Devilicious – The Esoteric Playground

Devilivious – The Esoteric Playground Låtlista:

1. Love Explosion
2. Succubus
3. Hollywood
4. Post Mortum
5. Cock Blocker
6. Red Head In Bed
7. In Seth
8. Route 666
9. 1776
10. Delusion
11. Here Comes The Blues
12. This World Is Old

Hemsida/MySpace: Devilicious

 

Min recension:

Devilivious är ett svenskt stoner rock/stoner metal band från Göteborg, och detta är deras andra och senaste album från 2012, förutom två EP-skivor och ett samlingsalbum av dem. Jag har tidigare recenserat deras förra album The Asylum Gospels, det albumet gav jag 4 av 5, detta albumet tycker jag inte gör att jag behöver ändra något från förra recensionen egentligen. Jag tycker att de fortsätter med sin sköna stil även på detta andra album och de är nog ett namn att räkna med i framtiden skulle jag tro. Jag jämförde då med deras stadsvänner Graveyard och det gör jag även nu, det finns helt klart ett gemensamt sound dem emellan och det är ju inte fy skam i om med att jag som många andra har hyllat just Graveyard. Sen tycker jag att Devilicious är snäppet under dem, men när de släpper två sådana här jämna och bra album så är de absolut på väg att ta sig fram lika starkt som nämnda bandet och det är ju en ett väldigt bra betyg. Det osar verkligen 70-tal över deras musik, mycket psychedliskt och mycket blues i denna rock/metal och det svänger rejält från alla håll och ett sådant sound går ju inte att inte tycka om. Det mesta av dagens rock och metal kommer ju från blues:n´s värld, så den borde man ju verkligen anamma i dagens sound och det har ju minst sagt detta bandet gjort. Det finns väl inte så mycket mer att säga angående musiken, vill ni läsa mer så kan ni lika gärna läsa min förra recension över bandets debut och tycker ni om just debuten så lär ni även tycka om detta och även Graveyard såklart. Avslutningsvis så har vi bandets sångare Mikael Jacobsson som är en riktigt rocker och det visar han både med sin röst och med sitt framförandet och han passar helt klart till bandets sound och that´s that.

Låten jag fastnade för mest: Route 666

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Kamelot – Silverthorn

Kamelot – Silverthorn Låtlista:

1. Manus Dei
2. Sacrimony (Angel Of Afterlife) feat. Elize Ryd (Amaranthe) & Alissa White-Gluz (The Agonist)
3. Ashes To Ashes
4. Torn
5. Song For Jolee
6. Veritas feat. Elize Ryd (Amaranthe)
7. My Confession
8. Silverthorn
9. Falling Like The Fahrenheit feat. Elize Ryd (Amaranthe)
10. Solitaire
11. Prodigal Son
Part I: Funerale
Part II: Burden Of Shame (The Branding)
Part III: The Journey feat. Alissa White-Gluz (The Agonist)
12. Continuum

Hemsida: Kamelot

MySpace: Kamelot

Min recension:

Kamelot är ett amerikanskt power metal/synfonisk metal/progressive metal band, och detta är deras nionde och senaste album från 2010, förutom två live album. Jag har tidigare recenserat deras förra album Poetry For The Poisoned, det albumet gav jag 4 av 5, detta albumet har jag dessutom precis recenserat på GetMetal.com, men hade det även liggandes här för en recension, så jag gör som vanligt att jag har en kortare version här och vill ni läsa den längre så är det bara att trycka på länken ovan. Just power, symphonic och neoclassical är ju verkligen släkt med varandra, alla genrerna har rötterna ur klassisk musik, de är oftast pompösa och majestätiska och man känner helt klart igen genrerna. Sen är det väl så att power metal är av det tyngre slaget och drar sig mer åt heavy metal, symphonic metal är mycket mer just symfonisk och neoclassical är väl som oftast mycket mer tekniskt lagd och moderniserar det klassiska så att säga. Och jag tycker att Kamelot får ihop detta otroligt snyggt, det är väldigt varierat men på ett balanserat sätt och jag tycker det är en hög och jämn nivå rakt igenom hela albumet och att de dessutom kombinerar klassiska element med moderna på ett mycket professionellt sätt. Så har vi då bandets nya frontman och hans första album med bandet, han heter då Tommy Karevik som jag skrev ovan och han gör mig inte besviken. Det är nämligen så att Roy Khan lämnade förra året och nu har herr Karevik tagit över fronten och han har helt klart klassiskt skolad röst som passar ypperligt till bandets musik och han har bra med kraft i pipan och han låter väldigt stabilt måste jag säga.

Låten jag fastnade för mest: Falling Like The Fahrenheit feat. Elize Ryd (Amaranthe)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Sound Storm – Immortalia

Sound Storm – Immortalia Låtlista:

1. Immortalia
2. Back To Life
3. The Curse Of The Moon
4. Blood Of Maiden
5. Faraway
6. Promises
7. Call Me Devil
8. Seven Veils
9. Watching You Fading
10. Wrath Of The Storm
11. The Portrait

Hemsida/MySpace: Sound Storm

Min recension:

Sound Storm är ett italienskt symphonic epic metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2012, förutom en EP-skiva och en demo. Jag har aldrig tidigare hört dem, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är bra band, men jag hör inget som jag inte har hört förut kan man väl säga, de är duktiga på det de gör, men inget står ut från mängden. Epic metal är för mig en förlängning av symfonisk metal eller power metal, det blir ännu mer majestätiskt, det blir ännu mer klassiskt eller neo-classical och det tar det hela lite längre kan man säga, det är väl den bästa beskrivningen som jag kan ge er nu. Power metal är ju oftast pompös och majestätisk och tar inte väldigt mycket klassisk musik i sitt sound och det är precis så här med, men ta det gånger 10 kanske, man blir överöst av detta sound och det blir som en kompakt vägg om man pratar om soundet och det är en positivt sida av detta. En negativ är att det kan tyvärr gå till överdrift och det känns mer eller mindre schizofrent att lyssna på, man vet inte riktigt vart låtarna tar vägen och man kan helt plötsligt vara inne på ett annat spår utan att förstå det riktigt. Man kan väl säga att jag blev lite kluven i deras sound på det sättet, jag är mestadels positivt till det som jag har fått höra, de är absolut duktiga musiker och kan det de gör, men en stabil riktning är det tyvärr brist på i flertal spår och det går som jag skrev ovan lite till överdrift. Bandets vokalist Philippe D’Orange har minst sagt en klassiskt skolad röst och det passar ju givetvis in i deras musik, en hel del kraft bakom pipan också och det behövs ju här och han låter bra.

Låten jag fastnade för mest: Wrath Of The Storm

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Atlantyca – To Nowhere And Beyond

Atlantyca – To Nowhere And Beyond Låtlista:

1. Impulse
2. Standard Man feat. Andy Kuntz (Vanden Plas m.m.)
3. Nowhere And Beyond feat. Eduardo Falaschi (ex-Angra)
4. Beyond Infinite feat. David Steele
5. Eternity feat. David Steele
6. Time After Time
7. My Road feat. Paul Shortino (Quiet Riot m.m.)
8. cEvilisation feat. David Steele
9. Underworlds feat. Andy Kuntz (Vanden Plas m.m.) & Eduardo Falaschi (ex-Angra)

Hemsida: Atlantyca

MySpace: Atlantyca

Min recension:

Atlantyca är ett franskt progressive metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de är riktigt bra och precis så som ett progressivt band ska vara,lagom komplext, varierande och intressant att lyssna på. Jag har senaste tiden recenserat ett flertal progressiva album, både inom rock och metal och jag tycker inte att de riktigt har hållit måttet, det är antingen för tunt material eller för spretigt och flummigt, men här är det stabilt och låter riktigt bra. Bara för att ett band har duktiga musiker så betyget det inte att det blir bra musik för det, men denna trio som de faktiskt är visar på att de är just duktiga musiker med kreativitet och musikalitet och får därmed till ett riktigt bra och progressivt album. Bandet består av Julien Putigny på gitarr, Maxime Putigny på bas och Laurent Falso på trummor och för att detta är ett debutalbum så är det dessutom riktigt starkt, så jag tror att dessa herrar kommer ha en lysande framtid. Som vokalister till detta albumet har bandet tagit in Andy Kuntz (Vanden Plas m.m.), Eduardo Falaschi (ex-Angra), Paul Shortino (Quiet Riot m.m.) och David Steele och det är ju inga dåliga val direkt, dessa fyra herrar har varsin kraftfull röst som passar riktigt bra till bandets musik. Och är inte musiken varierande nog så gör ju dessa vokalister att det blir ännu mer varierat och kryddar till musiken lite extra, sen är det ju som bäst med en egen vokalist i min mening, men här stör det mig absolut inte att de har tagit in andra.

Låten jag fastnade för mest: Eternity feat. David Steele

Av mig får albumet:

 

Read Full Post »

North – The Great Silence

North – The Great Silence Låtlista:

1. Nihil Novi Sub Sole
2. Sentience
3. Inanimate Fathers
4. Origins
5. Pulse
6. Patience
7. Paradox
8. Où Est Tout Le Monde?

Hemsida: North

MySpace: North

Min recension:

North är ett amerikanskt post-metal/sludge metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012 om jag har förstått det hela rätt. Jag har i vilket fall som helst aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet så tycker jag att de har en hel del att jobba på gällande deras sound. Post-metal är ju en förlängning av post-rock som innehåller shoegaze, ambient och art rock och man kan väl sammanfatta det hela som ett konstnärligt, effektfullt och ljudligt sound. Detta möter då sludge metal som kombinerar det långsamma från doom metal och det tunga från hardcore:n och allt detta tillsammans blir i detta fallet bara ett ända röra. Jag tycker inte att de får till ett sammansatt sound och det känns inte färdigt, det känns inte som att de har hittat det de själva vill få fram, men det är ju endast min åsikt. jag tror ju knappast att de känner så själva i och med att de har gett ut detta albumet, men jag tycker verkligen att de har en hel del att jobba på till ett framtida alster. Jag tycker att de både blir grötigt och spretigt, det beror vilken låt vi pratar om, men jag kan endast hitta partier i vissa låtar som jag kan uppskatta, det andra känns inte som färdigt material, det är på uppbyggnadsfasen och borde inte släppas förrän de har arbetat mer på det. Nu är post-metal än väldigt speciell genre, den kom till så sent som på 2000-talet och det kanske är jag som inte har fattat grejen bara, men jag band som kombinerar post-metal med andra genrer som låter mycket bättre, såsom norska Benea Reach och svenska Cult Of Luna. Bandets frontman Kyle Hardy pendlar mellan melankolisk undergångssång och smärtsamma vrålskrik och både och låter bra, men det är inget som slår mig med häpnad direkt och betyget för helheten kan inte bli bättre än godkänt.

Låten jag fastnade för mest: Ingen

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Luca Turilli`s Rhapsody – Ascending To Infinity

Luca Turilli`s Rhapsody – Ascending To Infinity Låtlista:

1. Quantum X
2. Ascending To Infinity
3. Dante’s Inferno
4. Excalibur
5. Tormento E Passione
6. Dark Fate Of Atlantis
7. Luna (Alessandro Safina Cover)
8. Clash Of The Titans
9. Of Michael The Archangel And Lucifer’s Fall (I. ”In Profundis” / II. ”Fatum Mortalis” / III. ”Ignis Divinus”)

Hemsida: Luca Turilli’s Rhapsody

MySpace: Luca Turilli’s Rhapsody

Min recension:

Luca Turilli’s Rhapsody är ett italienskt power metal/neo-classical metal/symphonic metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2012. Jag har aldrig hört detta projektet sen tidigare, men jag har hört frontmannen förut i ett band inom samma genrer och med ett liknande namn, nämligen Rhapsody Of Fire och detta projekt nämns även enkelt som Rhapsody. Och jag har dessutom recenserat just Rhapsody Of Fire´s senaste alster här på sidan och kan därmed inte förstå vad detta projektet ska vara bra för, nu hoppade visserligen han av, men då kan han väl döpa bandet till något helt annat istället. Sen så är ju musiken fruktansvärt lik den musiken som han och de andra i Rhapsody Of Fire gjorde, så jag förstår inte avhoppet, detta projektet eller valet av namn, alltihop irriterar mig bara, men det kanske bara är jag. I vilket fall som helst så är de duktiga musiker även med här, det är väldigt klassisk musik, väldigt teknisk musik och väldigt, väldigt symfonisk musik, så uppskattar ni det, så lär ni tycka om detta. Jag är väl inte riktigt lagd till att tycka om detta något otroligt, jag kan absolut uppskatta klassisk musik, men här tycker jag att det går för långt ifrån metal:n att det blir jobbigt att lyssna på ärligt talat. Jag tycker att det är olika svårt att komma in med sina personliga åsikter i en recension och denna är väldigt svår, jag har svårt för denna sortens musik, i alla fall när det gäller ett helt album, det blir för mycket av det goda kan man säga, så det får ni ha i åtanke i betygsättningen. De är duktiga på det de gör, de gör otroligt mäktig och majestätisk musik och det låter snyggt över hela albumet, men musiken får inte igång mig på det sättet som jag önskar och jag kan bara inte ge dem mer än ett bra betyg. Alessandro Conti heter mannen bakom sången, en bra, ren och kraftfull sång och absolut klassiskt skolad, det finns även en kvinna som är med och sjunger, jag vet inte vad hon heter, men hon låter som en soprano med en kraftfull sång och använder mycket falsett och så mycket mer har jag faktiskt inte att säga.

Låten jag fastnade för mest: Tormento E Passione

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Katatonia – Dead End Kings

Katatonia – Dead End Kings Låtlista:

1. The Parting
2. The One You Are Looking For Is Not Here
3. Hypnone
4. The Racing Heart
5. Buildings
6. Leech
7. Ambitions
8. Undo You
9. Lethean
10. First Prayer
11. Dead Letters

Hemsida: Katatonia

MySpace: Katatonia

Min recension:

Katatonia är ett svenskt death metal/doom metal/alternativ metal band från Stockholm, och detta är deras nionde och senaste album från 2012, förutom live album, samlingsalbum, EP-skivor och demos. Jag har tidigare recenserat deras förra album Night Is The New Day, det albumet gav jag 5 av 5 , detta albumet tycker jag är riktigt bra, men jag blev nog så exalterad sist och gav dem högsta betyget, men jag vet inte riktigt om det förra albumet var värt ett så högt betyg efter att ha lyssnat på detta. Detta är absolut riktigt bra och får även detta ett riktigt bra betyg, men får ett album högsta betyg så ska det verkligen vara ”top notch” och jag har inte det förra albumet färskt i minnet så vi lämnar det tycker jag. Men nu känner jag ju i alla fall till bandet bättre än vad jag gjorde sist och jag vill fortfarande jämföra dem med Deftones, men i dagens läge så kommer även några andra band i mina tankar när jag hör detta, dels amerikanska Tool och deras vokalists sidoprojekt A Perfect Circle och även svenska Khoma och Cult Of Luna. När jag tänker på dessa banden så kommer ord som experimentellt, alternativt och konstnärligt fram och genrer som post-metal, progressive rock/metal och art rock fram och det är något som förenar alla band som jag precis har nämnt med Katatonia, det är väldigt alternativt och experimentellt och det påminner mig om speciellt post-metal, så genrer som jag skrivit i början är väl mestadels gamla Katatonia om jag har förstått det hela rätt. Men musiken är i alla fall väldigt ”utdragen”, väldigt melodisk, väldigt harmonisk, men den gör inte att jag tröttnar som mycket sådan här musik kan göra, utan den håller spänningen uppe hela tiden och jag tycker att de återigen har lyckas släppa ett riktigt bra album. Bandets vokalist Jonas Renkse tycker jag även mycket bra om, han följer musikens stil i sin sång och är väldigt konstnärlig, personlig och harmonisk i sitt sjungande och har absolut karaktär i rösten och med det så tycker jag att vi avslutar detta.

Låten jag fastnade för mest: Undo You

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Candlemass – Psalms For The Dead

Candlemass – Psalms For The Dead Låtlista:

1. Prophet
2. The Sound Of Dying Demons
3. Dancing In The Temple (Of The Mad Queen Bee)
4. Waterwitch
5. The Lights Of Thebe
6. Psalms For The Dead
7. The Killing Of The Sun
8. Siren Song
9. Black As Time

Hemsida: Candlemass

MySpace: Candlemass

Min recension:
Candlemass är ett svenskt doom metal band från Stockholm, och detta är deras elfte album från 2012, förutom 4 live album, 6 samlingsalbum och en mängd EP-skivor och demos. Jag har tidigare hört dem enstaka gånger, men aldrig ett helt album vad jag kan minnas, men jag recenserade precis detta albumet på GetMetal.com, men jag hade samtidigt albumet liggandes för att recenseras här, så jag kör en kort version här och vill ni läsa den längre, så tryck på länken bara. Jag har då lyssnat på detta albumet och jag måste säga att jag blev positivt överraskad av vad jag fick höra, det är inte direkt Sverige jag tänker på när jag hör om genren doom metal, men egentligen så borde det väl vara så om man tänker på hur vår metal ser ut. Men i vilket fall som helst, doom metal soundet tycker jag verkligen att Candlemass lyckas med på ett mycket bra sätt, det är ju ett karaktäristiskt långsamt tempo, ett väldigt tungt och tjockt ljud, det är nästan som en vägg som trycker sig ut ur högtalarna. Och det är någon väldigt speciellt med riffen ur denna genren, jag har svårt att beskriva dem, men de påminner mig om tidiga Black Sabbath eller för den delen de monstruösa riffen som kommer ur thrash metal-giganterna Slayer. I fronten har vi då herr Lowe som har en rejäl skopa pondus i bagaget och uttrycker varje text på ett otroligt stabilt och just pondusingivande sätt. Han har dessutom en ren och väldigt kraftfull röst och är väldigt teatralistisk i sin framtoning och detta ger mycket till musiken. Så om man ser på helheten så låter detta väldigt bra, håller en hög nivå rakt igenom och det är riktigt kul att få höra såhär bra doom metal från vårt land.

Låten jag fastnade för mest: The Lights Of Thebe

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Lord Mantis – Pervertor

Lord Mantis – Pervertor Låtlista:

1. Perverter Of The Will
2. Septichrist
3. Vile Divinity
4. Levia
5. Ritual Killer
6. At The Mouth
7. The Whip And The Body

Hemsida: Lord Mantis

Min recension:

Lord Mantis är ett amerikanskt blackened slugde metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2012, förutom en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem sen tidigare, men efter att ha lyssnat på detta albumet, så tycker jag att de är rätt obehagliga att lyssna på och då menar jag inte att de har en mörk black metal-aura över sig, utan rent musik- och sång-mässigt. När man lägger blackened framför en genre så betyder det alltså att de är influerade av black metal i sin ”huvudgenre” och i detta fallet så är det då sludge metal och vad är då det? Enkelt talat är det en kombination av doom metal och hardcore, men jag vet inte om man blir så mycket klokare på det, så vi går väl in lite mer invecklat. Man kan väl säga att sludge metal har den långsamma och smutsiga stilen från doom metal, en atmosfärisk känsla och även trycket och den pumpande och knäckande känslan från hardcore´s värld. Och så blandar de då in detta med en släng black metal och just den genren har ju i stort sett alltid en förmåga att låta just atmosfärisk, nu gör black metal och doom metal det på lite olika sätt visserligen, men det finns ju likheter däremellan. Men för att återgå till Lord Mantis och detta album som de då kallar Pervertor, så tycker jag att deras sound är monotont och allmänt tråkigt att lyssna på om jag ska vara riktigt ärlig. Black metal är dessutom en monoton genre och likt progressiv musik så bjuder det oftast på få och långa låtar och så även här, men när jag inte uppskattade musiken, så blev det lite av tortyr med så långa spår. Och sången från Drew Markuszewski (gitarrist) och Charlie Fell (basist) är väldigt skrikig, skränig och är väldigt obehaglig att lyssna på, mina öron tål då inte denne mannens teknik och det är väl så jag ser på helheten av detta albumet kan man säga.

Låten jag fastnade för mest: Ingen!

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Corrosion Of Conformity – Corrosion Of Conformity

Corrosion Of Conformity – Corrosion Of Conformity Låtlista:

1. Psychic Vampire
2. River Of Stone
3. Leeches
4. El Lamento De Las Cabras
5. Your Tomorrow
6. The Doom
7. The Moneychangers
8. Come Not Here
9. What We Become
10. Rat City
11. Time Of Trials

Hemsida: Corrosion Of Conformity
MySpace: Corrosion Of Conformity

Min recension:

Corrosion Of Conformity är ett amerikanskt heavy metal/stoner metal/sludge metal/hårdrocks/crossover thrash band och detta är deras åttonde och senaste album från 2012, förutom två EP-skivor och en live-platta. Jag har tidigare recenserat deras förra album In The Arms Of God, det albumet gav jag 2 av 5, detta albumet tycker jag är bra och jag känner väl nu att jag kanske var lite hård mot dem förra gången. Men jag känner lite samma för detta bandet som jag hör med Mastodon, de har blivit otroligt populära för sin progressiva sludge metal/heavy metal, men jag förstår helt enkelt inte deras storhet. Jag tycker inte att det är så jävla bra som många andra verkar tycka och så känner jag även för Corrosion Of Conformity, de är duktiga musiker, inget snack om saken, men jag tycker inte att musiken i sig är så jävla speciell om vi ska prata klarspråk. Sen tycker jag att i vissa låtar så får de till en skön kombination av svängig rock´n´roll och dramatisk långsam och tung sludge och de låter riktigt fräckt, men så tycker jag samtidigt att albumet innehåller för mycket tama och tråkiga spår. Vi bjuds ju på musikalitet och finess, men det räcker inte till överallt, låtarna är för ojämna i min mening och därför kan jag inte sätta ett högre betyg än nedan, men min sågning av dem sist kanske var lite onödig om man ser på det nu efter. Om jag har förstått det hela rätt, så har Pepper Keenan tagit en paus ifrån bandet och det är nu gitarristen Woody Weatherman och basisten Mike Dean som står frö sången på detta albumet. Och utan att ha det förra albumet färskt i minnet, så tycker jag mig höra mer passionerad och rispig sång på detta albumet och det passar väldigt bra in, så ett litet plus i kanten där då kanske.

Låten jag fastnade för mest: Come Not Here

Av mig får albumet:

Read Full Post »