Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Metalcore/Melodisk Metalcore/Progressive Metalcore/Alternativ Metal/Alternativ Rock/Mathcore/Hardcore’ Category

1352405542_7f5835169098b984c08be4ba3f8dfc7e

Wall Of The Fallen – Red Tides Låtlista:

1. Paradox
2. Living Death
3. The Rising
4. Exalt
5. The Abyss
6. Red Tides
7. Answers
8. Restless
9. Let It Snow (Djent Goes X-Mas)
10. Sleeper

Hemsida: Wall Of The Fallen

MySpace: Wall Of The Fallen

Min recension:

Wall Of The Fallen är ett amerikanskt progressive metalcore/djent band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att jag har lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är bra, men jag tycker inte mig höra speciellt mycket av den progressiva andan i deras musik och djent vettefan om de ens sniffar på. Detta är för mig en modernisering och en mer pop-orienterade version av amerikanska Trivium, det är visserligen ingen dålig sak, jag tycker just Trivium är riktigt bra, men det är modern metalcore med tekniska inslag speciellt med hjälp av gitarrerna då och det är så det låter även i Wall Of The Fallen. Nu har de en kille på trumpallen som inte ska överskuggas heller visserligen, han ger rejält med kraft till musiken minst sagt, men jag tycker att de matar ut sköna riff, melodier och solon med hjälp av gitarrerna och det är det som skiner starkast i deras musik. Sen är det ju väldigt populärt nu för tiden att ha pop i metal, nu vet jag inte om det är tanken här, men rösten avgör mycket hur det låter, har du en alldeles för poppig sångröst så tycker jag inte det passar in i såhär tung, aggressiv och extrem metal, har du däremot en kraftfull, ren och personlig röst så kan det låta alldeles utmärkt. Matt Renner frontar detta bandet och vrålandet har jag inte mycket att klaga på, ett modernt och ilsket growl som helt klart passar musiken, men sången är alldeles för mesig och som jag var inne på poppig och det passar inte musiken och det är tillräckligt för mig att dra ner detta från 4 av 5 till 3 av 5, hade jag haft halva betyg hade det nog blivit 3,5 av 5, men nu är ju inte så fallet.

Låten jag fastnade för mest: Restless

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

7ae2657bfc12a7368e4541168e7c7a39

Intertwined – Attest Låtlista:

1. Parody For Apologies
2. Broken Glass
3. Cliffhanger
4. Idiom
5. Kloe Rose
6. War Is War
7. One Way Conversation
8. Better Hated Than Forgotten
9. My Eyes Say It All

Hemsida: Intertwined

MySpace: Intertwined

Min recension:

Intertwined är ett amerikanskt alternativ metal/metalcore band, och detta är deras tredje och senast släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är bra, men det är lite för mycket som fattas för ett bättre betyg. Jag har kärat ner mig i genren metalcore sen den fick ett rejält uppsving framförallt i början av 2000-talet, sen är det klart att det finns sämre versioner av band, då skivbolagen signar massa band när en genre är populär. Intertwined har ju funnits några år, men de känns snarare som ett sämre copycat band än en andra våg av genren, då de banden som verkligen har tagit över genren efter några år för in intressanta influenser, detta bandet har snarare tagit ett steg tillbaka och låter som många av de lite sämre banden lät. Jag menar inte att de är dåliga, men jag tycker att om man jämför med filmer så finns det ju riktigt grymma sådana såklart och så finns det ju så kallade b-filmer som antingen har en sämre budget och blir dålig av den anledningen eller så är det kanske dåliga handling eller för den delen dåliga skådespelare, då är det väl handlingen som är dålig här. Jag tycker att de har en grund att stå på, men de tar inte nästa steg för att få till ett riktigt bra sound, de låter för grötigt och för gammalt för att föra fram genren i dagens läge och det förlorar de mycket på. De har en stor aggressiv sida som visar sig igenom hela albumet, men de har där lagt till en poppig sida som jag inte alls uppskattar. Bandets vokalist´s vrål är helt ok, men inget som imponerar och sången är alldeles för poppig för att passa in i deras aggressiva musik, så som helhet kan jag inte ge detta mer än godkänt.

Låten jag fastnade för mest: War Is War

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

A Lesser Hope – The Rise Låtlista:

1. Intro
2. Stand Your Ground
3. The Sea Shall Give Up It’s Dead
4. Starting Over
5. If I’m Falling
6. Your True Love Hates
7. The Proud & The Humble
8. D.L.W.T
9. 2nd Letter
10. Rise & Fall (IMZA Remix)

Hemsida/MySpace: A Lesser Hope

Min recension:

A Lesser Hope är ett amerikanskt progressive metalcore band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012, förutom en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så har jag återigen fått höra ett grymt metalcore band från det stora landet i väst, de måste ändå vara bäst på denna genren. Då och då kommer det något europeiskt metalcore band eller australiensiskt eller något annat, men som oftast så är det från just USA och oftast är de riktigt jävla bra. Sen är ju USA jävligt stort och det kommer mängder med band därifrån, men just metalcore är något de verkligen kan, jag har visserligen nyligen lyssnat på ett ganska dåligt sådant band, så det är klart att det finns undantag, men jag tycker att A Lesser Hope är riktigt bra och släpper en otroligt bra debut. Metalcore kombinerar ju olika heavy metal-genrer med hardcore kan man enkelt säga, det är ett oftast väldigt tungt, snabbt, välspelat och benknäckande sound som kommer från dessa band, ibland är de otroligt aggressiva och vrålar, ibland väldigt melodiska och sjunger bara och ibland kombineras detta och där ligger detta bandet måste jag säga. De har ett väldigt melodiskt sound, men de har absolut lagt vikt på tyngden och det aggressiva och pushande soundet också, de påminner mig en hel del om mitt favoritband inom genren, nämligen Killswitch Engage, jag återkommer alltid till dem, så det kan väl blir riktigt tjatigt, men de är ett typexempel på ett otroligt bra metalcore band. Vad jag läste mig till så skulle detta även vara progressivt, det kanske man inte märker av speciellt, man kan väl höra tendenser till det, men det är absolut inget som tar över deras sound, detta är för mig ”klassisk” metalcore på ett mycket hög nivå. Bandets frontman Nick Ferrario har ett riktigt modernt och grovt vrål som låter riktigt bra till deras musik, även en rätt kraftfull röst som i vissa spår kan låta väldigt poppig, men det funkar riktigt bra här och jag har inte så mycket att klaga på faktiskt.

Låten jag fastnade för mest: Your True Love Hates

Av mig får albumet:

Read Full Post »

All The King´s Horses – Heart & Mind Låtlista:

1. Arrival
2. Heart & Mind
3. Judge 4
4. Remnants
5. We Stop The World
6. Our Way Out
7. Eye Of The Liger
8. Depart

Hemsida/MySpace: All The King´s Horses

Min recension:

All The King´s Horses är ett amerikanskt metalcore band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så är de ett av få metalcore band som jag kommer att klaga på känns det som, detta var inte alls vad jag hade förväntat mig. Nu har jag ingen statistik på det direkt, men metalore ligger mig varmt om hjärtat och jag har hört så jäkla många band inom denna genre som är otroligt bra, kanske framförallt just från USA, så det är få som jag klankar ner på tror jag i alla fall, men här kommer jag göra det. Dels så tycker jag att de är snåla med musik, endast 8 spår på ca. 31 minuter är långt ifrån vad jag vill ha och då är dessutom ett spår ett helt instrumentellt mellanspel egentligen. Sen tycker jag att deras musik inte har någon klarhet, det blir alldeles för grötigt på många håll och de verkar inte riktigt veta vart det vill komma med sin musik, utan har helt enkelt tagit sig vatten över huvudet. Jag tycker absolut att de tillhör den tyngre, mer aggressiva och pumpande delen av genren som mestadels påminner om hardcore, men att de inte riktigt får till den stilen, de försöker lite väl mycket och i slutändan så blir det inte så bra, som i alla fall jag hade hoppats på. Frontmannen Finnegan Sardino och bandets keyboardist Jamal Holmes som hjälper till med sången eller rättare sagt vrålen har jag inte mycket för heller, ingen vidare teknik från herr Sardino, det låter riktigt amatörmässigt emellanåt till och med och trots att han klämmer till några sköna vrål vid få tillfällen så är helheten för detta albumet än besvikelse för mig.

Låten jag fastnade för mest: Our Way Out

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Parkway Drive – Atlas Låtlista:

1. Sparks
2. Old Ghost/New Regrets
3. Dream Run
4. Wild Eyes
5. Dark Days
6. The River
7. Swing
8. The Slow Surrender
9. Atlas
10. Sleight Of Hand
11. Snake Oil And Holy Water
12. Blue And The Grey

Hemsida: Parkway Drive
MySpace: Parkway Drive

Min recension:

Parkway Drive är ett australiensiskt metalcore band, och detta är deras fjärde och senaste album från 2012, förutom några EP-skivor med mera. Jag har tidigare recenserat deras förra album Deep Blue, det albumet gav jag 5 av 5, albumet dessförinnan gav jag 4 av 5, detta tycker jag ligger på samma nivå, det bara släpper grymma album efter varandra. De två första albumen producerades av Adam Dutkiewicz från Killswitch Engage som jag alltid har hållit högst bland metalcore banden, det tredje och detta albumet är två andra producenter som har stått för, men de har ju knappat gjort ett sämre jobb. Jag brukar dela in metalcore band i olika kategorier, det finns de som är väldigt melodiska och använder sig av sång, det finns de som är mer brutala och tyngre som enbart använder sig av vrål och så finns det såklart de som blandar detta, Parkway Drive påminner mest om de brutalare och tyngre banden och använder sig enbart av vrål dessutom. Sen tycker jag att de emellanåt smyger in mer melodiska partier och konstrasten däremellan låter riktigt bra, men det är den käftsmällande och adrenalinpumpande hardcore-delen av genren som gör detta så jävla bra. Musiken har hela tiden en puls som pumpar på framåt och lägg därtill brutalt tung musik och aggressiva tendenser så har ni detta bandet i ett nötskal och de är absolut bland de bästa banden på denna sortens metalcore. Bandets frontman Winston McCall påminner mig också om just en hardcore-vokalist, hans drivande och pumpande vrål är det som gör detta och han har dessutom bra teknik och ett riktigt skönt och energiskt vrål som bara låter otroligt bra, så enkelt är det ibland.

Låten jag fastnade för mest: The River och Atlas (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

All That Remains – A War You Cannot Win Låtlista:

1. Down Through The Ages
2. You Can’t Fill My Shadow
3. Stand Up
4. A Call To All Non-Believers
5. Asking Too Much
6. Intro
7. Just Moments In Time
8. What If I Was Nothing?
9. Sing For Liberty
10. Not Fading
11. Calculating Loneliness
12. A War You Cannot Win

Hemsida: All That Remains

MySpace: All That Remains

Min recension:

All That Remains är ett amerikanskt metalcore, och detta är deras sjätte och senaste album från 2012. Jag har tidigare recenserat deras förra album For We Are Many, det albumet gav jag 4 av 5 och det gjorde jag även med albumet dessförinnan och efter att ha lyssnat på detta alstret så kan jag säga att det är på samma nivå som de tidigare albumen. De är absolut bland de bästa amerikanska metalcore banden som jag har hört och det mesta inom denna genren kommer därifrån också, så då kan man ju faktiskt säga att de tillhör de bästa metalcore banden som finns överhuvudtaget. Sen finns det en jävla massa och en jävla massa riktigt bra dessutom så de har en hel del att fightas med om man säger så, men album efter album så håller de en hög och jämn nivå tycker jag. De är duktiga på kontraster i sin musik, det riktigt tunga, hårda, aggressiva och benknäckande jämte det mer melodiska, pop-orienterade och mjukare sidan av genre och med detta så blir det såklart varierat och det är ett stort plus. Sen kanske jag personligen tycker att vrål och kraftfull sång är bättre än vrål och pop-orienterad sång, men jag tycker att det passar till bandets musik att påminna lite mer om mainstream-metal om man nu så får säga. Sen finns det absolut gränser där också, det får inte bli pop-metal som en del kallar moderna band som till exempel svenska Dead By April, det ska fortfarande finnas pondus och inte låta som ett pojkband och det tycker jag verkligen inte att All That Remains gör och tur är väl det. Bandets vokalist Phil Labonte har kanske inte den mest kraftfulla rösten, men den är stabil och låter bra, det passar väldigt bra till bandets musik och dessutom bjuder han oss på ett grymt vrål som inte går av för hackor. Vi kan sammanfatta det hela med att tycker ni om All That Remains sen tidigare, så kommer ni även att tycka om detta skulle jag tro, de kör på sin stil som de gjort på tidigare alster och de gör det riktigt bra måste jag säga.

Låten jag fastnade för mest: Just Moments In Time

Av mig får albumet:

Read Full Post »

For The Perilous – Contingency Låtlista:

1. October Skies Scream Murder
2. Run Away
3. Out Of Sobriety & Into Your Normality
4. Embers On The Horizon
5. Is It Manslaughter If You Yell Watch Out
6. Contingency
7. Liar, Oh Liar
8. Your Success Is My Failure
9. The Nameless

Hemsida/MySpace: For The Perilous

Min recension:

For The Perilous är ett amerikanskt metalcore band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att detta är riktigt bra trots att de känns lite efter när det gäller genren. Metalcore:n kom ju egentligen på 90-talet, men exploderade i början av 2000-talet och de har dykt upp världen över även fast de flesta kom från USA. Och att komma med sin debut 2012 känns lite efter, men man kan väl räkna dem som en andra eller en tredje våg av dessa band då kanske eller så är de rena rama copycats, ni får avgöra själva. Men jag tycker då att det är stor kvalitet på detta bandet och detta albumet och jag räknar dem inte som rena copycats, de gör sin grej och de gör det riktigt bra dessutom, de känns som ett band att räkna med i framtiden. Man kan ju sätta melodisk metalcore, progressive metalcore och så vidare som, jag brukar dela upp dem i metalcoreband som kör just den melodiska sidan med en mjukare del och en vokalist som sjunger mest, sen finns det de tyngre, aggressivare och mer extrema då då mestadels är tal om vrål och så finns det band som kombinerar detta dessutom. For The Perilous drar sig mestadels åt den tyngre, aggressivare och mer extrema sidan av genren måste jag säga, där hardcore-punk:n och den extrema metal:n skiner igenom som starkast, men de lägger även till den mer melodiska sidan och använder sig även av lite sång som ger en snygg kontrast till den annars så aggressiva auran. Jag är personligen svag för genren i fråga vilken än av dessa sätt som den framförs på så betyget brukar vara högt, men jag har ju även hört dåliga band inom denna genren, men detta bandet är inget sådant. Bandets vokalist Mike Mavretic använder sig av ett pondusingivande och grovt vrål, är energisk och är som gjord till att fronta ett sådant här band känns det som och jag tror på dessa herrar, det blir nog en bra karriär fram igenom skulle jag tro.

Låten jag fastnade för mest: Out Of Sobriety & Into Your Normality

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »