Puddle Of Mudd – Volume 4: Songs In The Key Of Love And Hate

Puddle Of Mudd – Volume 4: Songs In The Key Of Love And Hate Låtlista:

1. Stoned
2. Spaceship
3. Keep It Together
4. Out Of My Way
5. Blood On The Table
6. The Only Reason
7. Pitchin’ A Fit
8. Uno Mas
9. Better Place
10. Hooky

Hemsida: Puddle Of Mudd
MySpace: Puddle Of Mudd

Min recension:

Puddle Of Mudd är ett amerikanskt post-grunge band, och detta är deras fjärde och senaste album från 2009. Jag har tidigare recenserat deras förra album Famous, det gav jag 3 av 5, och jag tycker varken att de har blivit sämre eller bättre än det albumet, utan att de kör på sin stil. Precis som jag skrev i min förra recension så är det väldigt ojämna, vissa låtar är riktigt sköna att lyssna på, jag lyssnar på vissa av deras gamla låtar än idag, men precis som på deras tidigare alster, så är det just bara några få låtar som jag tar med mig, resten är väl halvbra och jag glömmer dem lätt. Så för att jag skulle ge detta bandet ett bättre betyg än 3 av 5, så krävs de nog att de gör ett nytt riktigt jäkla bra album eller att de lägger deras bästa låtar enligt mig på ett och samma album, men det verkar ju hända något av det.  Jag ska inte bara vara negativ, för jag kan ju lyssna på dem, de låter som de flesta post-grunge banden där ute, lite mer åt grunge hållet på många låtar visserligen, mer än andra liknande band, men annars är det inget större som skiljer dem åt. Sångaren Wes Scantlin har en hes go röst, som funkar bra till deras stil av musik, så gillar ni denna genren, så gillar ni säkert detta bandet, men jag ger dem inte mer än ett ljummet betyg.

Låten jag fastnade för mest: Out Of My Way

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Unanimated – In The Light Of Darkness

Unanimated – In The Light Of Darkness Låtlista:

1. Ascend With The Stench Of Death
2. Retribution In Blood
3. The Endless Beyond
4. Diabolic Voices
5. In The Light Of Darkness
6. The Unconquered One
7. Enemy Of The Sun
8. Serpent’s Curse
9. Death To Life
10. Strategia Luciferi

Hemsida/MySpace: Unanimated

Min recension:

Unanimated är ett svenskt melodisk death metal/black metal band från Stockholm, och detta är deras tredje och senaste album från 2009, förutom två demos. Jag har aldrig hört dem innan vad jag vet, men jag blev väl inte speciellt imponerad nu efter att jag har lyssnat på denna plattan heller. Sen är väl visserligen inte jag något större black metal fans heller, det finns ju olika extrema stilar inom metal, alltså att de går åt olika extrema håll inom sina genrer, jag tycker black metal är verkligen en genre för sig, och jag är väl inget större fan där. Så för folk som lyssnar på black metal, så är kanske det jag skriver rena rama skitsnacken enligt dem, men jag står för min åsikt här. Sen låter de ju även som ett death metal band, och det lyssnar jag än hel del på, så jag tycker ju inte detta är skit, men black metal tar över det mesta i deras musik tycker jag, så mitt intresse försvinner ganska snabbt. Sen är de helt klart duktiga musiker, och det finns mycket sköna melodiska stycken bland låtarna som jag kan njuta av, men de är ju tyvärr för få för min smak. Deras sångare Micke Jansson funkar hyfsat för mig, han använder ett helt ok vrål i vissa låtar, men annars så för det mesta så går han över i en inte speciellt tilltalande vrål-teknik för mig, och då tappar jag även intresset där. Så för att sammanfatta detta, så är det inte riktigt min musik, jag gillar enstaka låtar, tack vare det sköna melodiska, vrålet gillar jag också i enstaka låtar, så för mig blir inte detta något bättre betyg.

Låten jag fastnade för mest: The Unconquered One

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Hypocrisy – A Taste Of Extreme Divinity

Hypocrisy – A Taste Of Extreme Divinity Låtlista:

1. Valley Of The Damned
2. Hang Him High
3. Solar Empire
4. Weed Out The Week
5. No Tomorrow
6. Global Domination
7. Taste The Extreme Divinitiy
8. Alive
9. The Quest
10. Tamed ”Filled With Fear”
11. Sky Is Falling Down

Hemsida: Hypocrisy

MySpace: Hypocrisy

Min recension:

Hypocrisy är ett svenskt death metal/melodisk death metal band från Ludvika, och detta är deras elfte och senaste album från 2009, förutom 4 EP-skivor, ett live album och ett samlingsalbum. Jag har säkert hört dem förr, de har ju ändå släppt 11 album, men efter att ha hört några få låtar från bandet Pain, som är Hypocrisy´s sångare/gitarrist/synthist Peter Tägtgren´s andra band, så har jag inte varit så intresserad att lyssna på något av dessa två bands album, men tog mig nu tid i alla fall att lyssna på detta, och det är jag jäkligt glad över. Det är visserligen mer industrial metal med en blandning av techno i hans andra band Pain, är väl därför jag har svårt för det sidoprojektet, men detta är riktigt melodiskt death metal i svensk anda, så som det ska vara. Jag tycker att de liknar andra svenska death metal band vi har i det mesta, även utländska visserligen, men det är något med svenska band i denna genren, de låter på något speciellt sätt. Jag tycker att Peter Tägtgren har ett riktigt grymt vrål för det mesta, han går över i vissa tekniker jag inte gillar lika mycket ibland, men det gör mig inget, för detta är så jävla bra i övrigt. Så gillar ni band i stil med till exempel InFlames och ett flertal andra som jag har recenserat här på min sida, så gillar ni säkert detta.

Låten jag fastnade för mest: Weed Out The Weak

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Neaera – Omnicide – Creation Unleashed

Neaera – Omnicide – Creation Unleashed Låtlista:

1. I Loathe
2. Prey To Anguish
3. The Wretched Of The Earth
4. Grave New World
5. Age Of Hunger
6. Caesura
7. Omnicide
8. In Near Ruins
9. The Nothing Doctrine
10. I Am The Rape

Hemsida: Neaera

MySpace: Neaera

Min recension:

Neaera är ett tyst melodisk death metal/deathcore band, och detta är deras fjärde och senaste album från 2009. Jag har aldrig hört dem innan, men efter att jag har hört denna plattan, så är jag inte speciellt intresserad av att höra deras tidigare album eller imponerad av detta band överhuvudtaget. Det är inte dåliga så sätt, men deras musik ger mig inte speciellt mycket och jag finner inte mycket intresse över att fortsätta lyssna på dem, och så kände jag efter bara några låtar. Jag lyssnar på mycket death metal och melodisk death metal, deathcore lyssnar jag kanske inte så mycket på, det blir lite extremt för min smak ibland. För mig blir detta band, eller detta albumet bara en ända röra av vrål och trummor och det blir ingen bra blandning direkt. Det är väl kul att band försöker köra sin egna stil och blanda olika genrer, men detta var inget bra försök i min mening. Jag kan lyssna på enstaka låtar, och tycka att de är hyfsade, men de är alldeles för få för att det ska bli ett bra betyg. Deras sångare Benjamin Hilleke är jag tveksam till, när det gäller vrål så går man visserligen efter vad man lyssnar på själv, vissa gillar en sorts vrål och andra inte, själv jag kan påstå att jag kanske gillar 50% av hans vrål på plattan, vissa tekniker han använder har jag väldigt svårt för, andra tycker jag är riktigt bra. Jag tycker inte de är värda det sämsta betyget, jag kan allt sätta dem på en nivå högre, tack vare att jag gillar några få låtar, men högre betyg kan jag inte ge dem.

Låten jag fastnade för mest: In Near Ruins

Av mig får albumet:

Read Full Post »

War Of Ages – Arise & Conquer

War Of Ages – Arise & Conquer Låtlista:

1. All Consuming Fire
2. When Faith Turns To Ashes
3. Through The Flames
4. Salvation
5. Sleep Of Prisoners
6. Wages Of Sin
7. Yet Another Fallen Eve
8. Generational Curse
9. The Awakening
10. The Deception Of Strongholds

Hemsida/MySpace: War Of Ages

Min recension:

War Of Ages är ett amerikanskt metalcore band, och detta är deras tredje och senaste album från 2009, förutom en EP-skiva och en re-release av deras debutalbum. Jag har aldrig hört detta bandet innan, men nu efter att jag har hört detta albumet, så ska absolut ta och lyssna på deras tidigare alster, för detta är riktigt jävla bra metalcore måste jag säga. Det är stenhårt, tungt och riktigt melodiskt och helt enkelt riktigt jävla grymt. Lite konstigt att jag inte har snappat upp dem tidigare, när de har turnerat med band jag gillar sen innan, som till exempel Bury Your Dead, As I Lay Dying och Throwdown, som jag även har recenserat här på min sida. Jag har gett Bury Your Dead´s två senaste plattor 4 av 5, detsamma gällande As I Lay Dying´s senaste och Throwdown gav jag 5 av 5, och jag tycker faktiskt att denna War Of Ages plattan är värd toppbetyg också. Deras sångare Leroy Hamp påminner mig så jävla mycket om någon annan vokalist i något band jag lyssnar på, vet inte om det kan vara Matt Tuck från Bullet For My Valentine eller någon liknande. Men i vilket fall som helst, så har han ett riktigt grymt vrål, ett riktigt typiskt metalcore vrål, och det är minst lika bra i de flesta av låtarna på albumet. Så som ni kanske märker så har jag inte mycket att klaga på över detta bandet, om det skulle vara någon, är det att det ”bara” är 10 låtar, jag vill bara höra mer, men det drar inte ner betyget direkt. Jag kan i alla fall varmt rekommendera dem, för de är absolut uppe bland de bästa metalcore bandet enligt mig.

Låten jag fastnade för mest: Salvation och Wages Of Sin (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Tantric – Mind Control

Tantric – Mind Control Låtlista:

1. Mind Control
2. Fall To The Ground
3. Coming Undone
4. Desert Me
5. The Past Is The Past
6. Kick Back
7. Intermezzo
8. Run Out
9. Walk Away
10. What Are You Waiting For
11. Let’s Start
12. Guiding Me

Hemsida/MySpace: Tantric

Min recension:

Tantric är ett amerikanskt post-grunge/hårdrocks band, och detta är deras fjärde och senaste album från 2009.  Jag har aldrig hört dem innan, men jag skulle inte påstå att de är bättre än någon annat post-grunge band därute, utan jag kan redan nu i början av recensionen avslöja att de blir ett sämre betyg. Jag tycker visserligen det är skönt när post-grunge/hårdrocks band, blandar in lite andra stilar eller influenser, och det gör Tantric, tycker det är väldigt mycket southern rock över deras musik, lite små influenser från countryn, som det brukar vara i sydstats-rock ofta. Ibland blir det bättre musik av det, ibland sämre eller ingen större skillnad, med Tantric tycker jag det sistnämnda, jag tycker det varken är en fördel eller en nackdel för dem. Deras sångare Hugo Ferreira tycker jag är en helt ok sångare, men ibland så låtar han inte alls bra överhuvudtaget faktiskt, och det drar ner detta albumet från ljummet till en sämre betyg för mig, trots att sången inte gör allt i ett band, så gör den ju mycket. Jag ska inte påstå att han är dålig, för han gör bra ifrån sig i vissa låtar, men andra är inte alls bra i mina öron. De låter i stil med många andra band i samma genre, fast för mig var de lite sämre, det blir väl min slutsats.

Låten jag fastnade för mest: Coming Undone

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Erik Grönwall – Erik Grönwall

Erik Grönwall – Erik Grönwall Låtlista:

1. Higher
2. Over You (Daughtry Cover)
3. Run To The Hills (Iron Maiden Cover)
4. The Show Must Go On (Queen Cover)
5. Hey Jude (The Beatles Cover)
6. Heaven (Bryan Adams Cover)
7. Shout It Out Load (Kiss Cover)
8. Leave A Light On For Me (Belinda Carlisle Cover)
9. My Life Would Suck Without You (Kelly Clarkson Cover)
10. Bodies (Robbie Williams Cover)
11. Is It True? (Yohanna Cover)
12. 18 And Life (Skid Row Cover)

Hemsida: Erik Grönwall

MySpace: Erik Grönwall

Min recension:

Erik Grönwall är en svensk pop/rock artist, som vann årets svenska version av Idol, och detta är hans debut album från 2009. Precis som jag skrev i tvåans recension, Calle Kristiansson´s album, så blev jag intresserad av plattan i och med att det enbart är covers, förutom vinnarlåten då. Jag ser inte mycket på Idol, inte min smak av musik direkt, men ibland kommer det fram nåt bra, som i år då, när båda i finalen var artister åt rock-hållet, och tvåan Calle´s album gav jag hela 4 av 5 i min recension. Jag får nog sänka en nivå i betyget för Erik´s platta, dels för att han eller skivbolaget valt några otroligt löjliga låtar, som till exempel en Kelly Clarkson låt, och dels för att han gör vissa låtar lite sämre än de andra. Jag menar verkligen inte att han är en dålig sångare, han har en otrolig röst, men vinner någon en tävling som Idol, så gör skivbolaget oftast den personen otroligt poppig och radiovänlig, och med en röst som Eriks, så ska de vara i stuk med Run To The Hills som har gör på denna plattan, det ska vara rock eller metal musik som han ska sjunga, inte några pop-dängor eller nästan disco som det kan låta som ibland. Sen som skrivet, så har han en otrolig röst, så det får helt klart upp betyget, men vissa dåliga låt-val gör samtidigt att jag sänker betyget till ett ljummet. Sen är frågan hur ett album med egna låtar kommer att låta, poppigt eller rockigt, jag hoppas på det sistnämnda, så skulle jag absolut höja betyget.

Låten jag fastnade för mest: Run To The Hills (Iron Maiden Cover) och The Show Must Go On (Queen Cover) (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Candlebox – Into The Sun

Candlebox – Into The Sun Låtlista:

1. Stand
2. Bitches Brewin’
3. Surrendering
4. Into The Sun
5. Underneath It All
6. Miss You
7. How Does It Feel
8. A Kiss Before Dying
9. Breathe Me In (Intro)
10. Breathe Me In
11. Lover Come Back To Me
12. Consider Us

Hemsida: Candlebox

MySpace: Candlebox

Min recension:

Candlebox är ett amerikanskt post-grunge/grunge band, och detta är deras fjärde och senaste album från 2008, förutom ett samlingsalbum och ett live album. Jag har inte tagit mig tid för att lyssna på dem förrän nu och jag är väl inte direkt imponerad. De låter visserligen som en blandning av ett post-grunge band och ett grunge band i gammal Seattle-känsla där också detta bandet kommer ifrån, men det är långt ifrån storheter som Nirvana, Alice In Chains, Soundgarden, bara för att nämna några. Det är kul att höra nyare grunge band, i och med att jag älskade bland annat Nirvana som yngre, men jag vill allt ha mer än såhär om jag ska bli nöjd med musiken. Jag tycker de har gjort musiken för ”radio-vänlig”, de har inte den sletna, smutsiga, skrikiga, lite punkiga och skräniga känslan som jag tycker att grunge band ska ha, utan mer jazzig eller bluesig stil på det hela och det förstör mycket för mig. Inte för att jag ogillar jazz eller blues-influenser i musiken, tvärtom, men tycker inte det passade in här, förutom några enstaka låtar. Sen behöver jag inte enbart gå efter deras genre såklart, men de ger mig inte mycket i vilket fall som helst, de går bara att lyssna på helt enkelt. Deras sångare Kevin Martin har en helt ok röst så sätt, men jag tycker den är alldeles för klen för det mesta, och lite för ljus för att vara med i ett grunge band. Så betyget för denna plattan blir väl inte av det bättre direkt, de går att lyssna på, men de ger mig inte mer än så.

Låten jag fastnade för mest: Consider Us

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Pillar – Confessions

Pillar – Confessions Låtlista:

1. Fire On The Inside
2. Whatever It Takes
3. Secrets And Regrets
4. Better Off Now
5. Not Without A Fight
6. Will You Be There
7. Shine (Collective Soul Cover)
8. Call To Action (Copper cover)
9. Lose It All
10. You Are Not The End

Hemsida: Pillar

MySpace: Pillar

Min recension:

Pillar är ett amerikanskt post-grunge/hårdrocks band, och detta är deras sjätte album från 2009, förutom 2 independent-album och två EP-skivor. Jag har bara hört talats om dem innan, aldrig hört dem vad jag kan påminna mig, trots att de har spelat tillsammans sen 1998. Jag tycker väl inte direkt de är bättre än de flesta post-grunge band som finns där ute, men de är inte sämre heller, så det blir väl inget oväntat betyg för denna plattan. De har en del sköna låtar, som säkerligen spelas flitigt både på radio och tv borta i väst, men de är säkert också som de flesta andra liknande band även väldigt lätt att glömma bort. Jag tror inte jag behöver likna dem vid några band, det är i stort sett bara för er att kolla in kategorierna här på min sida, och trycka på den som innehållet post-grunge, så har ni liknande band. Deras sångare Rob Beckley har en helt ok röst, rätt duktig faktiskt, men det är en typisk, vanlig och ganska rockig röst, som de flesta sångarna i sådana band har, så inget som står ut från mängden där direkt. Så för att få en sammanfattning av detta, så gillar ni mycket ”radio-rock”, pop-rock eller post-grunge, så är säkert detta ett band för er, men det får inget högre betyg från mig.

Låten jag fastnade för mest: Not Without A Fight

Av mig får får albumet:

Read Full Post »

Calle Kristiansson – Calle Kristiansson

Calle Kristiansson – Calle Kristiansson Låtlista:

1. Hungry Heart (Bruce Springsteen Cover)
2. Are You Gonna Go My Way (Lenny Kravitz Cover)
3. Here I Go Again (Whitesnake Cover)
4. Bad Day (Daniel Powter Cover)
5. With A Little Help From My Friends (The Beatles & Joe Cocker Cover)
6. It’s Not Unusual (Tom Jones Cover)
7. Jumpin’ Jack Flash (The Rolling Stones Cover)
8. Highway To Hell (AC/DC Cover)
9. To Be With You (Mr. Big Cover)
10. Your Song (Elton John Cover)
11. Walking In Memphis (Marc Cohn Cover)

Hemsida: Calle Kristiansson

Min recension:

Calle Kristiansson är en svenskt pop/rock artist som kom tvåa i år i den svenska versionen av Idol, och detta är hans debut och ända släppta skiva från 2009. Som ni ser i låt-listan, så är detta ett cover album, med enbart covers, och det var väl det som gjorde mig intresserad att lyssna på plattan. Jag har inte mycket över för Idol vanligtvis, men ser någon snutt då och då, och när jag hörde att det var två av det lite rockigare stuket som kom till final, så får man ju ta och lyssna i alla fall. Det är ju svårt att missa i media vilka två jag pratar om, den andra Erik Grönwall hade ju den otroliga rösten, och Calle var den rockigare, och det visar han på denna plattan tycker jag. Dels har de valts en hel del grymma, klassiska låtar, och dels så gör han dem riktigt bra, åtminstone de flesta av dem. Jag vet inte hur han skulle hålla med ett album med egna låtar, men detta cover album tycker jag att han lyckats väldigt bra med, och vissa låtar gör han otroligt bra. Han har en hes, go, lite bluesig rockröst, som passar till just de låtarna de har valt ut, så tycker han funkar riktigt bra faktiskt. Men för att han ska få mitt högsta betyg så krävs det att alla covers är riktigt bra, och riktigt så bra var inte alla, och så är det ju covers, och inte egna låtar.

Låten jag fastnade för mest: Highway To Hell (AC/DC Cover) och Walking In Memphis (Marc Cohn Cover) (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »