Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Övrig Rock’ Category

Modern_Vampires_Of_The_City

Vampire Weekend – Modern Vampires Of The City Låtlista:

1. Obvious Bicycle
2. Unbelievers
3. Step
4. Diane Young
5. Don’t Lie
6. Hannah Hunt
7. Everlasting Arms
8. Finger Back
9. Worship You
10. Ya Hey
11. Hudson
12. Young Lion

Hemsida: Vampire Weekend

MySpace: Vampire Weekend

Min recension:

Vampire Weekend är ett amerikanskt indie rock/alternativ rock/indie pop/baroque pop band, och detta är deras tredje och senaste album från 2013, förutom två EP-skivor. Jag har hört dem någon enstaka gång sen tidigare, men aldrig ett helt album förrän nu då och efter att jag har lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är helt ok, men jag tycker att det saknas en personlighet i musiken. Man kan nog nämna alla möjliga genrer gällande detta bandet och det känns som en ganska tydlig linje bland dagens pop-rock band att de ska försöka ta in så mycket influenser som möjligt och låta så udda som möjligt. Men jag tycker att det är en stor skillnad mellan band som låter udda från början, har ett originellt sound och är kreativa helt naturligt jämfört med band som försöker låta annorlunda, som letar efter ett udda sound och dessutom till och med efterapar ett annat band. Det sistnämnda tycker jag gäller detta bandet, jag tycker inte att de har en tillräckligt tydligt stomme att stå på och de är dels för spretiga i sitt sound och jag tycker även att det saknas fantasi i musiken överhuvudtaget. Det är många av låtarna som låter lika varandra och som går i ett evigt moln, de är varken kreativa nog att intressera mig eller tempofyllda nog att få igång mig, utan de ligger på en och samma nivå hela tiden och det stör mig mest. Sen kallar man ju var och vartannat band i dagens läge för indie rock och alternativ rock kan man ju sätta på allt som inte är traditionell rock egentligen, så dessa epitet säger ju ingenting om musiken egentligen, så man kan nästan glömma detta när man ska lyssna på musiken. Bandets sångare Ezra Koenig tycker jag har lite mer personlighet än vad musiken har, han har en skön men tunn liten stämma, han smeker ut orden framförallt under de lugnare partierna, sen är det ingen fantastisk vokalist, men han slår musiken i den kampen i alla fall.

Låten jag fastnade för mest: Hannah Hunt

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

deviltabula

The Devil’s Blood – III: Tabula Rasa Or Death And The Seven Pillars Låtlista:

1. I Was Promised A Hunt
A. Part III : And The Holy Cunt Spewed Forth Abomination…
B. Part II : Wielding The Hammer Of The Dead…
C. Part I : Upon The Aimless Path…
2. The Lullaby Of The Burning Boy
3. …If Not A Vessel?
4. In The Loving Arms Of Lunacy’s Secret Demons
5. Dance Of The Elements
6. White Storm Of Teeth
7. Tabula Rasa

Hemsida: The Devil´s Blood

Min recension:

The Devil´s Blood var ett nederländskt occult rock band, och detta är deras tredje och senaste/sista album från 2013, förutom en demo, en EP-skiva, två 7″-skivor och en 12″-skiva. Anledningen att jag skriver att de var och att det är deras sista är för att de har tydligen splittrats i januari i år, men bestämt sig för att släppa detta albumet ändå, då bandet finns inte längre, men detta sista verk fick i alla fall se dagens ljus. Jag har aldrig hört dem sen tidigare i vilket fall som helst och vad är då occult rock? Det är svårt att svara på, men för mig så är det såklart okulta inslag såsom Satan och och så vidare och så känns det som de har tagit influenser från sena 60-talet och tidiga 70-talet till sin musik. Man kan säga att de har tagit rötterna från både rock och hårdrock, samt heavy metal från 60-talet, kanske framförallt det mörka soundet som legenderna Black Sabbath drog fram och lägg där till psychedelic rock som får ni bandets sound. Första spåret är indelat i tre delar som ni ser och det spåret är på hela 22 minuter, resterande sex spår går från strax över 4 minuter till strax över 10 minuter, så albumet landar ändå på strax över en timme. Jag tycker personligen att man får höra mycket musikalisk kunskap och kreativitet, men samtidigt så blir det för spretigt i flera spår och istället för att ha hittat en väg och en rak kurs att gå inom kreativiteten, så har de svävat iväg och det är väldigt synd. Sen vill jag verkligen inte säga att detta är dåligt, jag tycker att de får till mycket bra element från genrernas rötter och det är starkt bara det, bandet var dessutom en duo och det gör ju det hela ännu mer imponerande på ett sätt. Bandet består av F ”The Mouth Of Satan” och Selim ”SL” Lemouchi och sången som kommer därifrån kanske inte var den mest imponerande, det är nog det sämsta med detta albumet, så hade de fortsatt som band så är det där i min mening som de borde ha jobbat mest på.

Låten jag fastnade för mest: Dance Of The Elements

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

PBX_Funicular_Intaglio_Zone

John Frusciante – PBX Funicular Intaglio Zone Låtlista:

1. Intro/Sabam
2. Hear Say
3. Bike
4. Ratiug
5. Guitar
6. Mistakes
7. Uprane
8. Sam
9. Sum

Hemsida: John Frusciante

MySpace: John Frusciante

Min recension:

John Frusciante är en amerikanskt progressive rock/psychedelic rock/experimentell rock/art rock/electronica/avant-garde musiker/sångare, och detta är hans elfte och senaste soloalbum från 2012. Jag är okänd med hans solomusik, mest känner man ju honom som gitarrist som tillhört Red Hot Chili Peppers fram och tillbaks, i dagens läge är han ju inte med i bandet och det tycker jag är väldigt synd, trots att hans kompis Josh Klinghoffer gör ett riktigt bra jobb i bandet. Jag tycker att John är en otroligt duktig gitarrist som hittat sin egna stil och verkligen bemästrar sitt instrument med alla möjliga influenser, men i detta soloprojekt så har han svävat ut i rymden någonstans. Det känns lite som han har pundat på ordentligt i några veckor och sen bestämt sig för att spela in 9 spår i sitt garage och köra alla instrument och bara mata på med olika ljud och oljud. Det finns enstaka låtar som spår 4 Ratiug som har en rak och klar struktur och visar på hans blues:iga sida, men i övrigt så tycker jag att detta spårar ut totalt med för mycket influenser av psychedelish musik, ambient musik och electronica och han har glömt rock:n, funk:n, blues:n, jazz:n lång, lång bort och försvinner i dimman så att säga och det är otroligt synd. Herr Frusciante är ingen otrolig vokalist, har aldrig varit och kommer säkerligen aldrig att bli, men man hör en hes stämma med smärta som kommer fram enstaka tillfällen, men så mycket mer än så ger han mig inte.

Låten jag fastnade för mest: Ratiug

Av mig får albumet:

Metalnallen Betyg

Read Full Post »

gilbertvibrato

Paul Gilbert – Vibrato Låtlista:

1. Enemies (In Jail)
2. Rain And Thunder And Lightning
3. Vibrato
4. Put It On The Char
5. Bivalve Blues
6. Blue Rondo A La Turk
7. Atmosphere On The Moon
8. The Pronghorn
9. Poundabout
10. I Want To Be Loved
11. Go Down

Hemsida: Paul Gilbert

MySpace: Paul Gilbert

Min recension:

Paul Gilbert är en amerikansk instrumental rock/hårdrock/pop-rock/neo-classical metal/speed metal/progressive metal musiker/sångare, och detta är hans tionde och senaste soloalbum från 2012, förutom två EP-skivor, två live album och ett samlingsalbum. Han är mest känd för att ha spelat med Racer X och Mr. Big och även för att ha gästat massa andra artister, men detta är alltså hans solo och det har jag aldrig hört sen tidigare, men efter att jag har lyssnat på detta så tycker jag att han är duktig som gitarrist, men musiken är riktigt fjantig och tråkig att lyssna på. Man märker helt klart att han kan spela gitarr med sköna riff och solon här och där, men övriga musiken är någon pop-rock/pop-punk i vanlig amerikansk anda och det låter bara fjantigt och är inte speciellt intressant att lyssna på överhuvudtaget. Hade han istället satsat sina kunskaper på att få till lite progressive metal eller speed metal så hade jag absolut uppskattat detta hundra gånger mer, men nu är ju inte så fallet. Jag förstår inte varför det ska vara såhär tråkig musik när han visar på sina gitarrkunskaper, han kan ju verkligen bjuda på sig själv istället, men det kanske bara är jag som tycker såhär. I vilket fall som helst så är inte sången bättre än musiken och helheten kan därför inte bli bättre än ett godkänt betyg, det är så långt som jag kan sträcka mig.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Maserati – Maserati VII

maserati

Maserati – Maserati VII Låtlista:

1. San Angeles
2. Martin Rev
3. The Eliminator
4. Flashback
5. Abracadabracab
6. Solar Exodus
7. Lunar Drift
8. Earth-Like
9. San Tropea

Hemsida: Maserati

Min recension:

Maserati är ett amerikanskt post-rock/space rock/progressive rock band, och detta är deras femte och senaste album från 2012, förutom en mängd EP-skivor och egna släppta album. Jag har aldrig tidigare hört dem, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är bra, men det är återigen det här med enbart instrumentella band, det måste verkligen vara kreativt och spännande för att man ska vilja lyssna. Det är få instrumentella band som jag höjer till skyarna så att säga, det måste finnas en otrolig musikalitet, en enorm kreativitet och att de varierar sig och försöker göra musiken så spännande att lyssna på som möjligt i och med att de inte har en vokalist att ”luta sig tillbaka på”. Och jag tycker faktiskt det är få band som lyckas få till det där riktigt bra, i alla fall de som jag har lyssnat på, de har några spår på sina plattor som verkligen är utmanande och visar på att de är duktiga musiker, men dessa album är tyvärr inte så jämna eller så är de väldigt jämna men håller inte någon högre nivå. Jag tycker att Maserati verkar vara ett gäng duktiga musiker, de är bara fyra, alltså två gitarrister, en basist och en trummis och de låter riktigt spännande på ett antal spår och de varierar sig både i och emellan låtarna, men de når inte riktigt fram i min mening. Genrerna ovan, post-rock till att börja med är ett rocksound som försöker få till ljud och oljud kan man enkelt säga, space rock kombinerar progressive rock med psychedelic rock kan man säga och för in elektronisk musik och passar till sci-fi filmer kan man väl tillägga. I slutändan är det svårt att betygsätta, men jag har definitivt hört bättre instrumentella band än detta, så det mest rättvisa är väl ett bra betyg, men inte bättre än så.

Låten jag fastnade för mest: Abracadabracab

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

1347296835_cute

Collapse Under The Empire – Fragments Of A Prayer Låtlista:

1. Fragments Of A Prayer
2. Breaking The Light
3. In The Cold
4. 180 Seconds
5. Closer
6. Distance
7. Opening Sky
8. The Beyond
9. When The Day Fades Away
10. The Great Silence

Hemsida: Collapse Under The Empire

MySpace: Collapse Under The Empire

Min recension:

Collapse Under The Empire är ett tyskt post-rock band, och detta är deras fjärde och senaste album från 2012, förutom tre EP-skivor. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är bra, men jag har väl inte så mycket att hylla dem med så sätt. Jag stötte på post-rock i min förra recension också, då var även ambient inblandat i för sig och det var ett långt dubbelalbum och det kan bli lite väl mycket att lyssna på i och med att detta är mestadels instrumentella genrer. Det är rockmusik som experimenterar med ljud kan man säga, de för fram olika rytmer och olika nyanser i sin musik som kanske inte tillhör vanlig rockmusik i övrigt, detta är mer kreativt och just experimentellt lagt. Jag tycker som jag skrev i min förra recension att det måste vara något spännande som ger något annorlunda ifrån sig, något kreativt och/eller musikaliskt som för fram musiken, speciellt inom dessa genrer då och där lyckas CUTE till viss del. Jag tycker en hel del spår är riktigt kreativa och spännande att lyssna på och för in något annorlunda som jag vill lyssna på och då är de ju värda ett bra betyg såklart. Sen finns det andra låtar som faller bort helt enkelt, de håller inte i samma spänning och kreativitet och försvinner i mängden så att säga. Det är nog sällan jag ger dessa banden 4 av 5 eller 5 av 5, de måste verkligen ha något unikt och något mer riktigt hög och jämn nivå som hela tiden håller spänningen vid liv och där är inte CUTE än, men de kanske kommer vara framöver.

Låten jag fastnade för mest: 180 Seconds

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Hammock_-_Departure_Songs_cover

Hammock – Departure Songs Låtlista:

1. Cold Front
2. Ten Thousand Years Won’t Save Your Life
3. Together Alone
4. Artificial Paradises
5. (Tonight) We Burn Like Stars That Never Die
6. Pathos
7. Awakened, He Heard Only Silence
8. Words You Said… I’ll Never Forget You Now
9. Tape Recorder
10. Frailty (For The Dearly Departed)
11. Dark Circles
12. (Let’s Kiss) While All the Stars Are Falling Down
13. All Is Dream and Everything Is Real
14. Mute Angels
15. Hiding But Nobody Missed You
16. We Could Die Chasing This Feeling
17. Glossolalia
18. (Leaving) The House Where We Grew Up
19. Tornado Warning

Hemsida: Hammock

MySpace: Hammock

Min recension:

Hammock är ett amerikanskt post-rock/ambient/art rock band, och detta är deras femte och senaste album från 2012 (dubbelalbum dessutom), förutom fem EP-skivor. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är bra men samtidigt så är det svårt att betygsätta sådana här album eller denna sortens musik, i alla fall enligt mig. Det mesta är ju rent instrumentellt och det är här långa låtar och detta dubbelalbum sträcker sig på hela 110 minuter, alltså nästan 2 timmar och då krävs det ju att musiken är spännande på det stora hela. Jag tycker väl att detta bandet lyckas till viss del, de har ett bra antal spår som är atmosfäriska, behagliga, kreativa, musikaliska, varierade och ger ifrån sig det där lilla extra och det ger ifrån sig ett bra betyg. Men jag tycker även att det finns intetsägande spår som drar ner betyget en aning tyvärr och det är det som är så svårt med sådan här musik, det finns lite sång här och där, men det är enstaka partier bara, annars ska man betygsätta det instrumentella och när det nästan är på 2 timmar då krävs något alldeles extra för att få högt betyg. Jag tycker väl inte riktigt att det når ända fram där , när det gäller alla dessa ovanstående genrer så är ju den elektroniska musiken en stor faktor och ger ifrån sig mycket ljud och oljud för den delen och det kan man ju tycka vad man vill om, ibland passar det och ibland inte. Och så mycket mer har jag väl inte att säga om detta, det var en hel del att ta sig igenom kan man ju lungt påstå, mycket var bra, en del var sämre och ett bra betyg är väl det mest rättvisa i slutändan.

Låten jag fastnade för mest: Cold Front

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Older Posts »