Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Punk-Rock/Pop-Punk/Melodisk Punk-Rock/Skate-Punk/Glam-Metal/Horror-Punk/Glam Rock/Hardcore-Punk/Celtic Punk/Heavy Metal/Hårdrock/Rock `N` Roll/Indie Rock/Sleaze Rock/Sleaze Metal/Shock Rock/Post-Punk’ Category

OLE-1036-Savages-Silence-Yourself

Savages – Silence Yourself Låtlista:

1. Shut Up
2. I Am Here
3. City´s Full
4. Strife
5. Waiting For A Sign
6. Dead Nature
7. She Will
8. No Face
9. Hit Me
10. Husbands
11. Marshal Dear

Hemsida: Savages

Min recension:

Savages är ett brittiskt post-punk/indie rock band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2013, förutom en EP-skiva och en LP. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är helt ok, men det är inget band som imponerar på mig. Nu är jag personligen inget större fan av post-punk och indie rock-begreppet är utsuddat nu för tiden, det kan låta precis hur som helst eftersom media kallar var och vartannat band för just indie rock i dagens läge. I vilket fall som helst så gör post-punk influenserna att bandet låter väldigt industriellt och det ger en skitig och sprakig ljudbild som passar punk otroligt bra måste jag säga, men är det ingen större kvalitet i övriga musiken så skiter det ju sig i vilket fall som helst. Jag tycker att låtarna är allmänt lika och allmänt tråkiga om man ser på helheten, det finns vissa spår som sticker ut med större kvalitet och känns mer seriösa, men många av albumets låtar är inte tillräckligt bra helt enkelt. Jag har tidigare hört och kommer säkerligen höra mycket bättre post-punk band än såhär, sen tror jag att den allmänt dystra sidan av musiken som britter är så tydliga med lite förstör här också, jag tycker nästan att det är en konstform att lyckas ha ett bra sound med denna dystra, sorgsna och depressiva stämma. Det finns absolut band som bemästrar den, inte bara brittiska alltså, men det känns som en allmän känsla bland dessa musiker och när de väl får till det så är det konst på hög nivå. Bandets vokalist Jehnny Beth kanske inte har den bästa rösten, men hon har passion, en personlighet, en karaktär och lever sig in i sången och det kommer man långt på och hon är nog bandets bästa del faktiskt.

Låten jag fastnade för mest: Strife

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

32032760_700x700min_1

Gun – Break The Silence Låtlista:

1. Butcher Man
2. 14 Stations
3. Lost & Found
4. Caught In The Middle
5. Break The Silence
6. How Many Roads
7. No Substitute
8. Bad Things
9. Innocent Thieves
10. Running Out Of Time
11. Last Train

Hemsida: Gun

MySpace: Gun

Min recension:

Gun är ett skotskt hårdrocks/glam metal band, och detta är deras femte och senaste album från 2012, förutom en EP-skiva, ett samlingsalbum och ett live album. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att jag har lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är helt ok, men absolut inte bättre än så tråkigt nog. Jag hade förväntat mig mer sväng, mer energi och ett jävla anamma från dem, men jag tycker att de är alldeles för klena och att deras material är alldeles för tunt helt enkelt. Jag kanske inte är det största fanset av glam metal, men det fanns en del på 80-talet som även jag kan lyssna på, men när jag läser hårdrock så ska det fanimej vara lite klös i musiken och inte någon fjantig pop-rock. Det är klart att hårdrock är mjukare lagd än sin eftergångare heavy metal, men det ska fortfarande vara tyngre, rivigare och ha en driv i sig så att det blir lite jävla fart i musiken och jag tycker det fattas för mycket av detta här. Detta är mer än gladpop med rockinfluenser kan man säga, de har tyngre och riviga inslag, men i övrigt så är detta väldigt klämkäckt och radiovänligt och blir det för mycket av den varan så blir musiken inte riktigt bra så som den hade kunnat bli. Jag läste lite om bandet innan jag började lyssna på dem, de var tydligen mest kända för sin cover på Cameo´s Word Up!, den låten som även amerikanska KoRn har gjort cover på, och Gun´s version var bra, men jag tycker både originalet och KoRn´s versioner är bättre ärligt talat. Bandets vokalist Mark Rankin har väl en helt ok röst, men han imponerade verkligen inte på mig och ett godkänt slutbetyg för helheten är absolut det mest rättvisa jag kan ge dem.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Green_Day_-_Tré!_cover

Green Day – ¡Tré! Låtlista:

1. Brutal Love
2. Missing You
3. 8th Avenue Serenade
4. Drama Queen
5. X-Kid
6. Sex, Drugs & Violence
7. A Little Boy Named Train
8. Amanda
9. Walk Away
10. Dirty Rotten Bastards
11. 99 Revolutions
12. The Forgotten

Hemsida: Green Day

MySpace: Green Day

Min recension:

Green Day är ett amerikanskt pop-punk band, och detta är deras elfte och senaste album från 2012, förutom en mängd live album, samlingsalbum och EP-skivor. Jag har tidigare recenserat deras förra album och andra av en trilogi, det heter ¡Dos!, det albumet gav jag 3 av 5, detta är på samma nivå helt klart, så de har alltså släppt tre jämna album och avslutar då denna trilogi med detta albumet. Det första albumet låter som ett pop-punk band brukar göra, med andra ord väldigt poppiga, andra albumet var med rock´n´roll eller garage rock och detta tredje albumet känns mer moget och går lite mer ifrån bandets allmänna sound tycker jag, men inte på ett dåligt sätt. Det är kul när ett band testar på något nytt eller influeras av något och det tycker jag att Green Day har gjort här, bara grejen att släppa tre album under så kort tid är en rolig ide, sen att de utvecklar och varierar sounden över dessa albumen är ännu en rolig ide. Sen ska man ju inte gå ifrån sin stil för mycket kanske, det ska ju fortfarande låta som dem brukar göra och detta är fortfarande Green Day helt klart, men de kanske har mer gått åt det hållet som de använda sig av på American Idiot och 21st Century Breakdown. I vilket fall som helst så kommer jag inte att höja betyget från de två andra albumen i denna trilogi, utan jag tycker att de håller en bra och jämn nivå över dessa album som ändå är varierad, både på och mellan albumen, men någon stor hyllning tänker jag inte ge dem, så jävla bra är inte detta. Bandets frontman Billie Joe Armstrong är bättre än många andra pop-punk-vokalister och är lika bra här som han brukar vara och så mycket mer behöver jag nog inte säga, så vi avslutar det hela med detta.

Låten jag fastnade för mest: Walk Away

Av mig får albumet:

Metalnallen BetygMetalnallen BetygMetalnallen Betyg

Read Full Post »

Kickstarter – One Stop Shop Låtlista:

1. Not Thinking About You
2. Cheap Disguise
3. If I Could
4. Feeling The Wine
5. 92 Suicide
6. Sometime In June
7. Too Bad
8. Hanging On B Street
9. Drinking Game
10. Hot Rod City

Hemsida/MySpace: Kickstarter

Min recension:

Kickstarter är ett amerikanskt glam punk/thrash metal band, och detta är deras tredje och senast släppta album från 2011, jag tror det är tredje, hittade inte mycket info om detta bandet. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så kan jag väl inte påstå att jag är så imponerad av vad jag fick höra. Så mycket thrash är det väl inte här heller, man kan säga att de är ett traditionell punk-rock band som påminner en hel del om den genren och hur den lät på 70-talet framförallt och det är väl inte fy skam det, men jag tycker inte att kvaliteten på denna musiken var så mycket att hurra för. Jag tycker att musiken känns ganska så alldaglig och att bandet i sig mer känns som ett copycat band än något genuint och det förlorar de väldigt mycket på måste jag säga. Annars är det ett ständigt framåtsträvande sound med en hel del energi och detta är verkligen punk och har väl vissa små element från thrash:n´s värld, men det är lika mycket punk över dem också. Ser man över hela albumet så känns det som jag var inne på ganska alldagligt och för varken fram något riktigt bra eller något nytt och allt som allt ett väldigt tråkigt album som försöker härma band som The Ramones och New York Dolls, men inte lyckas i min mening. Jag ska väl inte bara klaga, det finns ju sköna och riviga riff här och där och vissa låtar är riktigt fartfyllda, energiska och medryckande, men mestadels så är jag inte imponerad av detta, så enkelt är det. Chris Ban är bandets sångare, en helt ok röst som är godkänd som musiken, men jag blev varken imponerad av honom eller av musiken som ni säkerligen har förstått och så mycket mer finns inte att säga.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Green Day – ¡Dos! Låtlista:

1. See You Tonight
2. Fuck Time
3. Stop When The Red Lights Flash
4. Lazy Bones
5. Wild One
6. Makeout Party
7. Stray Heart
8. Ashley
9. Baby Eyes
10. Lady Cobra
11. Nightlife
12. Wow! That’s Loud
13. Amy

Hemsida: Green Day

MySpace: Green Day

Min recension:

Green Day är ett amerikanskt pop-punk band, och detta är deras tionde album från 2012, förutom en mängd live album, samlingsalbum och EP-skivor. Jag har tidigare recenserat deras förra album och första av en trilogi, det heter ¡Uno!, det albumet gav jag 3 av 5, detta är lite annorlunda rent musikmässigt, men det är varken bättre eller sämre än det förra. Det är ju så att de ska släppa en trilogi av album under kort tid, det förra recenserade jag för mindre än en månad sen, nu är detta då det andra albumet och på grund av frontmannen Billie Joe Armstrong har blivit inlagd på rehab och dessutom troligen året ut så väljer de att släppa tredje albumet i december istället för januari nästa år, så det dröjer inte länge tills jag kommer att recensera det här heller. I vilket fall som helst så är det en liten annorlunda stil på detta albumet jämfört med det förra, det var mer traditionell amerikansk pop-punk, detta är mer rock´n´roll och garage rock, lite skitig och halvt grunge:ig rock kan man faktiskt säga. Sen så är hela tiden pop-punk-ådran kvar i deras musik, den försvinner väl aldrig ifrån deras musik egentligen, så deras stil finns ju fortfarande kvar, men soundet har ändrats lite grann. Men det var ju faktiskt det som jag uppskattade med plattorna American Idiot och 21th Century Breakdown, de var något annorlunda från Green Day´s vanliga musik och de fick sig en uppsving därigenom, men jag tycker inte att detta albumet har samma verkan ärligt talat. Det låter lite annorlunda men det var samtidigt inget som fick igång mig på alla fyra eller för den delen imponerade på mig, utan det var enbart kul att höra, men inte mer än så. Som jag var inne på sist så tycker jag att pop-punk sångare rent allmänt låter pipiga och fjantiga, Bille Joe Armstrong låter bättre än så helt klart och jag gillar hans sångröst och även han får ett bra betyg, men det stannar ju på det också.

Låten jag fastnade för mest: Makeout Party

Av mig får albumet:

Read Full Post »

All Time Low – Don’t Panic Låtlista:

1. The Reckless And The Brave
2. Backseat Serenade feat. Cassadee Pope (Hey Monday)
3. If These Sheets Were States
4. Somewhere In Neverland
5. So Long, Soldier feat. Anthony Raneri (Bayside) & Cassadee Pope (Hey Monday)
6. The Irony Of Choking On A Lifesaver
7. To Live And Let Go
8. Outlines feat. Jason Vena (Acceptance)
9. Thanks To You
10. For Baltimore
11. Paint You Wings
12. So Long, And Thanks For All The Booze

Hemsida: All Time Low

MySpace: All Time Low

Min recension:

All Time Low är ett amerikanskt pop-punk band, och detta är deras femte och senaste album från 2012, förutom ett antal EP-skivor. Jag har tidigare recenserat deras förra album Dirty Work, det albumet gav jag 3 av 5, detta tycker jag är ännu sämre faktiskt, nu vet jag att en läsare kommenterade sist att det var inte ett bra album att börja med gällande detta bandet, alltså det förra albumet och då känns de ännu sämre att lyssna på detta faktiskt. Nu har jag ju inte hört deras tre första alster, men om de nu var bättre förr om man ska tro på den här läsaren så har de verkligen gjort ett djupdyk, för om jag jämför dessa två albumen så tycker jag att de har blivit ännu poppigare, ännu fjantigare och ännu mera radiovänliga. Lät de bättre förr så har de kanske ändrat sig på grund av skivbolaget som så många andra band och det är så jävla tråkigt när det blir så, nu vet jag ju inte om det är fallet här, men detta blir knappast bättre i vilket fall som helst. Det är visserligen många amerikanska pop-punk band som låter just såhär, men jag har hört många som är mycket bättre och har lite andra influenser och det verkar påverka en hel del, för detta tycker jag bara är tråkigt att lyssna på, banden låter precis likadant och även deras låtar. Alexander Gaskarth som frontar bandet klanka jag ner på sist, han har kanske en bättre röst än vad jag ville erkänna då, rätt skön energi och kan även ta i, men tyvärr är det inget som höjer helheten för dem och betyg blir bara godkänt.

Låten jag fastnade för mest: To Live And Let Go

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Yellowcard – Southern Air Låtlista:

1. Awakening
2. Surface Of The Sun
3. Always Summer
4. Here I Am Alive feat. Tay Jardine (We Are the In Crowd)
5. Sleep In The Snow
6. A Vicious Kind
7. Telescope feat. Alex Gaskarth (All Time Low), Tay Jardine (We Are the In Crowd) & Cassadee Pope (Hey Monday)
8. Rivertown Blues
9. Ten
10. Southern Air

Hemsida: Yellowcard

MySpace: Yellowcard

Min recension:

Yellowcard är ett amerikanskt pop-punk/alternativ rock band, och detta är deras åttonde och senaste album från 2012, förutom tre EP-skivor, två live album och ett samlingsalbum. Jag har tidigare hört dem enstaka gånger, men har nog aldrig lyssnat på ett helt album förrän nu och efter att ha lyssnat på detta så tycker jag att detta låter ok, det är godkänt, men verkligen inte mer än så. Vare sig amerikanska pop-punk är mer eller mindre kända så låter de oftast väldigt lika och det blir fruktansvärt tråkigt i längden och det gäller även Yellowcard måste jag säga, det är inget undantag. På rak arm såhär så kan man ju nämna Green Day som utvecklade sig väldigt under två album, nu recenserade jag deras senaste album nyligen och det var bra det med, men lät mer som alla andra tyvärr, men annars har vi band som The Used. De är verkligen pop-punk med de har experimenterar, tagit in hårdare element och olika influenser och låter därmed unika och kör verkligen sitt race, det gör inte Yellowcard, det lilla jag har hört från dem innan låter precis såhär och precis som de flesta andra dessutom. Hör/läser jag amerikansk pop-punk så pustar jag nästan varje gång, jag tänker bara ytterligare ett sådant där band och då finns det helt klart för mycket av den varan och är det inget speciellt så kan jag inte ge mer än godkänt, så är det bara. Bandets frontman Ryan Key låter precis som ni kan tänka er när det gäller sådana här band, en liten och ganska klen röst som låter otroligt typisk för denna genre och så mycket mer har jag inte att säga om detta.

Låten jag fastnade för mest: Rivertown Blues

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »