Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Post-Hardcore/Metalcore’ Category

Oh, Sleeper – Children Of Fire Låtlista:

1. Endseekers
2. Shed Your Soul
3. The Marriage Of Steel And Skin
4. Hush Yael
5. The Conscience Speaks
6. Dealers Of Fame
7. Means To Believe
8. In The Wake Of Pigs
9. Claws Of A God
10. The Family Ruin
11. Chewing The Stitch
12. Children Of Fire

Hemsida: Oh, Sleeper
MySpace: Oh, Sleeper

Min recension:

Oh, Sleeper är ett amerikanskt post-hardcore/metalcore band, och detta är deras tredje och senaste album från 2011, förutom en EP-skiva. Jag har tidigare recenserat deras förra album Son Of The Morning, det albumet gav jag 5 av 5, detta albumet tycker jag fortsätter på deras redan utsatta bana, det är precis såhär som kombinationen av post-hardcore och metalcore ska låta, enligt mig. Och ni kanske tycker jag är väldigt generös om jag sätter högsta betyg på två album i rad för detta bandet, men det är de absolut värda i min värld, de visar på ytterligare en gång att de verkligen kan sin stil och sitt sound och kör på den med 110% rakt igenom. När det gäller post-hardcore, så är det oftast väldigt snabbt och tungt och enligt mig väldigt energiskt, punk:igt, skrikigt och passionerat, och när det gäller metalcore, så är det oftast väldigt melodiskt, snabbt, tungt och pumpande rakt igenom, och enligt mig väldigt varierat och modernt. Och jag tycker att bandet Oh, Sleeper stämmer in på allt detta, och kan man då ge dem annat än högsta betyget, då jag inte har något att klaga på, och jag blir imponerad av dem på varje spår som de släpper på detta albumet. Det är inte bara att det är energi, fart, tempo, tyngd och jävligt ilsket och aggressivt, utan det finns även harmoniska, akustiska och lugna spår, som spär på variationen och ger oss en väl behövd andningschans, för att återigen sätta igång i en jävla fart och ilska, och jag bara älskar det. Bandets vokalister är gitarristen Shane Blay som sjunger rent, och gör ett riktigt bra jobb, han passar in riktigt bra faktiskt, men den som imponerar på mig mest är frontmannen Micah Kinard, han är ju som gjord för att vara med i detta bandet. Otroligt ilsken i sin framtoning, och framförallt energisk och passionerad i det han gör, ett hjärtskärande skrik och ett utdraget och otroligt bra vrål i en modern känsla, och han hade helt klart höjt musiken om den hade varit sämre. Nu för tiden så finns det ju rätt många band som kombinerar post-hardcore och metalcore, och det finns mycket bra och det finns mycket dåligt, och de sämre, de kan ju lyssna igenom Oh, Sleeper´s korta, men fantastiska diskografi och lära sig en hel del, och det avslutar vi det hela med.

Låten jag fastnade för mest: Hush Yael

Av mig får albumet:

Annonser

Read Full Post »

Asking Alexandria – Reckless And Relentless Låtlista:

1. Breathless
2. The Match
3. Morte Et Dabo
4. Someone, Somewhere
5. Another Bottle Down
6. Dear, Insanity
7. To The Stage
8. Dedication
9. A Lesson Never Learned
10. Reckless And Relentless
11. Make You Scream
12. Welcome

Hemsida/MySpace: Asking Alexandria

Min recension:

Asking Alexandria är ett brittiskt post-hardcore/metalcore/trance band, och detta är deras andra och senaste släppta album från 2011, förutom en EP-skiva. Jag har tidigare recenserat deras förra album Stand Up And Scream, det albumet gav jag 4 av 5, detta albumet tycker jag varken är bättre eller sämre, utan de fortsätter helt enkelt på samma jämna och höga nivå som tidigare, och det är ju inte alltid lätt att släppa ett lika bra som sin debut, men tycker jag att det lyckas med. Och det lilla jag skrev om debutalbumet stämmer även in här, nu tycker jag visserligen inte att trance:n i deras musik förstör så mycket som jag tyckte på förra albumet, det ger ett lite större djup en vad det kanske hade gjort annars, men jag tror det är för att jag har mer och mer vant mig med den sortens musik, jag nämnde Enter Shikari i min förra recension, och de spelar även liknande musik som Bring Me The Horizon som jag såg live i vår i Göteborg och det var otroligt bra. Så även fast jag i allmänhet hatar trance och techno och liknande, så kan jag i viss form och i en del metal tycka att det låter bra och i Asking Alexandria så låtar det faktiskt bra, det tar emot lite att skriva det, men så är det. Men jag tycker i i alla fall att de har energin, passionen och punkigheten från post-hardcore, de har det extrema, tempot och tyngden från metalcore, och det moderna soundet från båda dessa genrer, och med trance-slingor som lägger till ännu något modernare och en del tyngd faktiskt. Och allt detta med Danny Worsnop energiska framtoning som sångare, vi får både höra moderna och riktigt grymma vrål-tekniker och en perfekt blandning av detta och sång, utan att det ska bli poppigt fjantigt i min mening. Så detta är absolut ett album ni ska lyssna på om ni gillar någon av ovanstående genrer och/eller modern metal, kanske speciellt brittisk modern metal, för det verkar vara de som kör på blandningen av dessa genrer för det mesta.

Låten jag fastnade för mest: To The Stage och The Match (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

36 Crazyfists – Collisions And Castaways Låtlista:

1. In The Midnights
2. Whitewater
3. Mercy And Grace
4. Death Renames The Light
5. Anchors feat. Adam Jackson (Twelve Tribes) & Raithon Clay (Plans To Make Perfect)
6. Long Road To The Late Nights
7. Trenches
8. Reviver
9. Caving In Spirals
10. The Deserter feat. Brandon Davis (Across The Sun)
11. Waterhaul II

Hemsida/MySpace: 36 Crazyfists

Min recension:

36 Crazyfists är ett amerikanskt post-hardcore/metalcore band, och detta är deras femte och senaste album från 2010, förutom några EP-skivor och demos. Jag har tidigare recenserat deras album The Tide And It´s Takers, det albumet gav jag 4 av 5, och detta albumet är nog varken bättre eller sämre än det förra, utan jag tycker att det är värt samma betyg faktiskt. Jag skrev väldigt lite i min förra recension, så ska försöka att skriva lite mer denna gången, men jag kan nog ta och hålla med mig själv med det lilla jag skrev då, jag gillar skarpt bandet, musiken och sången/vrålet fortfarande, och jag tycker att de gör unik musik. Jag gillar deras blandning av de båda moderna genrerna post-hardcore och metalcore, det är dessutom två genrer som jag lyssnar väldigt mycket på, kanske mest just nu i alla fall, och de gör det riktigt jävla bra. Det är riktigt stenhårt och snabbt för det mesta, de är riktigt duktiga musiker och får fram några riktigt grymma riff och melodier genom de flesta av låtarna. Dels är det den snabba musiken och dels är det sångaren Brock Lindow, med sin fårliknande och rätt så depressiva sångröst och hans grymma vrål, som får låtarna att bli väldigt energiska och adrenalin-kickande. På förra albumet så förväntade jag mig nästan ett lika grymt inhopp som på plattan innan, men där fanns inget, på detta albumet är det 3 inhopp på 2 låtar, och även fast de inte är lika grymma inhopp som på låten Elysium med Killswitch Engage´s Howard Jones från plattan Rest Inside The Flames, så är det riktigt lyckade inhopp. Sen ska ju ett band helt klart klara sig utan inhopp av andra vokalister, och de gör absolut 36 Crazyfists, men jag tycker att de gjorde sitt bästa album, när de gjorde sitt andra, A Snow Capped Romance, och där har de inga inhopp. Efter det albumet har de fortfarande hållit en väldigt hög nivå, men av deras nu fem album, så tycker jag att bara det är värt det högsta betyget. Men som ni förhoppningsvis förstår efter allt jag har skrivit, så är det fortfarande väldigt bra post-hardcore/metalcore, och detta albumet är minst lika bra som deras förra, och är absolut värt att lyssna på.

Låten jag fastnade för mest: Death Renames The Light och Anchors feat. Adam Jackson (Twelve Tribes) & Raithon Clay (Plans To Make Perfect) (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

In Fear And Faith – Imperial Låtlista:

1. The Solitary Life
2. Bones
3. I Know You Know
4. Bought The Ticket, Took The Ride
5. Pursuit
6. Once Is Enough
7. Counselor
8. Heavy Lies The Crown
9. Let It Out
10. Eleventwentyfour
11. Afterthought
12. The High Life
13. Live, Love, Redeux

Hemsida: In Fear And Faith
MySpace: In Fear And Faith

Min recension:

In Fear And Faith är ett amerikanskt post-hardcore/metalcore band, och detta är deras andra och senaste album från 2010, förutom ett eget släppt album och en EP-skiva. Jag har tidigare recenserat deras förra album Your World On Fire, det albumet gav jag 4 av 5, och detta albumet tycker jag nog är värd samma betyg som det förra, jag tycker varken att de har blivit sämre eller bättre. Jag gillar skarpt deras blandning av det riktigt hårda och tunga, och det riktigt melodiska och rätt så poppiga, det blir en riktigt bra variation på låtarna över hela albumet, och det är skönt att höra. De blandar även lite lugnare partier av låtarna, nästan lite ballad-aktigt, med väldigt mycket upp-tempo partier och det blir en riktigt bra blandning där, de har även en hel del keyboard i musiken, i viss musik så kan det förstöra en hel del tycker jag, men i detta fallet, så tycker jag bara att det höjer musiken för dem. I min förra recension så jämförde jag dem med ett annat band inom samma genre som jag nyligen hade recenserat då, bandet Oh, Sleeper, och det är kanske lite orättvist att jämföra dem, jag gav deras album 5 av 5, men jag tyckte att de var något som fattades på In Fear And Faith´s album då, som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Och det är det fortfarande, men det är väl dels som jag även skrev då att sångaren i bandet som står för den rena sången Scott Barnes inte är i riktigt samma klass som övriga bandet, han är inte dålig, men det är något som jag sitter och stör mig på emellanåt, vissa låtar passar han in riktigt bra, i andra inte alls speciellt bra. Ska vi ta den andra vokalisten, som står för vrål och skrik, Cody Andersson, så tycker jag att han är förbannat bra genom i stort sett alla låtar, jävligt energisk kan man lungt säga, och passar utmärkt till ett post-hardcore band. Jag har tänkt lite fram och tillbaks över betyget, jag lutade rätt länge åt högsta betyget, men det får bli betyget nedan, vill ha nåt lite extra för att höja dem från förra albumet, men fortfarande så är detta är riktigt grymt album.

Låten jag fastnade för mest: Bought The Ticket, Took The Ride och Once Is Enough (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Norma Jean – Meridional Låtlista:

  1. Leaderless And Self Enlisted
  2. The Anthem Of The Angry Brides
  3. Deathbed Atheist
  4. Bastardizer
  5. A Media Friendly Turn For The Worse
  6. Septentrional
  7. Blood Burner
  8. High Noise Low Output
  9. Falling From The Sky: Day Seven
  10. Everlasting Tapeworm
  11. Occidental
  12. The People That Surround You On A Regular Basis

Hemsida: Norma Jean
MySpace: Norma Jean

Min recension:

Norma Jean är ett amerikanskt mathcore/melodisk metalcore/post-hardcore band, och detta är deras femte och senaste album från 2010, förutom en EP-skiva och ett samlingsalbum. Jag har tidigare recenserat deras förra albumet The Anti Mother, det albumet gav jag 3 av 5, och jag tycker att detta albumet åtminstone är värda ett snäpp högre än det förra i så fall. Nu vet jag inte om jag själv hade en dålig dag när jag gjorde recensionen på förra albumet, eller om det inte var värt mer än 3 av 5, för jag tycker faktiskt att de finns några låtar, de är visserligen få, men det är några som inte riktigt håller måttet på detta albumet heller, men jag tycker att plattan i helhet är värt mer ä 3 av 5. Jag tycker de får ihop en riktigt bra blandning av genrerna jag nämnt här ovan, och blandningen av metalcore och post-hardcore brukar verkligen att falla mig i smaken, och så är det även här, men jag hade förväntat mig lite mer för det högsta betyget. Jag vet inte riktigt vad som gör att denna blandningen verkligen är min smak, men jag lyssnar mycket på metalcore band, jag gillar deras blandning av traditionell metal med modern metal som många sådana band har, och jag gillar post-hardcore band, för deras energiska och passionerade musik och vokalister. Och blandningen av detta blir helt enkelt extra bra, för det mesta vill säga, finns ju skräck-exempel också, men jag tycker att Norma Jean får ihop en drös av riktigt bra låtar, trots att några inte alls är lika bra, så är albumet absolut värt ett bra betyg. Precis som jag skrev i min förra recension, så har sångaren Cory Brandan Putman ett förbannat bra vrål, men det är väl mer sången som jag är lite mer tveksam till, den funkar ibland och ibland inte, men vrålet är fortfarande riktigt bra. Så som slut betyg kan jag inte sätta annat än det nedan, och varmt rekommendera dem till fanns av metalcore och post-hardcore.

Låten jag fastnade för mest: High Noise Low Output

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Attack Attack! – Attack Attack! Låtlista:

1. Sexual Man Chocolate
2. Renob, Nevada
3. I Swear I’ll Change
4. Shut Your Mouth feat. McSwagger
5. A For Andrew
6. Smokahontas
7. AC-130
8. Fumbles O’Brian
9. Turbo Swag
10. Lonely feat. Jason Cameron (Bury Tomorrow)

Hemsida/MySpace: Attack Attack!

Min recension:

Attack Attack! är ett amerikanskt post-hardcore/metalcore/electronica band, och detta är deras andra och senaste album från 2010, förutom en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem innan, bara hört om dem, men nu efter att jag har lyssnat på detta albumet, så är jag lite tveksam till deras musik, blev både imponerad och besviken över musiken. Vissa låtar tycker jag var riktigt bra, andra var riktigt usla, men det beror nog på att jag har väldigt svårt för electronica, trance, techno och liknande, och blandar man då in det i ett post-hardcore/metalcore band, så tycker jag att det förstör mer än vad det gör nytta för musiken. Jag har recenserat några andra band inom dessa genrer tidigare, och det är samma där, jag uppskattar en hel del låtar, men andra är riktigt dåliga, mycket eller bara på grund av att de blandar in electronica i min mening. I just Attack Attack!´s musik så blandar de även in otroligt poppiga slingor som deras rytm gitarrist Johnny Franck står för och det fick jag också avsmak för, jag har inget emot en sångare som sjunger i dessa band, men tycker oftast att de låter bättre om de har lite kraft i rösten och inte låter för poppigt, men så är det i detta fallet tyvärr. Nu har vi gått igenom det negativa, då kan vi ta det positiva, och det är deras medlem som även spelar synth/keyboard i bandet, förutom att vråla då, Caleb Shomo, för han har ett riktigt grymt och grovt vrål, som jag uppskattar till tusen. Dels är det han och dels så är musiken riktigt bra när de kör på sin hårda och tunga post-hardcore/metalcore-stil och inte blandar in för mycket av det negativa jag har beskrivit, för då är detta riktigt bra. Men tyvärr så är det för mycket electronica inslag och för mycket pop, så det både förstör musiken för mig och drar ner betyget kraftigt, hade de bara kört på sin hårda stil eller mestadels i alla fall, så hade jag nog gett dem 4 av 5 i alla fall, men kan inte ge dem mer än betyget nedan.

Låten jag fastnade för mest: Renob, Nevada

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Confide – Recover Låtlista:

1. When Heaven Is Silent
2. Tighten It Up
3. The View From My Eyes
4. Now Or Never
5. Delete Repeat
6. My Choice Of Words
7. People Are Crazy
8. Barely Breathing
9. 80B
10. Tell Me I’m Not Alone feat. Brandon Wronski (Eye Alaska)
11. Write This Down

Hemsida/MySpace: Confide

Min recension:

Confide är ett amerikanskt post-hardcore/metalcore band, och detta är deras andra och senaste album från 2010, de har släppt sitt debut album två gånger och har även släppt demos och EP-skivor. Jag har tidigare recenserat deras förra album Shout The Truth, det albumet gav jag 4 av 5, och jag är beredd att höja deras betyg för denna plattan faktiskt. Jag tycker de får till en bra variation, det är stenhårda låtar, med mycket tyngt och mycket energi och så finns det låtar med delvis lugnare partier med mer skönsång, och jag gillar i stort sett alla låtar på hela plattan skarpt. Jag skrev i min förra recension att jag inte var så imponerad av sången av trummisen Joel Piper, förstår inte riktigt vad jag menade där, om han lät annorlunda på förra plattan eller vad det var för fel på mitt humör, för lyssnar jag på denna plattan så tycker jag hans sång funkar riktigt bra, den passar riktigt bra till denna sortens av musik. Sen kanske det inte är den bästa sången jag har hört, men den passar till de flesta av deras låtar i alla fall. Sen är jag visserligen mer imponerad av Ross Michael Kenyon, som står för vrålet, det gör han riktigt jävla bra, det är riktigt bra passion, det är energiskt och skrikigt vrål, med andra ord ett perfekt post-hardcore vrål i min mening. Så efter dessa åsikter, så kan jag inte göra annat än att ge detta högsta betyg, för detta visar en grym blandning av två genrer som ligger mig varmt om hjärtat, metalcore och post-hardcore ihop i en förbannat bra kollision.

Låten jag fastnade för mest: When Heaven Is Silent och Now Or Never (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Older Posts »