Imagine Dragons – Night Visions

Imagine Dragons – Night Visions Låtlista:

1. Radioactive
2. Tiptoe
3. It’s Time
4. Demons
5. On Top Of The World
6. Amsterdam
7. Hear Me
8. Every Night
9. Bleeding Out
10. Underdog
11. Nothing Left To Say

Hemsida: Imagine Dragons

MySpace: Imagine Dragons

Min recension:

Imagine Dragons är ett amerikanskt indie rock/alternativ rock/indie pop band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012, förutom sex EP-skivor. Jag har hört deras hits från plattan, men aldrig hela detta albumet förrän nu då och efter att ha lyssnat på det så tycker jag att de är bra och har lite extra känsla i musiken, men egentligen så låter de inte annorlunda än alla andra så kallade indie rock eller alternativ rock band eller vad jag kallar för radiorockband. Det är rock, det är pop, det är modernt och de använder sig gärna av lite alla möjliga influenser och av någon anledning använder sig gärna av datorer och elektroniska hjälpmedel. Bandet är inte direkt olika och de blir till en ända gröt i min mening, det är klart att det finns band som sticker ut eller för den delen enstaka låtar som man verkligen kan uppskatta eller som fastnar i huvudet av någon annan anledning. Men på det stora hela så är det ingen större skillnad på dessa band tyvärr, men jag tycker att Imagine Dragons ändå når ett bra betyg jämfört med många andra liknande band som jag bara hade gett godkänt. De har som jag var inne på i början lite känsla i musiken, både rent musikaliskt och i sången som gör att jag kan uppskatta detta mer än annars och det ska ju ge ett lite högre betyg såklart. Bandets sångare Dan Reynolds har en bra röst med hyfsad kraft i pipan, han har dessutom en personlighet, en känsla och en passion i rösten som han kommer långt med och det höjer självklart musiken i sig och så mycket mer har jag inte att säga faktiskt.

Låten jag fastnade för mest: Radioactive

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Deep Purple – Now What!

Deep Purple – Now What! Låtlista:

1. A Simple Song
2. Weirdistan
3. Out Of Hand
4. Hell To Pay
5. Body Line
6. Above And Beyond
7. Blood From A Stone
8. Uncommon Man
9. Après Vous
10. All The Time In The World
11. Vincent Price
12. It’ll Be Me

Hemsida: Deep Purple

MySpace: Deep Purple

Min recension:

Deep Purple är ett brittiskt hårdrocks/heavy metal/psychedelic rock/blues-rock/progressive rock band, och detta är deras nittonde och senaste album från 2013, förutom en mängd live album och samlingsalbum. Jag har ju självklart hört dem förut, men jag kan inte påstå att de är ett band som jag har följt genom deras karriär, dels så startade de redan 1968, jag är född 1985 och sen har jag inte fastnat för dem något större förutom deras större hits då kanske. Men nu har jag då fått chansen att lyssna in mig på ett helt och färskt album med dem och se om de fortfarande är något att ha, nu har de en medlem från 1968 och två från 1969 kvar i bandet, så de borde ju ha sitt grundsound kvar. De övriga medlemmarna äntrade bandet 1994 samt 2002 och soundet låter ju inte som det gjorde på 70- och 80-talet kanske, men de har absolut kvar sina rötter som i min mening framförallt kommer i blues:n´s värld, men detta är för mig tung heavy metal med progressiva inslag. Jag tycker fortfarande att bandet har skärpan att klara sig in i 2010-talet, de känns inte som ett band som borde ha lagt av som många andra gamla rockrävar, men det kanske bara är jag. Men detta är för mig otroligt stabilt och professionellt, men samtidigt kreativt och varierat och görs på riktigt hög nivå fortfarande, så varför skulle inte betyget visa på detta. En del låter påminner mig mer om simplare, mer rivig och svängig hårdrock a la 70-tal och denna variation både på och emellan låtarna är riktigt skön måste jag säga och det är ju ännu ett plus såklart. Bandet har ju bytt lite medlemmar genom åren, mellan 1976 och 1984 fanns dessutom inte bandet, så i fronten som vokalist har funnits lite olika, men en av de som gick med bandet 1969 är den som frontar bandet nu, nämligen Ian Gillan. Jag tycker att hans röst fortfarande håller än idag och det finns en professionalitet och stabilitet även där, han har även en personlighet och en karaktär i rösten som jag verkligen tycker om, så detta är ett band som inte passerat sitt bäst-före-datum i min mening och det är ändå 45 år sedan de blev till, det är inte illa pinkat.

Låten jag fastnade för mest: Après Vous

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Pride Of Lions – Immortal

Pride Of Lions – Immortial Låtlista:

1. Immortal
2. Delusional
3. Tie Down The Wind
4. Shine On
5. Everything That Money Can’t Buy
6. Coin Of The Realm
7. Sending My Love
8. Vital Signs
9. If It Doesn’t Kill Me
10. Are You The Same Girl
11. Ask Me Yesterday

Hemsida: Pride Of Lions

MySpace: Pride Of Lions

Min recension:

Pride Of Lions är ett amerikanskt progressive rock/melodisk rock band, och detta är deras fjärde och senaste album från 2012, förutom ett livealbum. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men en av medlemmarna är Jim Peterik som ni kanske känner igen från Survivor som väl är mest kända för Eye Of The Tiger skulle jag tro. Att detta skulle vara ett progressive rock band kan man ju diskutera, det finns väl tendenser men inte mer än så för mig, detta är melodisk rock, aor och/eller soft rock i min mening.  Jag har mycket fördomar mot alla dessa genrer, det är klart att det finns undantag som kan låta mycket bättre men de flesta låtar precis som detta bandet och det intresserar mig inte alls. Det är klyschigt, det är polerat och förfinat och det är otroligt klämkäckt och sådan musik behandlar jag oftast med avsky och så även här, jag kan verkligen inte uppskatta detta. Bandet som höll sig inom dessa genrer på framförallt 80-talet, men även 90-talet, där kanske jag kan uppskatta 1 låt eller några få och det är väl oftast deras hitsar som har något att bjuda på, men övriga albumet är bara skit rakt av. Detta är ju ett senare projekt som startade 2003, men de har absolut tagit mycket från hur denna sortens musik lät på 80-talet och det gör för mig inte saken bättre, jag tycker att denna sortens musik borde bli ett bortglömt sound helt enkelt och stanna kvar på de årtionden där de var populära. Bandets frontman Toby Hitchcock har en helt ok röst, men stilen på musiken gör inte hans röst rättvisa känner jag och i och med att jag inte tycker om musiken så tycker jag inte om sången heller, det blir ett paket så att säga.

Låten jag fastande för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Read Full Post »

James Heaton – A Reason To Fall

James Heaton – A Reason To Fall Låtlista:

1. A Reason To Fall
2. Dance Of The Seven Headed Beast
3. Solara
4. Little Miss Decadence
5. Anam Cara
6. Super Neon
7. Angela
8. Lost In You
9. The Spanish Dancer
10. Gods Revolver
11. Neco Draco
12. Electric Mistress
13. Eden

Hemsida: James Heaton

MySpace: James Heaton

Min recension:

James Heaton är en amerikansk melodisk rock/hårdrocks/psychedelic rock/ musiker, och detta är hans debut och ända släppta soloalbum om jag har förstått det hela rätt. Jag har aldrig hört honom tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att han är duktig, men albumets innehåll är inte speciellt spännande att lyssna på om man säger så. Mannen i fråga har spelat med lite olika band och influerats av storheter inom gitarrens värld och har väl lärt sig en hel del under åren kan jag tänka. Men detta är alltså i stort sett rent instrumentellt och för att vara ett sådant album så tycker jag inte att detta är tillräckligt intressant på långa vägar. Han måste utveckla sig mer, vara ännu mer kreativ och musikalisk och dessutom vidga sina vingar, detta var i många fall för monotont och tråkigt att lyssna på och han varierar sig helt enkelt inte tillräckligt. Ska jag lyssna på ett instrumentellt album från en gitarrist så vill jag ha stor variation både i låtarna och dem emellan, jag vill ha en kreativt och spännande sound och givetvis en duktig gitarrist som bjuder på det där lilla extra och där når inte herr Heaton fram någonstans direkt. Han har vissa spår som står ut från mängden och ger mig lite mer, det är variation, energi och kreativitet i dem och känns som små epos och det är så det ska vara, men i övrigt så är de flesta spåren ganska tråkiga och jag tröttnar snabbt på dem. Jag vet inte om det finns så mycket mer att säga om detta, jag är väl personligen inte ett större fan av helt instrumentella plattor, men jag har då definitivt hört bättre än detta och det säger en del.

Låten jag fastnade för mest: The Spanish Dancer

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Golden Earring -Tits ‘n Ass

Golden Earring -Tits ‘n Ass Låtlista:

1. Identical
2. Little Time Bomb
3. Cool As It Gets
4. Acrobats And Clowns
5. What Do I Know About Love
6. Still Got The Keys To My First Cadillac
7. Dope Runner
8. This Love
9. Stratosphere
10. Over The Cliff Into The Deep Deep Blue
11. Flowers In The Mud
12. Justin Time
13. Avenue Of Broken Dreams
14. Wanted By Women

Hemsida: Golden Earring

MySpace: Golden Earring

Min recension:

Golden Earring är ett nederländskt hårdrocks/progressive rock/psychedelic rock band, och detta är deras tjugofemte och senaste album från 2012, förutom ett antal live album. Jag har aldrig hört dem förr, men efter att ha lyssnat på detta albumet så känns det som de kanske borde ha lagt av för länge sen. De har alltså spelat sen 60-talet, visserligen har de bytt en del medlemmar, men utan att kunna ett skit om dem så känns det som att de har haft sin storhetstid för länge sen faktiskt. Jag tycker detta låter som allmän rock eller för den delen aor och inte på någon högre nivå heller för den delen, inget direkt varierat eller kreativt på denna plattan och det drar självklart ner betyget. Jag hade velat ha lite mer komplex och varierad musik med större pondus och mer energi för att kunna uppskatta detta mer, det är en stor saknad som aldrig upplevs här faktiskt. Bandets vokalister Barry Hay och George Kooymans låter varken originella eller speciellt bra, helt ok som musiken och mer än godkänt ger jag inte helheten.

Låten jag fastnade för mest: This Love

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Galahad – Beyond The Realms Of Euphoria

Galahad – Beyond The Realms Of Euphoria Låtlista:

1. Salvation I – Overture
2. Salvation II – Judgement Day
3. Guardian Angel
4. Secret Kingdoms.
5. ..And Secret Worlds
6. Waves
7. Guardian Angel – Reprise
8. Richelieu’s Prayer 2012

Hemsida: Galahad

MySpace: Galahad

Min recension:

Galahad är ett brittiskt progressive rockband, och detta är deras åttonde och senaste album från 2012, förutom ett antal livealbum, samlingsalbum och andra projekt. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så kan jag väl inte påstå att jag är imponerad av dem, jag stör mig snarare på en del saker över deras sound som förstör mer än vad det hjälper. Jag hör partier då de verkligen får till komplex, varierad och spännande rock som jag verkligen kan uppskatta, men så har de väldigt mycket elektronisk musik inblandat som förstör så mycket. Jag tycker att med en gnutta elektronisk musik eller användande av keyboard/synth kan ge progressiv musik en liten höjning, men här förstör det bara för mig och det är riktigt irriterande. Och jag har ärligt svårt att se förbi detta, det stör mig såpas att det förstör mycket av det som är bra här och betyget blir inte bättre än godkänt i slutända och det är tråkigt när jag ändå tycker att de har något på gång. Bandets vokalist Stuart Nicholson har en bra röst, men det är inget som får mig att ge ett högre betyg om man säger så, helheten av detta albumet blir fortfarande godkänt med eller utom honom. Jag har faktiskt inte så mycket mer att säga, i och med att jag aldrig har hört dem förut så hade jag ju inga förhoppningar, men jag blev fortfarande besviken och det säger ju en del.

Låten jag fastnade för mest: Salvation II – Judgement Day

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Home Is Calling – Evening Lights

Home Is Calling – Evening Lights Låtlista:

1. Evening Lights
2. Hiding Place
3. Every Moment We Glimpse You
4. Everything Beautiful In Time
5. Seasons
6. Pilgrim Song
7. Love Is Waiting
8. Learning To Remain
9. Somewhere There’s A Longing
10. Sunrise
11. My Heart Comes Alive

Hemsida: Home Is Calling

MySpace: Home Is Calling

Min recension:

Home Is Calling är ett amerikanskt melodiskt rock band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta så tycker jag att de är på sin höjd godkända men absolut inte mer än det. Melodisk rock kan ju låta spännande om bandet är väldigt kreativa och/eller musikaliska, då kan de få till en spännande rock som står ut från mängden och bjuder på det där lilla extra, men det gäller inte detta bandet. Jag tycker att deras musik är väldigt alldaglig, väldigt vanlig, det är inget krut i dem, musiken är väldigt tam och jag tröttnade snabbt på varje låt i stort sett och det är ju inget vidare betyg. Jag behöver musik som är mer varierad, som har mer energi och som får igång en, detta är snarare tvärtom, väldigt lika låtar, stor brist på energi och får inte alls igång en överhuvudtaget. Det är klart att sådan här musik kan vara behaglig att lyssna på, men behaglig betyder inte alltid bra tyvärr, när materialet är så här tunt och musiken är så tam så blir det inte spännande, så enkelt är det. Bandets vokalist heter Matt Henchcliffe och han har väl en ok röst, men absolut ingen som imponerar på mig och han känns ganska oengagerad ärligt talat, så jag fick inget större positivt intryck av detta bandet och deras debut.

Låten jag fastnade för mest: Ingen direkt.

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Maiden uniteD – Across The Seventh Sea

Maiden uniteD – Across The Seventh Sea Låtlista:

1. Only The Good Die Young
2. 2 Minutes To Midnight
3. Prowler
4. Flash Of The Blade
5. Children Of The Damned
6. Infinite Dreams
7. 22 Acacia Avenue
8. The Evil That Men Do
9. Wasted Years

Hemsida: Maiden uniteD

MySpace: Maiden uniteD

Min recension:

Maiden uniteD är ett brittiskt/nederländskt akustisk rock band, och detta är deras andra och senaste album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är riktigt bra och jag ska absolut ta och lyssna på deras debutplatta, ett helt klart spännande projekt. Och det består då av Damian Wilson (Threshold, Ayreon) på sång, Ruud Jolie (Within Temptation) på gitarr, Joey Bruers (Up The Irons) på bas, Marco Kuypers (Cloudmachine) på piano, Mike Coolen (Within Temptation) på trummor och även Anneke van Giersbergen (ex-The Gathering) på sång. Som ni kanske förstår av namnet så är det ett band som hyllar Iron Maiden med covers på deras låtar med helt nya akustiska arrangemang och det är ju som ni ser i listan ovan duktiga och erfarna medlemmar av detta projekt och det låter riktigt bra måste jag säga. Det är riktigt roligt att få höra andra versioner av klassiska heavy metal låtar, få se dem i nytt ljus så att säga och det får man verkligen göra här och dessutom är det riktigt behagligt att lyssna på i akustisk form. Nu ska man absolut inte jämföra med radioproducerade grejer som Bandit Unplugged, men det är lite samma stil här, de har tagit kända låtar, gjort om arrangemanget och gjort det enbart akustiskt och de låter riktigt bra och så är det ju även här, fast här är det världskända musiker och enbart Iron Maiden låtar. Damian Wilson är dessutom en riktigt duktig vokalist med en ganska så säregen ton i rösten som jag verkligen diggar och en bra kraft bakom rösten dessutom, så jag har inget att klaga över där. I slutändan så är ju originalen av Iron Maiden de bästa versionerna, men jag tycker fortfarande att detta var väldigt intressant och spännande att lyssna på, klassiska låtar i nytt ljus som skrivet och det är ju inte fy skam.

Låten jag fastnade för mest: 2 Minutes To Midnight och Infinite Dreams (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Muse – The 2nd Law

Muse – The 2nd Law Låtlista:

1. Supremacy
2. Madness
3. Panic Station
4. Prelude
5. Survival
6. Follow Me
7. Animals
8. Explorers
9. Big Freeze
10. Save Me
11. Liquid State
12. The 2nd Law: Unsustainable
13. The 2nd Law: Isolated System

Hemsida: Muse

MySpace: Muse

Min recension:

Muse är ett brittiskt new prog./alternativ rock band, och detta är deras sjätte och senaste album från 2012, förutom ett live album, ett samlingsalbum och tre EP-skivor. Jag har tidigare recenserat deras förra album The Resistance, det albumet gav jag 2 av 5, detta tycker jag är absolut är på samma nivå som det förra och jag blir lika besviken här som jag blev sist måste jag säga. Det är precis som jag skrev där, efter att man blivit matad med superhiten Uprising så förväntar man sig ett mycket bättre album än såhär, detta är riktigt tråkigt att lyssna på med några få undantag som håller lite högre klass, precis som Uprising gjorde på förra alstret och det tycker jag är jävligt konstigt rentav. Nu är jag ju inte känd med bandet på deras fyra första album, men de kanske är som ett one hit wonder-band som släpper en bra låt och lever på den, men jag tror inte det, för jag har för mig att de var framgångsrika innan jag började lyssna på dem. Nu betyder ju inte framgång automatiskt att band eller artister är bra, det finns ju många exempel på skivbolagsframtagna artister som bara är ett ansikte och kan inte underhålla eller för den saken sjunga överhuvudtaget, men jag har fått känslan av att Muse är på väg utför med sin musik, rätta mig gärna om jag har fel, det kanske var lika tråkiga innan. Men jag tycker verkligen att detta är simpel pop-rock med elektroniska inslag som inte är speciellt, utan de försöker låta speciella och det är en jäkla skillnad i min värld, de som verkligen är speciella, unika, annorlunda eller vad ni nu vill använda för ord, de uttrycker sig på ett helt annat sätt och det hörs att det är äkta. Jag tycker att Muse låter mestadels tillgjort och långt ifrån äkta och det förstör en hel del för mig och de räddar sig inte själva om man ser över hela albumet. Bandets sångare Matthew Bellamy har allt en bra röst, en ganska så personlig också, men den märks tyvärr i för få spår, kanske för att jag sitter och stör mig på musiken, det kan vara så, men som helhet kan jag inte ge detta mer än godkänt.

Låten jag fastnade för mest: Survival

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Graveyard – Lights Out

Graveyard – Lights Out Låtlista:

1. An Industry Of Murder
2. Slow Motion Countdown
3. Seven Seven
4. The Suits, The Law & The Uniform
5. Endless Night
6. Hard Time Lovin’
7. Goliath
8. Fool In The End
9. 20/20 (Tunnel Vision)

Hemsida/MySpace: Graveyard

Min recension:

Graveyard är ett svenskt hårdrocks/psykedelisk rock/blues-rock/heavy metal band från Göteborg, och detta är deras tredje och senaste album från 2012. Jag har tidigare recenserat deras förra album Hisingen Blues, det albumet gav jag 5 av 5 och jag tycker faktiskt att den gnistan som de hade och det som imponerade så stort på mig från förra alstret fortfarande finns kvar, så varför sänka ett betyg när de bara kör på med full fart även här. Som ni säkerligen redan vet och som jag skrev i min förra recension så påminner ju deras sound väldigt mycket om just 70-talet och jag tycker att de lyckas balansera ett sak väldigt bra där, de har en skränig och nästan ”garage rock-aktig” känsla över sin musik, men den låter fortfarande väldigt professionellt producerad utan att bli förfinad och det är en grym balans de har rakt igenom. Sen är det väldigt mycket nedstämd blues med fartfylld och rivig hårdrock i detta band som emellanåt lägger till tyngre och melodiska heavy metal-influenser. Och som jag var inne på i början, allt som jag tyckte var så bra på Hisingen Blues är fortfarande lika bra även här och jag är bara så imponerad av detta bandet som åtminstone för mig kom från ingenstans, jag hade då inte hört talats om dem när de släppte sin debut 2007 och fick inte riktigt nys för dem förrän just Hisingen Blues kom. Men i dagens läge är jag fruktansvärt glad över att jag tagit mig an dem och det är nog de flesta, jag vet inte om andra hyllar dem lika mycket nu som då, men det skiter jag i, jag blev chockad av förra albumet och chocken sitter fortfarande kvar och då finns ingen anledning att sänka något betyg. Joakim Nilsson och Jonatan Ramm som båda står för gitarrerna och sången i detta bandet gör ett riktigt bra jobb som frontmän och jag har inget att klaga angående sången heller, låten som jag valde som bästa nedan, där låter sången otroligt bra måste jag säga, detta bandet ger verkligen ifrån sig en wow-effekt.

Låten jag fastnade för mest: Seven Seven

Av mig får albumet:

Read Full Post »