John Mayer – Battle Studies

John Mayer – Battle Studies Låtlista:

1. Heartbreak Warfare
2. All We Ever Do Is Say Goodbye
3. Half Of My Heart with Taylor Swift
4. Who Says
5. Perfectly Lonely
6. Assassin
7. Crossroads (Robert Johnson Cover)
8. War Of My Life
9. Edge Of Desire
10. Do You Know Me
11. Friends, Lovers Or Nothing

Hemsida: John Mayer

MySpace: John Mayer

Min recension:

John Mayer är en amerikansk pop-rock/blues-rock/akustisk-rock/blue-eyed soul sångare/låtskrivare/musiker, och detta är hans fjärde soloalbum från 2009, förutom några EP-skivor och live album. Jag har självklart hört några få låtar från honom innan, men aldrig ett helt album, men jag är glad att jag tog mig tid nu för att lyssna på just ett helt album. Jag tycker detta är en riktigt skön blandning av rock, blues, soul och så pop, han får in en hel del influenser i sin musik och han gör det riktigt bra måste jag säga. Dels så tycker jag han är en riktigt skön gitarrist, han får till en riktigt bra blues-känsla över sin musik, och dels så är det mycket soul över hans sångröst och det hela blir riktigt bra. Det jag skulle klaga på, är väl att musiken i vissa låtar går lite för mycket åt pop-hållet för min smak, kan visserligen ha mycket med hans röst att göra också, och dels det löjliga valet av Taylor Swift i en låt, men det sänker betyget lite för mig. Men förutom det, så är de flesta låtarna riktigt sköna att lyssna på, jag vet inte om jag kommer att lyssna så himla mycket på honom, men när jag är på rätt humör kan jag lätt slänga på hans musik. Så gillar ni hans tidigare alster eller musik just inom dessa genrer, så kommer ni säkert att gilla detta, det gjorde åtminstone jag.

Låten jag fastnade för mest: Half Of My Heart

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Coheed And Cambria – Year Of The Black Rainbow

Coheed And Cambria – Year Of The Black Rainbow Låtlista:

1. One
2. The Broken
3. Guns Of Summer
4. Here We Are Juggernaut
5. Far
6. The Shattered Symphony
7. World Of Lines
8. Made Out Of Nothing (All That I Am)
9. Pearl Of The Stars
10. In The Flame Of Error
11. When Skeletons Live
12. The Black Rainbow

Hemsida: Coheed And Cambria
MySpace: Coheed And Cambria

Min recension:

Coheed And Cambria är ett amerikanskt progressive rock/new prog band, och detta är deras femte album från 2010, förutom ett antal live album och EP-skivor. Jag har tidigare recenserat deras förra album Good Apollo, I´m Burning Star IV, Volume Two: No World For Tomorrow, det albumet gav jag 4 av 5, och detta albumet är värt minst lika mycket. Jag ser att jag skrev väldigt lite i min förra recension, så jag får väl ta och skriva lite mer i denna istället. Detta albumet och framförallt detta bandet har en fruktansvärt bra blandning av det lugna akustiska med det lite hårda och melodiska, de gör riktigt sköna och tekniskt kunniga låtar, som jag har svårt för att tröttna på. Oftast så kör ett band på stenhårda låtar rakt igenom ett helt album eller väldigt lugna, kanske akustiska låtar rakt igenom, men CAC får till en väldigt skön blandning rakt igenom hela albumet. Inte för att de gör stenhård musik, och det ingår inte vrål i deras musik som i mycket annan metal, det är sång rakt igenom. Men en del av låtarna är mycket hårda, mer melodiösa, mer kraft och mer tempo i än andra, och med de lite mer ”ballad-aktiga”, akustiska och lugnare låtarna så blir det en jävla bra helhetsbild över albumet. Sångaren Claudio Sanchez som spelar en hel del av instrumenten i bandet har som jag skrev i min förra recension, en lite barnslig eller pipig röst, nasal tror jag att man kan kalla det emellanåt, men det är också det som gör honom unik, med en speciell röst. Så detta bandet kan nog inte göra mig besviken, de gör på sin stil, sin unika stil och de gör det riktigt bra, och jag kommer till och med att höja detta albumet ett snäpp jämfört med det jag tidigare har recenserat.

Låten jag fastnade för mest: The Broken och Made Out Of Nothing (All That I Am) (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Kittie – In The Black

Kittie – In The Black Låtlista:

1. Kingdom Come
2. My Plague
3. Cut Throat
4. Die My Darling
5. Sorrow I Know
6. Forgive And Forget
7. Now Or Never
8. Falling Down
9. Sleepwalking
10. Whiskey Love Song
11. Ready Aim Riot
12. The Truth feat. Justin Wolfe (Thine Eyes Bleed)

Hemsida: Kittie

MySpace: Kittie

Min recension:

Kittie är ett kanadensiskt heavy metal band, och detta är deras femte och senaste album från 2009, förutom några demos. Jag har hört dem några gånger förr, men aldrig lyssnar in mig på dem, men efter att jag har hört detta albumet, så är jag lite tveksam till dem. Jag tycker att själva musiken är riktigt skön att lyssna på, och det gäller många av låtarna på albumet, men det är några av dem och sången som gör mig tveksam. Vissa låtar, låter som rena rama pop-dängorna och det förstör mycket för dem, i alla fall när det gäller min smak. För vissa låtar är riktigt grymma heavy metal låtar, med mycket tyngd och grymma riff, men de är tyvärr för få, för ett bättre betyg från mig. Och ska vi gå över till sången, som mestadels bandets gitarrist Morgan Lander står för, men även trummisen/pianisten Mercedes Lander hjälper till med, så är jag tveksam även där. Jag är väl inget större fan av kvinnliga, rena rösten inom metal, det kan vara skönt att lyssna på ibland om sångerskan har en fantastisk röst, och Morgan har ju ingen dålig röst så sätt. Så det kan jag väl kanske inte klaga över, förutom att de kanske inte faller mig i smaken då, och hennes vrål kan jag bli lite imponerad av i vissa låtar, i andra låtar, inte alls faktiskt. Så jag tycker att ett ljummet betyg för denna plattan är väldigt rättvist, för jag tycker varken det är värt något bättre eller något sämre.

Låten jag fastnade för mest: The Truth feat. Justin  Wolfe (Thine Eyes Bleed)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

The Final Harvest – The End

The Final Harvest – The End Låtlista:

1. The Beginning Of The End
2. Purgatory
3. Wheel Of Misfortune
4. Bloodgod
5. Obidience
6. Warrior Song
7. Messiah
8. Bleeding
9. Attack
10. The End

Hemsida/MySpace: The Final Harvest

Min recension:

The Final Harvest är ett finsk death metal/thrash metal band, och detta är deras debut och ända släppta album från 2008, förutom ett split-album. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem, och efter att ha hört detta albumet, så är jag lite splittrad. Jag lyssnar mycket på death metal, kanske inte så mycket på thrash, men jag tycker att många låtar på albumet blir för grötiga för min smak. Thrash är ju snabb och hård musik, men kan ibland bli lite för grötigt för min smak, och det är så det har blivit här, men som tur är, inte på alla låtar. Många låtar är riktigt sköna att lyssna på, de går mycket mer åt death hållet och det uppskattar jag minst sagt. Sen så det som gör mig splittrad över albumet, är dels då det som blir för grötigt för mig och dels på grund av sångare och jag tycker även att musiken blir lite tråkigt emellanåt. I The Final Harvest är det Ville Rutanen som står för vrålet, och han övertygar mig inte helt han heller. Jag kan tycka att han är riktigt bra på vissa låtar, men i andra är han lika intetsägande som musiken, och det är inget vidare betyg. Men jag tycker att ett rättvist betyg för denna plattan är ett ljummet, det är inte otroligt bra över hela plattan, men samtidigt är det inte dåligt.

Låten jag fastnade för mest: Warrior Song

Av mig får albumet:

Read Full Post »

The Bled – Heat Fetish

The Bled – Heat Fetish Låtlista:

1. Devolver
2. Mouthbreather
3. Running Through Walls
4. Smoke Breaks
5. Need New Conspirators
6. Shouting Fire In A Crowded Room
7. Needs
8. Meet Me In The Bone Orchard
9. Crowbait
10. When Exiting Your Vehicle
11. Night Errors
12. Crawling Home

Hemsida/MySpace: The Bled

Min recension:

The Bled är ett amerikanskt post-hardcore/metalcore band, som jag har lyssnat på i några år, detta är deras fjärde och senaste album från 2010. Jag har tidigare recenserat deras album Silent Treatment, det albumet gav jag 4 av 5, och jag tycker detta är värt ett snäpp högre faktiskt. Jag ser att jag skrev väldigt lite i min förra recension över The Bled, men det var väl när jag började att recensera, så jag får väl skriva lite mer i denna. Men i vilket fall som helst, så jämförde jag dem med ett annat band i samma genrer, nämligen Underoath och jag ser fortfarande likheter, kanske ännu mera i detta albumet än det förra. Jag blev helt exalterad när jag lyssnade på Underoath senaste som jag recenserade och jag kan säga detsamma om detta albumet, det är riktigt jävla bra post-hardcore/metalcore eller mathcore om man till och med vill kalla det för det. Det är välspelat, snabbt, stenhårt, riktigt jävla tungt, energiskt, passionerat, jag kan nämna en jävla massa om detta albumet och allt är bara positivt. Jag tycker det är post-hardcore på riktigt hög nivå, med tydliga influenser av metalcore eller kanske mathcore då, och jag kan inte mer än att rosa detta albumet. Sångaren James Muños är jag minst lika nöjd över, han är verkligen energisk och passionerad, precis vad jag önskar av en sångare i ett post-hardcore band, jag gillar skarpt hans vrål/skrik och sångstil, så har inget att klaga över där heller. Så som ni kanske förstår, så blir betyget det högsta och det är det absolut värt, så gillar ni Underoath eller post-hardcore/metalcore allmänt, så är detta ett album för er.

Låten jag fastnade för mest: Need New Conspirators och Meet Me In The Bone Orchard (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Black Sun Aeon – Routa

Black Sun Aeon – Routa Låtlista:

CD I:
1. Core Of Winter
2. Frozen
3. Sorrowsong
4. Routa
5. Wreath Of Ice
6. Dead Sun Aeon
7. Cold

CD II:

8. Funeral Of World
9. River
0. Frozen Kingdom
11. Wanderer
12. The Beast
13. Silence
14. Apocalyptic Reveries

Hemsida: Black Sun Aeon

MySpace: Black Sun Aeon

Min recension:

Black Sun Aeon är ett finsk doom metal/death metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2010. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem och måste säga att jag är imponerad av dem minst sagt. Jag är inget större fan av doom metal, eller snarare den lilla doom metal som jag har hört, men detta är riktigt jävla bra måste jag säga. Sen kanske deras musik överväger en hel del över åt death metal hållet, och death lyssnar jag mycket på, så skulle ju kunna vara därför jag gillar detta, men huvudsaken är att jag gillar deras musik i alla fall. Och jag tycker att man ska värna om vårt nordiska eller vårt skandinaviska musikarv, för det finns mängder av grymma metal och rockband från allt från Sverige till Norge och framförallt Finland då kanske, finns säkerligen från Danmark och Island också. Sen lyssnar jag självklart på mycket amerikanskt och annan europeisk metal också, men jag tycker alltid det är lika roligt att hitta ett grymt svenskt metalband eller från något grannland. Black Sun Aeon är ett typiskt exempel på ett grymt band från ett grannland då, det är få låtar jag tycker är halvbra, de flesta är riktigt bra, melodiska, hårda och tunga, och många sköna intron på många låtar. Sångaren Tuomas Saukkonen som även spelar gitarr, studiobas och keyboard i bandet står för vrålet och det gör han riktigt bra, speciellt när han drar ut på vrålen, och Mikko Luukkainen står för sången i bandet och det kanske inte är det bästa jag har hört, men helt ok. Så jag tycker ett rättvist betyg är det jag har satt nedan och jag kan verkligen rekommendera bandet.

Låten jag fastnade för mest: Från CD I: Routa och från CD II: Wanderer

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Sparzanza – In Voodoo Veritas

Sparzanza – In Voodoo Veritas Låtlista:

1. The Blind Will Lead The Blind
2. Gone
3. Black Gemini
4. My World Of Sin
5. Robota
6. Methadream
7. On The Other Side
8. Red Dead Revolver
9. Bloodline
10. The End Of Days
11. Self Medication

Hemsida: Sparzanza

MySpace: Sparzanza

Min recension:

Sparzanza är ett svenskt hårdrocks band från Karlstad, och detta är deras fjärde album från 2009, förutom ett antal EP-skivor, samlingsalbum och split-album. Jag har aldrig hört dem innan konstigt nog, men blev tipsade om dem och det är jag jäkligt glad för, detta är riktigt bra hårdrock, och svenskt dessutom. Det finns ju säkert mängder av mindre kända svenska hårdrocks band eller mindre kända för mig kanske, men jag tycker alltid det är lika roligt att hitta riktigt bra rock eller metal som är svensk och Sparzanza är ett sådant band minst sagt. Jag tycker de har fått ihop en riktigt bra variation på albumet, några låtar är lite lugnare, lite smått ballad-aktiga, men har fortfarande tyngd, andra är riktigt jävla hårda och mycket mer tyngd och hårdhet, helt enkelt mycket mer metal. Och det är väl det sistnämnda som skiljer dem lite från andra hårdrocks band, jag tycker att Sparzanza gör det mycket hårdare, det är mer metal än rock´n´roll eller hur jag ska uttrycka mig. Och jag har verkligen inget emot rock´n´roll, det brukar funka riktigt bra i såna här band, men det är även skönt med det hårdare som i detta fallet. Sångaren Fredrik Weileby tycker jag riktigt bra om också, en hes, lite rockig röst, som är helt ok, men det är väl framförallt hans vrål/skrik som jag gillar skarpt, han har minst sagt pondus där. Som ni kanske märker, så tycker jag detta är riktigt bra, jag kan inte sätta högsta betyget, då hade jag önskar mig mer av själva sången och kanske några låtar som var helt fantastiska, men det blir absolut ett högt betyg.

Låten jag fastnade för mest: Self Medication

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Axxis – Utopia

Axxis – Utopia Låtlista:

1. Journey To Utopia
2. Utopia
3. Last Man On Earth
4. Fass Mich An
5. Sarah Wanna Die
6. My Fathers’ Eyes
7. The Monsters Craw
8. Eyes Of A Child
9. Heavy Rain
10. For You I Will Die
11. Underworld

Hemsida: Axxis

MySpace: Axxis

Min recension:

Axxis är ett tyskt power metal/heavy metal band, och detta är deras tolfte och senaste album från 2009, förutom två live album. Jag har säkert hört dem innan, men power metal är ingen favoritgenrer för mig, så kan inte minnas dem, men blev i alla fall tipsad om dem nu. Men jag skulle inte vilja påstå att jag är speciellt imponerad, men det trodde jag inte heller att jag skulle bli när jag såg skivomslaget, läste vad de spelar för musik eller hörde första låten. Det behöver ju visserligen inte vara automatiskt så att musiken är skit på grund av omslaget på album, men jag fick lite avsmak redan där, och när jag hörde första låten så hörde jag direkt vilken inriktning denna musiken hade. Power metal tycker jag verkligen är en genre för sig inom metal, jag brukar ofta kalla det för ”sago-metal” för det handlar oftast om sagor, alltså om antingen vikingar, eller drakar och all möjligt sådant, och det intresserar mig inte, så texten är allmänt tråkig för mig. Själva musiken är det kanske inte något större fel på, de är ju oftast duktiga musiker, så där kanske jag inte har så mycket att klaga på. Sen om vi går till sången och i detta fallet, så är det Bernhard Wiess som står för det i Axxis, och som de flesta sångarna i power metal band, så har han en jävla pipa, det ska jag inte ta ifrån honom. Men för att gå till min smak, så är väl han väldigt typisk för en sångare i denna genre och det är väl kanske inte den tekniken som faller mig bäst i smaken. Och musiken innehåller mycket keyboard som lite styr musiken, och så använder de sig av körande i sången, och även dessa två saker är väl ganska typisk för power metal, och det är även det ett minus för mig. Så jag tänker inte sätta ett högt betyg på detta albumet, inte heller ett ljummet, men jag ger dem i alla fall 2 av 5, för några låtar tyckte jag var helt ok.

Låten jag fastnade mest för: Last Man On Earth

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Place Vendome – Streets Of Fire

Place Vendome – Streets Of Fire Låtlista:

1. Streets Of Fire
2. My Guardian Angel
3. Completely Breathless
4. Follow Me
5. Set Me Free
6. Beliver
7. Valerie (The Truth Is In Your Eyes)
8. A Scene In Reply
9. Changes
10. Surrender Your Soul
11. Dancer
12. I’d Die for You

Hemsida: Place Vendome

MySpace: Place Vendome

Min recension:

Place Vendome är ett tyskt AOR/hårdrocks band, och detta är deras andra och senaste album från 2009. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem, och efter att ha hört detta albumet så blev jag överraskad själv att jag gillade en hel del av låtarna. Jag är inte något större fan av AOR eller Adult Oriented Rock som det står för, det är sådan musik som jag började lyssna på i yngre dagar, och det är väl inte jag något större fan av nu för tiden. Sångaren i bandet Michael Kiske är väl mest känd som före detta sångaren i Helloween, och det är också sån musik som jag lyssnade på i yngre dagar, så är väl mest därför att jag blev förvånad att jag gillade delar av albumet. Sen vet jag inte om jag kommer lyssna väldigt mycket på det direkt, men det är inte dåligt för det. Själva musiken låter som till exempel då Helloween eller våra svenska Hammerfall, och det gillar väl vissa, men sistnämnda bandet har jag inte mycket för direkt. Sen så är det kanske hälften av albumet som jag tycker är bra, resten låter i stort sett likadant som alla andra låtar och är allmänt tråkiga och det blir lite för mycket ”gubb-rock” för min smak. Michael Kiske har ju långt ifrån en dålig röst, men det flesta band i såna här band har oftast en riktigt bra pipa, så han har jag inte mycket att klaga på, förutom att denna stilen inte heller är min favorit. Men för att ge plattan ett rättvist betyg, så är det ju inte dålig musik, den är melodisk och välspelad, men jag hade behövt mer bra låtar för att höja betyget i alla fall.

Låten jag fastnade för mest: I`d Die For You

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Deftones – Diamond Eyes

Deftones – Diamond Eyes Låtlista:

1. Diamond Eyes
2. Royal
3. CMND/CTRL
4. You’ve Seen The Butcher
5. Beauty School
6. Prince
7. Rocket Skates
8. Sextape
9. Risk
10. 976–EVIL
11. This Place Is Death

Hemsida: Deftones

MySpace: Deftones

Min recension:

Deftones är ett amerikanskt alternativ metal/experimentell metal band, och detta är deras sjätte album från 2010 , förutom demos, samlingsskiva och live album. Jag har lyssnat på detta bandet i många, många år, och jag har älskat dem sen första gången jag hörde dem, och de har väldigt svårt för att göra mig besviken över en plattan. De skulle släppt ett album redan förra året, men deras basist Chi Cheng råkade ut för en bilolycka och hamnade i koma, så de andra medlemmarna valde att vänta med det albumet och spelade istället in detta albumet med en basist med namnet Sergio Vega. Men för att återgå till plattan, så tycker jag det är Deftones i sitt esse, jag har som jag skrivit innan aldrig blivit besviken över något av deras album, kanske mindre nöjd bara, men med detta albumet, så tycker jag de verkligen har lyckats. Jag tycker detta albumet håller sig uppe i stort sett i samma klass som deras klassiska album White Pony, det kanske fattas lite med låtar som etsar sig fast i huvudet, men annars är det ingen större skillnad. Jag har under alla år som jag lyssnar på metal musik aldrig hittat ett band som låter som Deftones, de gör enligt mig väldigt unik musik, och de gör det riktigt jävla bra. Själva musiken för ni lyssna på själva, för det är svårt att beskriva dem, för de har som skrivit, sin egna stil, och sångaren Chino Moreno gör inte saken sämre direkt. Även han har en mycket unik stil över sin sång, han har en väldigt depressiv röst skulle jag vilja kalla det, en otroligt bra röst och riktigt bra vrål/skrik som står i en klass i sig. Som som skrivet, det kanske fattas lite fruktansvärt bra låtar jämfört med till exempel deras album White Pony då, men det är väl det ända som skulle göra att jag skulle sänka betyget, men jag tycker det är värt det högsta.

Låten jag fastnade för mest: Prince

Av mig får albumet:

Read Full Post »