Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Post-Grunge/Grunge/Rock/Hårdrock/AOR/Pop-Rock/Funk Rock/Stoner Rock/Southern Rock/Alternativ Rock/Alternativ Metal/Piano Rock/Soft Rock/Blues-Rock/Rock`N`Roll/Heavy Metal’ Category

AliceinChainsTheDevilPutDinosaursHere

Alice In Chains – The Devil Put Dinosaurs Here Låtlista:

1. Hollow
2. Pretty Done
3. Stone
4. Voices
5. The Devil Put Dinosaurs Here
6. Lab Monkey
7. Low Ceiling
8. Breath On A Window
9. Scalpel
10. Phantom Limb
11. Hung On A Hook
12. Choke

Hemsida: Alice In Chains

MySpace: Alice In Chains

Min recension:

Alice In Chains är ett amerikanskt grunge/heavy metal band och detta är deras femte och senaste album från 2013, förutom samlingsalbum och live album. Jag har tidigare recenserat deras förra album Black Gives Way To To Blue, det albumet gav jag 2 av 5, detta tycker jag ligger på samma nivå, jag tycker inte alls att det är samma sak utan Layne Staley i fronten som ni säkerligen vet gick bort 2002. Dessutom gick ju basisten Mike Starr bort för två år sedan, nu har han visserligen inte spelat med bandet sen tidigt 90-tal, men stommen av bandet har sakta men säkert försvunnit och trots att det är en av originalmedlemmarna som frontar bandet idag så känns det inte samma. Man säger ju oftast att om en vokalist försvinner så kan det förstöra hela band, i min mening gäller det även bandets musiker, en otroligt duktig gitarrist som försvinner kan lika gärna förstöra ett sound, men i Alice In Chains så känns det som det är förlusten av herr Staley som har förstört för dem. Sen låter inte musiken likadan idag som den gjorde när grunge:n slog igenom, det är klart att det fortfarande är grunden för deras sound, men jag tycker att de har blivit för moderna och tar sig sakta men säkert ur grunge:n mer och mer tyvärr. Detta är för mig varken samma band på förra alstret eller detta, det finns ju definitivt mer lyckade comebacker såsom Soundgarden, Alice In Chains borde nog ha gått i graven med Layne Staley, men det är min åsikt. Frontar gör då originalmedlemmen och gitarristen Jerry Cantrell och rytmgitarristen William DuVall och de gör det bra, men absolut inte mer än så, återigen så är det ingen Staley där fram och han personifierade detta bandet för mig, så inget högre betyg för detta albumet än sist, endast godkänt.

Låten jag fastnade för mest: Phantom Limb

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Black_Dog_Barking_(Album_Cover)

Airbourne – Black Dog Barking Låtlista:

1. Ready To Rock
2. Animalize
3. No One Fits Me (Better Than You)
4. Back In The Game
5. Firepower
6. Live It Up
7. Woman Like That
8. Hungry
9. Cradle To The Grave
10. Black Dog Barking

Hemsida: Airbourne

MySpace: Airbourne

Min recension:

Airbourne är ett australiensiskt rock´n´roll/hårdrocks band, och detta är deras tredje och senaste album från 2013, förutom en EP-skiva och en live-EP. Jag har tidigare recenserat deras förra album No Guts. No Glory., det albumet gav jag 5 av 5 och ärligt talat så ser jag ingen anledning till att jag skulle sänka betyget för detta albumet. Jag tycker att de briljerar återigen och det är inte att detta är det mest musikaliska någonsin, utan det är snarare för att de bjuder på enkel rock´n´roll med en skön och tyngre hårdrockskänsla och de ger det verkligen på rötterna i blues:n och de gör det absolut med bravur, det är inget snack om saken. Jag jämförde dem i förra recensionen med AC/DC och det är ju inte bara för att de är landsmän utan för att musiken verkligen påminner om varandra och jag skulle även kunna jämföra med svenska Bullet som i alla fall har tagit mig med storm, de har verkligen tagit det bästa med hårdrock:n från kanske framförallt 70-talet och moderniserat det till dagens musik och i min mening så låter det otroligt bra. Sen finns det ju absolut musikaliska delar också, det ska jag absolut inte sticka under stolen med, det är duktiga musiker och med bara tre släppta album så är de i alla fall för mig ett av de främsta banden gällande denna genre. Musik behöver ju inte vara så jävla komplicerad, bara den har en stabil grund att stå på, är på något sätt kreativ och har en extra krydda av något slag, då kommer man långt för det mesta. Det som är en extra krydda här är väl att det är jävligt svängigt och man rycks med i musiken, det är svårt att sitta still bara nu när jag har lyssnat på plattan och det är ett väldigt gott tecken. Joel O’Keeffe frontar bandet med pondus, med kraft, med energi och ett jävla anamma, han osar rock´n´roll på alla sätt och viss och är en perfekt pilspets till musiken minst sagt och så mycket mer finns det inte att säga.

Låten jag fastnade för mest: Back In The Game

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

RodStewart_Time_albumcover

Rod Stewart – Time Låtlista:

1. She Makes Me Happy
2. Can’t Stop Me Now
3. It’s Over
4. Brighton Beach
5. Beautiful Morning
6. Live The Life
7. Finest Woman
8. Time
9. Picture In A Frame
10. Sexual Religion
11. Make Love To Me Tonight
12. Pure Love

Hemsida: Rob Stewart

MySpace: Rob Stewart

Min recension:

Rob Stewart är en brittiskt pop-rock/blues-rock/folk-rock musiker/vokalist, och detta är hans tjugonionde och senast släppta album från 2013. Självklart så har jag hört denna mannen sen tidigare, men det är inte direkt att jag har följt hans karriär och lyssnat på alla hans album, utan man hör både gamla hits och lite nya singlar då och då, men jag har aldrig direkt lyssnat in mig på ett helt album. Men nu har jag i alla fall lyssnat igenom detta och det är ju inga direkt överraskningar, det är lite smått blues:igt, det är lite rock:igt på sina håll, men mestadels så är ju detta poppigt och smörigt och det är kanske inte det jag uppskattar som mest. Sen finns det absolut låtar med mer djup och mer musikalitet, men för mig så är Rob Stewart en gammal pop-rockräv som har gjort sina hits genom åren och gjort dem riktigt bra, men jag skulle med största sannolikhet tro att 75% av låtarna på hans album är alldagliga låtar som jag inte bryr mig så mycket om. Han känns som dagens aor band, de kan släppa ifrån sig någon skön låt som är allsångsvänlig eller för den delen väldigt musikalisk, men övriga låtar är väldigt klyschiga, smöriga och alldagliga och så känns detta albumet också. Det behöver visserligen i alla fall vara negativt, men jag tycker inte att detta är någon större musikalisk framgång och det känns ju inte som att det är hans sista album heller, men har ni tyckt om hans tidigare musik så tycker ni säkerligen om detta också, det låter bara lite mer modernt. Som vokalist så har han en skön heshet i rösten, ingen större kraft i pipan visserligen, men det kräver ju inte denna sortens musik heller, han låter som han hela tiden har gjort och gör det bra.

Låten jag fastnade för mest: Live The Life

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

TOM KEIFER-WAY LIFE FINAL

Tom Keifer – The Way Life Goes Låtlista:

1. Solid Ground
2. A Different Light
3. It’s Not Enough
4. Cold Day In Hell
5. Thick And Thin
6. Ask Me Yesterday
7. Fools Paradise
8. The Flower Song
9. Mood Elevator
10. Welcome To My Mind
11. You Showed Me
12. Ain’t That A Bitch
13. The Way Life
14. Babylon

Hemsida: Tom Keifer

MySpace: Tom Keifer

Min recension:

Tom Keifer är en amerikanskt hårdrocks/blues-rock musiker/vokalist, och detta är hans debut och ända släppta soloalbum från 2013. Jag har aldrig hört honom som soloartist förut, men ni känner säkerligen igen honom som frontman i bandet Cinderella, nu är det inget band som vanligtvis går hem hos mig, men detta är ju solomaterial så det kan ju låta helt annorlunda. Nu tycker jag väl inte att det gör det kanske, det är definitivt mer inspirerat av blues än vad Cinderella gör, som är mer glam och var väl som störst på när just den genren var populär. Men detta är för mig hårdrock, pop-rock eller ”radiorock” med mycket blues inblandat och i vissa spår så får han verkligen till det, men större delen av albumet innehåller klyschiga och allmänt tråkiga spår tyvärr, så som helhet är detta ingen höjdare i min mening. Det är klart att man fastnar för de låtarna som osar blues och verkligen går tillbaks till hårdrock:n´s historia och jag kan även sjunga mer rent instinktivt i vissa spår för att de är allsångsvänliga, men tänker man på kvaliteten i det som man får höra, så finns det så många andra artister som ligger på samma nivå och det gör samtidigt att detta inte är något speciellt utöver det vanliga. Jag tänker inte sätta ett dåligt betyg, men jag kan samtidigt inte sträcka mig längre än godkänt, då hade jag behövt något mer originellt och inte lika radiovänligt som många av albumets låtar är, det är synd att artisterna själva eller skivbolagen ”tvingar” artisterna att spela så alldaglig musik. Herr Keifer som vokalist känner ni ju säkerligen igen från Cinderella som jag var inne på i början då han frontar bandet, han har en ganska skön stämma som passar både inom rock och blues, men det är ju inget som står ut från mängden där heller ärligt talat.

Låten jag fastnade för mest: Thick & Thin

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

PL_Cover_Druck.indd

Punchline – Superfly Låtlista:

1. Intro
2. Superfly
3. Get Lost
4. Killing Me
5. I’m Running
6. Rack’n Ruin
7. Mad Monday
8. Can’t Reply On It
9. Speak to Me
10. Fly Away
11. Never Give Up
12. Would

Hemsida/MySpace: Punchline

Min recension:

Punchline är ett tyskt hårdrocks/alternativ metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så kan jag inte påstå att jag är djupt imponerad direkt, de låter väldigt alldagligt. Bandet består bland annat av en gammal Warrant-medlem och en U.D.O.-medlem, men det tycker jag inte hjälper dem något direkt, man kan väl säga att de har plockat in en hel del punk, en hel del hårdrock och lite heavy metal och satt ihop ett sound av detta. Men ändå så tycker jag att de är rätt så tråkiga att lyssna på rent allmänt, det känns inte som att de har hittat ett framgångsrikt sound överhuvudtaget. De har tagit lite vad som är populärt och vad som funkar på allmän radio och det är varken spännande eller speciellt givande att lyssna på utan jag ger detta ett godkänt betyg, men absolut inte mer än så. Bandets vokalist Jörg Juraschek låter även han väldigt alldaglig, det är inget större fel på rösten, men jag tycker inte att han är bättre än bandets musik och så mycket mer har jag faktiskt inte att säga om detta.

Låten jag fastnade för mest: Can’t Reply On It

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Sister-Sin-Now-And-Forever-CD

Sister Sin – Now And Forever Låtlista:

1. MMXII
2. End Of The Line
3. Fight Song
4. In It For Life
5. Hearts Of Cold
6. Chosen Few
7. Hang ‘Em High
8. I’m Not You
9. Running Low
10. Shades Of Black
11. Morning After

Hemsida: Sister Sin

MySpace: Sister Sin

Min recension:

Sister Sin är ett svenskt hårdrocks band från Göteborg, och detta är deras tredje och senaste album från 2012, förutom en EP. Jag har hört dem någon enstaka gång sen tidigare, men aldrig ett helt album förrän nu då och efter att ha lyssnat på detta albumet så måste jag säga att jag är positivt inställd till dem. Vi har ju haft storheter inom hårdrock sen tidigare, när jag tänker på Sverige och genren så tänker jag oftast på Backyard Babies, men vi har ju även andra band och flera som kommit nu på senare som till exempel Bullet. Jag har även förra året recenserat flera nya svenska hårdrocksband, så det verkar vara på uppgång igen, Sister Sin har visserligen funnits sedan 10 år tillbaks, men kan även dem räknas till den nya hårdrockseran som verkar vara på g i vårt avlånga land. I vilket fall som helst så är det rivigt, energiskt och rak på sak hela vägen och det behöver inte vara så mycket mer komplicerat än så, detta är rock´n´roll på hög nivå med ett jävla driv i musiken helt enkelt. Skillnaden mellan hårdrock och genrer som också verkar vara på väg tillbaks såsom soft rock, aor och melodisk rock är ju att det finns ett mycket större energi, en rejäl kraft i musiken och det är skrikigt och rivigt och det är det som gör det mesta för denna genre där ligger Sister Sin väldigt bra till i min mening. Bandets vokalist heter så mycket som Liv Jagrell och det är helt klart en kvinna med klös, både i framträdandet och i rösten och hon tillför ännu mera energi och riv till musiken. Och så mycket mer finns väl inte att säga här, gillar ni rivig hårdrock så tror jag absolut att ni kommer att uppskatta detta, det gjorde i alla fall jag och jag ska nog ta och kolla på deras två tidigare alster.

Låten jag fastnade för mest: Hearts Of Cold

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

images

The Brimstone Days – On A Monday Too Early To Tel Låtlista:

1. I Need Soul
2. What Do You Want
3. Confession
4. Close The Door
5. Same Old Story
6. Burry The Hatchet
7. One-two-two
8. Helping Hand
9. Give Me A Reason
10. On A Monday Too Early To Tell
11. Captain Tom
12. Upon Your Shoulders
13. Tuczon Arizona
14. Throw That Stone

Hemsida/MySpace: The Brimstone Days

Min recension:

The Brimstone Days är ett svenskt heavy rock/blues-rockband ifrån Malmö, och detta är deras andra och senaste album från 2012, förutom en demo. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är frisk fläkt och en trevlig överraskning som imponerar på mig med en skönt sound. Det går ju inte att komma ifrån att det mesta inom rock:n och även metal:n kommer ifrån blues:n´s värld, det har grunderna och framförallt gitarrlirandet därifrån och det ska man inte förkasta såklart. Detta är alltså tung rock med en skön blues-ådra som pumpar igenom och soundet är minst sagt svängigt och det är extra kul när det kommer fram svenska sådana här band. Mycket av rock:n från 70-talet har ju en hel del blues i sig och de senaste åren har de kommit fram lite svenska band som har anammat denna era av rock, vi har ju bland andra göteborgska Graveyard som tog mig och många med storm och när jag lyssnar på denna musiken så tänker jag även på ett svenskt band som återförenades för några år sedan, nämligen Electric Boys. Så det kanske är på väg att bli en ny era av 70-talsrockband och det är absolut något som jag personligen kan uppskatta, så länge det görs med kvalitet såklart. Jag tycker man får lagom med variation av detta bandet och 14 låtar långt album på ca. 48 minuter är vad som bjuds på, det är dessutom en lagom lyssning, det är inte för snålt och det är inte för långt att lyssna på. Så ett minst sagt behagligt album med stor kvalitet och med historia i musiken och det ger ju såklart ett bättre betyg och det är det minst sagt värt. Bandets frontman Håkan Lanz har verkligen anammat sångstilen som passar till musiken, en blues:ig känsla med en svängig rock´n´roll personlighet och dessutom en bra röst, det kommer denna mannen långt med och betyget blir lika högt för honom som för bandets musik.

Låten jag fastnade för mest: Same Old Story

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Older Posts »