnat på några låtar så tyckte jag mig höra allt från death metal till black metal element och så läste jag på om bandet lite grann, då visar det sig att de influeras av just de två genrerna och såklart thrash då i sitt hardcore sound, så det var ju inte så konstigt. Hardcore för mig är något otroligt tungt, otroligt hårt, otroligt pumpande/pushande och rentav har ett benknäckande sound, mycket av dessa hittar man ju även inom thrash, så det är ju inte speciellt långsökt däremellan. Lägger de då även till snabb och ilsken death metal och dessutom extrem och mörk black metla i detta så förstår ni nog mycket väl vart det här bär hem. Det går av i en jävla fart rakt igenom, det pumpar på stenhårt och det är verkligen ett knäckande sound över hela albumet och det är få tillfällen då musiken saktas ned i dramatiskt långsamma tempon a la death metal, utan större delen av plattan är pang på bara. Och jag tycker att deras sound är väldigt svenskt extremt och då menar jag inte att många svenska band låter såhär, utan snarare att det lagom extremt, det går inte över gränsen och bara blir gröt av det hela, utan de balanserar det riktigt snyggt. Bandets frontman Neil McAdams är sådär jävla energisk och har ett skrikigt och smärtsamt vrål som passar otroligt bra till bandets musik, det är som handen i handsken som jag brukar säga och så mycket mer finns det inte att säga än att det är riktigt bra det här.

Låten jag fastnade för mest: Endless Corpse

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Pierce The Veil – Collide With The Sky Låtlista:

1. May These Noises Startle You In Your Sleep Tonight
2. Hell Above
3. A Match Into Water
4. King For A Day feat. Kellin Quinn (Sleeping With Sirens)
5. Bulls In The Bronx
6. Props & Mayhem
7. Tangled In The Great Escape feat. Jason Butler (Letlive)
8. I’m Low On Gas And You Need A Jacket
9. The First Punch
10. One Hundred Sleepless Nights
11. Stained Glass Eyes And Colorful Tears
12. Hold On Till May feat. Lindsey Stamey (Oh No Fiasco)

Hemsida: Pierce The Veil

MySpace: Pierce The Veil

Min recension:

Pierce The Veil är ett amerikanskt post-hardcore/experimentell rock/progressive rock band, och detta är deras tredje och senaste album från 2012. Jag har bara hört dem någon enstaka gång sen tidigare, jag har mer hört talats om dem i och med att de har turnerat med band som jag tycker om, men nu har jag i alla fall lyssnat på detta albumet och jag tycker att de är riktigt bra. Jag tycker att de har en otroligt bra blandning mellan mer pop-orienterad punk och det aggressiva och tunga som post-hardcore:n tar fram, det visar på en kontrast mellan bandets olika sidor, men får det inte att låta som två band. För det finns vissa band som blandar olika stilar och det låter som två band har gjort varsin del och satt ihop det till en låt, men så är det verkligen inte här, det låter sammansatt och otroligt bra ihop och det är bästa bandet på just detta sound som jag har hört på ett bra tag faktiskt. Och då lyssnar jag mycket på post-hardcore band eller åtminstone har gjort i några år nu och det var faktiskt ett bra tag sen som ett sådant här bra band tog sig igenom till mina öron och det är riktigt roligt. Genrer och sound går ju i vågor och post-hardcore och metalcore var otroligt populärt för några år sen, är till viss del det än idag, men när genrerna verkligen slog igenom stort så fanns det massvis med sådana här bra band, men de har antingen lagt ner eller inte släppt album på ett bra tag. Men detta är i vilket fall som helst otroligt energiskt, intensivt, passionerat, punk:igt, tungt, aggressivt, ilsket, melodiskt, hårt, lekfullt, fantasifullt, experimenterande och det är väl de orden som bäst beskriver deras musik. Bandets vokalist Vic Fuentes som även står för rytmgitarr och keyboard får även hjälp av bandets basist Jaime Preciado och detta ”par” låter riktigt bra, det är ljus, men samtidigt kraftfull sång i riktigt passionerad anda och detta tillsammans med energiska skrik som går över i hjärtskärande vrål, detta låter bara otroligt bra.

Låten jag fastnade för mest: Bulls In The Bronx

Read Full Post »

Enter Shikari – A Flash Flood Of Colour Låtlista:

1. System…
2. …Meltdown
3. Sssnakepit
4. Search Party
5. Arguing With Thermometers
6. Stalemate
7. Gandhi Mate, Gandhi
8. Warm Smiles Do Not Make You Welcome Here
9. Pack Of Thieves
10. Hello Tyrannosaurus, Meet Tyrannicide
11. Constellations

Hemsida: Enter Shikari
MySpace: Enter Shikari

Min recension:

Enter Shikari är ett brittiskt post-hardcore/alternativ metal band, och detta är deras tredje och senaste album från 2012. Jag har tidigare recenserat deras förra album Common Dreads, det albumet gav jag 3 av 5, detta albumet tycker jag är snäppet sämre, för jag tycker att de blandar för mycket av allt möjligt och det blir bara spretigt. Jag har som oftast haft svårt för elektronisk musik i metal, sen finns det undantag som brittiska Bring Me The Horizon för att ta ett exempel som verkligen lyckas smälta in det i sin tunga och aggressiva musik. Och amerikanska KoRn som inte är rädda för att experimentera har ju gjort ett helt album med dubstep och det blev riktigt lyckat och det är just vad Enter Shikari nu har blandat in i detta albumet istället för trance:n som de använde sig av tidigare. Och i vissa låtar så passar det in, men faktumet kvarstår att de blandar för mycket av olika stilar och det blir inget sammanhållet sound, utan alldeles för spretigt. De ska ju vara ett post-hardcore band och då vill jag ha mer energi, mer driv och ett jävla skrik och kraft kom både musiken och sången, men det är få tillfällen som man får det tyvärr. Och jag tycker inte att de lyckas smälta in det elektroniska i sin tyngre musik och musiken pendlar mellan pop-rock till dubstep till post-hardcore till emo till metalcore till jag vet inte vad, en salig blandning av allt möjligt och kombinationerna blir inte så bra tyvärr. Bandets vokalist Roughton “Rou” Reynolds tycker jag har ett bra skrik när han väl använder sig av det, men annars så är det ganska tråkig sång på riktig brittisk dialekt och det är inget speciellt över honom, mer skrik och mer energi skulle jag vilja ha.

Låten jag fastnade för mest: Arguing With Thermometers

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Everything Went Black – Cycles Of Light Låtlista:

1. XI
2. Gods Of Atlantis
3. Halo Of Vultures
4. Lifeless
5. Parades
6. Thorn Feeders
7. Amongst Wolves
8. Kingdoms
9. Baptists

Hemsida: Everything Went Black

Min recension:

Everything Went Black är ett amerikanskt blackened hardcore band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet, så tycker jag att de är riktigt sköna och då är nog faktiskt första gången som jag får höra kombinationen blackened hardcore. När man lägger blackened före en genre så betyder det ju att de har lagt på influenser av black metal och detta med hardcore har jag nog inte förut, det är nog inget vidare vanligt i alla fall. Men i vilket fall som helst, jag tycker att de ger ett större djup i, en större bredd på och en mer intressant musik än vad kanske ren hardcore hade kunnat vara i detta bandet, så det är ju absolut positivt rakt igenom. Och vad gör då denna blackened med deras hardcore, jo, den lägger till både ett tyngre och mörkare sound, och de lyckas till och med få till den där atmosfärliga känslan på musiken som black metal är så bra på att få. Och detta gör ju att musiken låter extra speciell så att säga, men i övrigt så är det snabb, punkig och aggressiv hardcore som pumpar på i samma anda som övrig hardcore eller för den delen thrash gör. Man får även höra ett grymt snyggt och effektfullt stråkparti i slutet av låt fem som heter Parades och så sätter låt sex Thornfeeders igång i en jävla fart efter det, och det låter riktigt bra måste jag säga. Bandets vokalist Brandon Hoffman har en energisk stil och vrål/skriker fram sina texter i en aggressiv och tempofylld manér och det låter lika bra som musiken måste jag säga, och så mycket mer har jag faktiskt inte att säga.

Låten jag fastnade för mest: Parades

Av mig får albumet:

Read Full Post »

My Ticket Home – To Create A Cure Låtlista:

1. A New Breed
2. Who Is 67?
3. Atlas
4. The Truth Changes If We Both Lie
5. Beyond
6. Motion Sickness
7. A Thief Of One, A Thief Of Many
8. Awake : Create
9. The Dream Code
10. Dark Days
11. Fear Complex

Hemsida/MySpace: My Ticket Home

Min recension:

My Ticket Home är ett amerikanskt post-hardcore band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012, förutom två EP-skivor. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet, så tycker jag att de är riktigt bra och de påminner mig om lite andra moderna metal band. De är ju amerikanare och där kommer ju mycket post-hardcore band ifrån, men till stilen tycker jag att de påminner en hel del om både svensk metal i Dead By April, Sonic Syndicate och Amaranthe och även brittiska Rise To Remain skulle jag vilja slänga in där i högen. Och det är den där moderna och väldigt populära stilen att blanda väldigt poppig musik med stenhård och blytung metal, och på vissa fall så funkar det otroligt bra, i andra fall så låter det inte alls bra. Det beror nog väldigt mycket på hur man för fram den poppiga delen och den sången, det avgör väldigt mycket för mig i alla fall, men mer om sången i slutet. I övrigt så är musiken väldigt tung, mäktig och framförallt energisk , precis som post-hardcore ska vara, och genren är ju en utveckling av hardcore, och ända skillnaden egentligen är att det är en del sång och en del vrål/skrik inom post-hardcore. I hardcore:n´s värld är det väl inte riktigt så, men skitsamma, detta låter precis som post-hardcore ska göra, och med en ganska så poppig touch då, och påminner en del om bland andra Rise To Remain i deras metalcore, men metalcore och post-hardcore gifter sig otroligt bra, så det är ju inte så konstigt egentligen. Det är Nick Giumenti som frontar bandet och han får även hjälp av den ena gitarristen Derek Blevins, och det är ett energiskt, passionerat och drivet vrål blandat med en pop-orienterad, men samtidigt inte så mesig sång, den är stabil och funkar otroligt bra till musiken. Så kontrasten mellan det håra och det mer mjuka funkar väldigt bra för detta bandet, även fast jag inte tycker att det är ett mästerverk, så kommer jag absolut att ge dem ett riktigt bra betyg,

Låten jag fastnade för mest: The Truth Changes If We Both Lie

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »