Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Nu-Metal/Rapcore/Rap Rock/Funk Rock/Gothic Metal/Gothic Rock/Alternativ Metal/Industrial Metal/Industrial Rock/Heavy Metal/Death Metal/Groove Metal/Metalcore/Doom Metal’ Category

aphnd

A Pale Horse Named Death – Lay My Soul To Waste Låtlista:

1. Lay My Soul To Waste
2. Shallow Grave
3. The Needle In You
4. In The Sleeping Death
5. Killer By Night
6. Growing Old
7. Dead Of Winter
8. Devil Came With A Smile
9. Day Of The Storm
10. DMSLT
11. Cold Dark Mourning

Hemsida: A Pale Horse Named Death

MySpace: A Pale Horse Named Death

Min recension:

A Pale Horse Named Death är ett amerikanskt gothic metal/doom metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2013. Jag har aldrig hört dem sen tidigare vad jag kan påminna mig om, det är nog att man har hört bandnamnet i svängen, men nu har jag i vilket fall som helst lyssnat på detta albumet och jag tycker att de är fruktansvärt bra i vissa spår, men väldigt alldagliga i alla. Detta är ett band som verkligen har fångat mörkret, sorgsenheten och det melankoliska i den gothiska musiken, jag får absolut gåshud av vissa spår på detta albumet, men tyvärr så är det inte så jämn om man ser på helheten. Vissa spår har inte alls den där extra kryddan som behövs för att stå ut från mängden, utan de känns mer som poppiga versioner av deras annars så gothiska verk och det är väldigt synd. Så mycket doom tycker jag mig inte höra i deras musik ärligt talat, det är ju visserligen det där otroligt långsamma tempot med det tjocka/tunga ljudet, men detta är för mig goth rakt igenom och det är nog vad detta bandet kallas för, ett gothic metal band. Utan att ha lyssnat på debuten så tror jag nog att om de hade tagit det bästa spåren från det albumet och bytt ut mot de sämre på detta albumet så hade jag till och med kunnat ha gett detta det högsta betyget, så bra tycker jag verkligen att flera spår på detta albumet är. Det är känsla, det är passion och det är ett sound med stor sorg och man känner smärtan rakt igenom och det gäller både musiken och sången. Avslutningsvis har vi då frontmannen Sal Abruscato som även han bjuder på en sorgsen och melankolisk känsla, en passion, energi och smärta i rösten och inte minst en personlighet i framförandet och han gör absolut musiken rättvisa. Trots att jag tycker att albumet är ojämnt så når topparna såpas högt att jag måste nog ge detta albumet ett riktigt högt betyg ändå, annars så känns det fel, så så får det bli.

Låten jag fastnade för mest: The Needle In You

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Fragments_cover_500

Monolith – Fragments Låtlista:

1. 1:4:9
2. Lambs
3. Blind
4. False
5. Cyanide
6. Sense Of Self
7. Life
8. Mushroom Blue

Hemsida/MySpace: Monolith

Min recension:

Monolith är ett serbiskt industrial metal/progressive metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare och det är nog dessutom det första serbiska metalbandet som jag någonsin har hört nu och efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är ganska så intetsägande ärligt talat. Man hör ju att detta ett band med tunga riff och ett pumpande sound och låter som ett typiskt industrial metalband helt enkelt, men jag tycker att de varierar sin musik alldeles för dåligt och det är rätt så enformigt rakt igenom och dessutom till större delen instrumentellt och i detta fallet gör det inte saken bättre. Det finns väldigt lite fakta om bandet, så jag antar att detta är debuten ifrån dem, rätta mig gärna om jag nu har fel, men i och med så lite info så vet jag inte vad bandets vokalist heter, men han märks väldigt sällan och när han väl märks så är det inte många ord han får ur sig och det låter inte speciellt bra heller. Jag tröttnade väldigt snabbt på detta bandet och har därför väldigt lite att skriva om dem som ni kanske förstår, de har ett grundsound som skulle kunna låta riktigt bra om de hade en större variation och mer energi i sig och dessutom en vokalist som är mer tongivande, men nu är inte så fallet och då blir betyget som det blir.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Metalnallen Betyg

Read Full Post »

1707997476-1

Affiliation Red – The Real America Låtlista:

1. Reflection
2. Welcome To The Industry
3. Generation Gone
4. Stories
5. Graduation Day
6. Sickened
7. When It Comes Around
8. With The Honesty, Came The Suicide
9. The Rap/Rock Anthem
10. Sweet Shelter
11. Saw Through Me
12. When It Comes Around (Remix) feat. Inkwizitive & SikBoi
13. Insecurities feat. Alexandria Corn

Hemsida: Affiliation Red

Min recension:

Affiliation Red är ett alternativ rock/rap-rock band, och detta är deras debut från 2012, förutom några EP-skivor. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är ruggigt dåliga så det var nästan skrattretande. Jag var en person som fastnade för banden som slog igenom med nu-metal, rapcore, rap-rock eller vad man nu vill kalla detta för, det kom mängder med grymma band som kombinerade rock och/eller metal med hip-hop och det kom mängder som lät för jävliga rent av. Jag vill nog påstå att detta är ett skräckexempel på hur snett det kan gå för vissa, dels så tycker jag att det låter som två olika sound, det är lite metal på sitt håll och mycket hip-hop på andra hållet. Sen så tycker jag att själva rappandet låter riktigt illa för sig självt och denna duo får inte ett sammansatt eller musikalisk sound på det stora hela. Det låter som de två som bandets består av har suttit i en hemmastudio och försökt låta professionellt men misslyckats totalt, jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig för att ni ska förstå hur detta låter. Men å andra sidan så tycker jag inte att ni borde lyssna överhuvudtaget, så ni behöver inte ens förstå, tycker ni inte om denna sortens musik så kan ni vända direkt, tycker ni om ovannämnda genrer så tror jag absolut att ni håller med mig om att detta är riktigt illa. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer heller, de kan inte rappa, det kan inte göra bra musik, det är korta och få partier av deras låtar som jag kan uppskatta så de behövs inte äns nämnas var de finns.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Metalnallen Betyg

Read Full Post »

The-Daughters-Of-Bristol-The-Ave-2012

The Daughters Of Bristol – The Ave Låtlista:

1. Monotone City
2. Labour Under Love
3. The Ave
4. Addiction
5. Auspice Numine
6. Don’t Tell
7. Sleight Of Hand
8. Wage
9. Mercy Machine
10. Die Like The Best

Hemsida: The Daughters Of Bristol

MySpace: The Daughters Of Bristol

Min recension:

The Daughters Of Bristol är ett amerikanskt gothic rockband, och detta är deras andra och senaste album från 2012, förutom tre EP-skivor. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att jag har lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är riktigt usla och tråkiga om jag ska vara brutalt ärlig. Det är otroligt långsam musik, det är otroligt dyster musik, det är otroligt utdragen musik och det blir otroligt tråkigt att lyssna på och hela albumet är tyvärr sådant. Det finns helt klart gothic rockband som är tusen gånger bättre än såhär, medlemmarna i detta bandet verkar ha fastnat i en djup depression och har extremt svårt för att ta sig ur den. Det är dessutom riktigt dåligt med variation både i låtarna och dem emellan, så det är inga låtar som direkt sticker ut och kan rädda betyget för dem heller, utan albumet är lika tråkigt och ointressant från början till slut. Bandets vokalist Joseph Ronin är inte roligare han, lika deppig och sorgsen och lika tråkig att lyssna på som musiken och så mycket mer orkar jag faktiskt inte skriva om denna skiten.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Metalnallen Betyg

 

Read Full Post »

1350410160_1350408704_cover

Astral Sleep – Visions Låtlista:

1. The Towers
2. Channel Sleep
3. Visions
4. …They All Await Me When I Break The Shackles Of Flesh

Hemsida: Astral Sleep

MySpace: Astral Sleep

Min recension:

Astral Sleep är ett finskt death metal/doom metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2012, förutom en demo och en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är väldigt tråkiga ärligt talat och det är dem igenom hela plattan i stort sett. Som ni ser i låtlistan så är det endast fyra låtar, men detta är ingen kort EP-skiva, utan låtarna är följande långa: 14:49, 13:02, 15:35 och 13:59 och blir sammanlagt nästan en timme på fyra spår ändå. Men är det såhär långa låtar som blir som små epos kan man säga, så måste bara musiken var mer spännande än såhär, annars så blir det rena rama pinan att ta sig igenom ett album. De har det där otroligt tunga och långsamma soundet från doom metal med en stort mörker över sig, samt en mer ilsken och melodisk death metal-känsla över det hela, men jag tycker absolut inte att de har ett spännande sound om man ser över hela albumet. De kommer inte riktigt igång utan snarare stannar upp tråkigt nog och det blir pannkaka av det hela och det kunde faktiskt ha blivit mycket bättre än såhär om de lagt lite extra energi på kreativiteten. Nu kanske jag inte bara ska kapa dem vid fotknölarna, det finns ju substans och saker som jag också uppskattar med detta bandet, men det är få ärligt talat, så jag kan tänka mig ett godkänt betyg, men absolut inte mer. Deras vokalist Markus Heinonen som även är bandets ena gitarrist imponerar varken med sång eller vrål och jag känner inte för att gå in mer på den mannen, utan vi avslutar det hela istället.

Låten jag fastnade för mest: Channel Sleep

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Alive

Alive – Before The Dawn Låtlista:

1. Здесь И Сейчас
2. Survive
3. Before The Dawn
4. Stain
5. Believe In You
6. Redemption
7. On My Own
8. Навсегда
9. Tears And Scars
10. Dreams

Hemsida: Alive

MySpace: Alive

Min recension:

Alive är ett moldaviskt melodiskt gothic metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012, om jag har förstått det hela rätt. I vilket fall som helst så håller de sig då inom gothic metal och väldigt melodisk sådan dessutom och man kan väl på ett sätt höra liknelser med finska HIM, en ganska mörk, melankolisk och smärtsam musik och sång, men där stannar också liknelserna. Jag tycker att Alive inte riktigt har fått till ett ordentligt sound, det är mycket som känns rent amatörmässigt, framförallt sången kanske och det är något som stör mig verkligen. Musiken kan jag ursäkta, för det finns substans och kvalitet i det man får höra, även fast de har en tendens att sväva iväg och inte riktigt veta vilket sound de ska använda sig av så att säga. Jag pendlade mellan 2 av 5 och 3 av 5 i betyg och är efter att recensionen är klar inte riktigt bestämt mig, men jag tror det räcker med ett godkänt betyg, de har för mycket att arbeta på i min mening för att jag skulle sätta ett bra betyg. Bandets vokalister är Alex (AlexGl) Glavnenco och Anastasia Iliciova och jag är inte direkt imponerad av vad jag fick höra där, sången låter för det mesta riktigt illa och vrålen vet jag inte riktigt vad jag ska beskriva som. Hade de haft bättre folk i fronten så hade musiken även höjt sig skulle jag tro för den var inte så dum på en del spår, men nu är det som det är och i slutändan så är väl det nedan det mest rättvisa betyget.

Låten jag fastnade för mest: Ärligt talat ingen

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Tiamat – The Scarred People Låtlista:

  1. The Scarred People
  2. Winter Dawn
  3. 384 – Kteis
  4. Radiant Star
  5. The Sun Also Rises
  6. Before Another Wilbury Dies
  7. Love Terrorists
  8. Messinian Letter
  9. Thunder & Lightning
  10. Tiznit
  11. The Red Of The Morning Sun

Hemsida/MySpace: Tiamat

Min recension:

Tiamat är ett svenskt gothic metal/symphonic black metal band, och detta är deras tionde och senaste album från 2012, förutom en demo, två EP-skivor, två live album och fyra samlingsalbum. Jag har hört dem vid enstaka tillfällen förut, men de är inget band som jag har följt direkt, jag vet mer vilka de är till namnet så att säga, bland annat för att In Flames basisten Peter Iwers´s bror Anders Iwers spelar bas i detta bandet. Nu har jag i vilket fall som helst lyssnat på detta albumet och jag blev väl inte superimponerad av det jag fick höra faktiskt, jag hade nog högre förväntningar av dem och blev lite besviken. De har verkligen fått till det där atmosfäriska och mörka soundet som både gothic metal- och black metalgenrerna är mästare på att få till, de har en tung och emotionell stil på det hela och många låtar är både dramatiska och pompösa, men det stannar där tycker jag. Jag tycker att det är alldeles för dåligt med variation om man ser över hela albumet, jag tycker att stilen som går rakt igenom är ganska så tråkigt, de har fått till en för deppig anda tycker jag att de istället blir ointressant att lyssna på i vissa fall. Sen finns det ju helt klart guldkorn också på detta albumet, jag menar absolut inte att detta är dåligt, men jag hade förväntat mig mer av ett svenskt metalband som släppt 1o album och funnits sen slutet av 80-talet, en större kreativitet hade inte skadat här, jag blev lite besviken som jag var inne på tidigare. Johan Edlund frontar denna trio med sång och gitarr och jag tyckte nog att de var han som var det sämsta angående detta band och detta albumet, väldigt enformig i sin sång och inte speciellt intressant att lyssna på faktiskt, det saknas för mycket här för ett riktigt bra betyg.

Låten jag fastnade för mest: The Red Of The Morning Sun

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »