New York Dolls – Cause I Sez So

New York Dolls – Cause I Sez So Låtlista:

1. Cause I Sez So
2. Muddy Bones
3. Better Than You
4. Lonely So Long
5. My World
6. This Is Ridiculous
7. Temptation To Exist
8. Making Rain
9. Drowning
10. Nobody Got No Bizness
11. Trash
12. Exorcism Of Despair

Hemsida: New York Dolls

MySpace: New York Dolls

Min recension:

New York Dolls är ett amerikanskt protopunk/glam punk band, och detta är deras fjärde album från 2009, förutom ett antal demos, live album och massa samlingsalbum. Jag har säkerligen hört detta band innan, men kan inte komma ihåg det, och jag har fått för mig att de ska låta som Hanoi Rocks, som jag tycker är riktigt bra, men New York Dolls var inte alls lika bra om man nu ska ta och jämföra de två banden. De släppte två album redan på 70-talet, men sen splittrades bandet och startade igen 2004 och detta är det andra albumet släppt på 2000-talet då. Jag har ju aldrig hört ett helt album från dem innan, men jag kan väl inte påstå att jag är speciellt imponerad av detta jag har hört på detta albumet. De låter ungefär som punk gjorde tillbaks på 70- och 80-talet, med lite influenser av glam och blues tycker jag man hör mycket av också, men jag tycker att på de flesta låtarna så låter det alldeles för ”demo-aktigt” och grötigt för min smak. Om det nu är meningen, det vet jag faktiskt inte, men det är inget som jag uppskattar i alla fall, och tyvärr så är det så på många av låtarna. Sångaren David Johansen har en flummig/blues-rockig röst, väldigt passande röst till denna sorten av musik, men han faller väl kanske inte mig i smaken heller något speciellt. Jag kan verkligen uppskatta musik i dessa genrer, de låter lite som det gjorde förr, men med lite nya influenser, men just New York Dolls eller just detta albumet då, det var inget för mig måste jag säga, inte i det långa loppet.

Låten jag fastnade för mest: Lonely So Long

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Bon Jovi – The Circle

Bon Jovi – The Circle Låtlista:

1. We Weren’t Born To Follow
2. When We Were Beautiful
3. Work For The Working Man
4. Superman Tonight
5. Bullet
6. Thorn In My Side
7. Live Before You Die
8. Broken Promiseland
9. Love’s The Only Rule
10. Fast Cars
11. Happy Now
12. Learn To Love

Hemsida: Bon Jovi

MySpace: Bon Jovi

Min recension:

Bon Jovi är ett amerikanskt rock band, och detta är deras elfte och senaste album från 2009, förutom ett antal samlingsalbum och live album. Under mina tidiga år som tonåring så var detta mina idoler, jag hade alla deras album, hade planscher med dem på väggarna och jag kunde allt om dem, men det stanna det mesta där under mina yngre år, och idag lyssnar jag sällan på dem. Jag vet inte om det är att jag har växt ifrån deras musik eller att de helt enkelt har blivit sämre, men lyssnar jag på många gamla låtar från deras tidigare alster, så lät de faktiskt bättre på 80- och 90-talet enligt mig. Sen är inte just denna poppiga versionen av rock som ändå Bon Jovi spelar en av mina favoritgenrer direkt, men de släpper några sköna låtar på albumen som kommit nu på 2000-talet. Denna plattan fastnar jag lite lätt för några få låtar bara, och det är ju inget bättre betyg direkt, och jag tror jag skulle säga detsamma om deras fem senaste album kanske och då har jag inte hört ett helt nytt album från dem sen 6 album tillbaks. Sångaren Jon Bon Jovi har alltid haft en helt ok röst, han har väl inte ändrats något direkt, men han funkar bra till deras musik. Men för att jag ska sätta ett rättvist betyg på detta albumet, så kan jag inte ge det mer än nedan.

Låten jag fastnade för mest: Learn To Love

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Lifehouse – Smoke & Mirrors

Lifehouse – Smoke & Mirrors Låtlista:

1. All In
2. Nerve Damage
3. Had Enough feat. Chris Daughtry (Daughtry)
4. Halfway Gone
5. It Is What It Is
6. From Where You Are
7. Smoke & Mirrors
8. Falling In
9. Wrecking Ball
10. Here Tomorrow Gone Today
11. By Your Side
12. In Your Skin

Hemsida: Lifehouse

MySpace: Lifehouse

Min recension:

Lifehouse är ett amerikanskt post-grunge/pop-rock band, och detta är deras femte och senaste album från 2010, förutom två EP-skivor. Jag har tidigare recenserat deras förra album Who We Are, det albumet gav jag 3 av 5, och detta är väl varken bättre eller sämre i min mening. Jag ser att jag skrev inte mycket alls i min förra recension, så jag får väl kanske ta och lägga till lite mer i denna. Lifehouse låter absolut som ett typiskt amerikanskt post-grunge/pop-rock band, jag brukar kalla dessa band för ”radio-rock” för de är tillräckligt lugna för att spelas flitigt på det flesta radio-kanaler och även MTV med mera. Jag lyssnar på många sådana band, men som jag i stort sett alltid skriver om dessa band, så måste de ha något väldigt unikt i sin musik eller ha en otrolig sångare, och det tycker jag inte att Lifehouse har. Sångaren Jason Wade, som även är gitarrist i bandet, har en helt ok röst, små hes, pop-rockig röst, som absolut funkar till denna musiken, men det är inget unikt över honom. Så för att få ett rättvist betyg, så tycker jag många av låtarna är riktigt sköna att lyssna på, men jag kommer säkerligen som med de flesta låtarna från dessa band, att tröttna mycket snart, och vissa låtar var alldeles för poppiga för min smak, så betyget får bli ljummet.

Låten jag fastnade för mest: From Where You Are

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Suicide Silence – No Time To Bleed

Suicide Silence – No Time To Bleed Låtlista:

1. Wake Up
2. Lifted
3. Smoke
4. Something Invisible
5. No Time To Bleed
6. Suffer
7. …And Then She Bled
8. Wasted
9. Your Creations
10. Genocide
11. Disengage

Hemsida: Suicide Silence

´

MySpace: Suicide Silence

´

Min recension:

´

Suicide Silence är ett amerikanskt deathcore band, och detta är deras andra album från 2009, förutom 3 EP-skivor. Jag har bara läst om dem innan, men efter att ha hört detta albumet, eller i alla fall när jag började lyssna på det, så blev jag lite kluven. För jag tycker att själva musiken är fruktansvärt bra för det mesta, det är deathcore på mycket hög nivå. Men jag blev inte alltid lika imponerad av deras vokalist, inte på alla låtar och inte under hela låtar tyvärr. Musiken är stenhård, blytung och jävligt adrenalin-givande, med fullt av energi, det är väl så jag kan beskriva musiken som bäst. Sen blir vissa låtar lite för röriga för mig, det är för jävla extremt, jag vet att mycket deathcore musik låter på det sättet, men vissa delar blir då alldeles för grötigt, det är väl det ända negativa jag kan säga om själva musiken. Sångaren Mitch Lucker använder sig av lite olika vrål och vrål-tekniker, vissa mer i min smak, andra mindre i min smak, det är väl mest han som gör mig kluven över albumet. Men när han använder sig av sitt grymma vrål, så är han förbannat bra, så det positiva är mer än det negativa, så jag måste ge detta albumet ett bra betyg.

´

Låten jag fastnade för mest: Genocide

´

Av mig får albumet:

Read Full Post »

The Black Dahlia Murder – Deflorate

The Black Dahlia Murder – Deflorate Låtlista:

1. Black Valor
2. Necropolis
3. A Selection Unnatural
4. Denounced, Disgraced
5. Christ Deformed
6. Death Panorama
7. Throne Of Lunacy
8. Eyes Of Thousand
9. That Which Erodes The Most Tender Of Things
10. I Will Return

Hemsida/MySpace: The Black Dahlia Murder

Min recension:

The Black Dahlia Murder är ett amerikanskt melodiskt death metal/metalcore/deathcore band, och detta är deras fjärde album från 2009, förutom några EP-skivor/demos. Jag har hört dem någon gång, men inte lyssnat in mig på dem förrän nu, och de är ett riktigt jävla tungt band måste jag säga. Det kör på stenhård och riktigt jävla tung death metal, som samtidigt är väldigt melodisk, men sångaren och basisten och kanske framförallt trummisen är det väl som ger låtarna tyngden och hårdheten. Ibland så blir sådan musik lite extremt för mig, det kan bli en ända röra av alla instrument, det blir lite för grötigt, men vissa band klarar att hålla sig över det, men på många av låtarna, så blir det tyvärr en ända röra för The Black Dahlia Murder. Jag har ju inte hört deras hela album tidigare, så jag kan bara skriva om detta, men vissa låtar tycker jag är riktigt bra, men vissa blir bara rörigt som skrivet, så betyget blir väl därefter. Ska vi gå över till sångaren, som heter Trevor Strnad så funkar han helt ok, vissa låtar låter han riktigt bra, andra låter han lika grötigt som själva musiken. Så för att jag detta band och detta album ett rättvist betyg, så får det väl bli betyget som är i mitten, för vissa låtar är riktigt bra och vissa inte alls bra.

Låten jag fastnade för mest: Denounced, Disgraced

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Megadeth – Endgame

Megadeth – Endgame Låtlista:

1. Dialectic Chaos
2. This Day We Fight!
3. 44 Minutes
4. 1,320
5. Bite The Hand That Feeds
6. Bodies Left Behind
7. Endgame
8. The Hardest Part Of Letting Go… Sealed With A Kiss
9. Headcrusher
10. How The Story Ends
11. Nothing Left To Lose

Hemsida: Megadeth

MySpace: Megadeth

Min recension:

Megadeth är ett amerikanskt heavy metal/thrash metal/speed metal band, och detta är deras tolfte album från 2009, förutom ett antal live album, samlingsalbum och EP-skivor. Det är klart att man har hört detta band tidigare, de har spelat på sen tidigt 80-tal, innan jag föddes faktiskt, och man har ju hört en del genom åren, men jag har faktiskt inte hört ett helt album förrän nu. Jag har då tidigare aldrig lyssnat mig in på dem, men nu koncentrerade jag mig riktigt på denna plattan och det är ju riktigt bra musik helt enkelt. Jag lyssnar vanligtvis inte på så himla mycket ren heavy metal musik, men Megadeth låter fortfarande klassiska, ungefär som de lät när de kom på 80-talet. Det är riktigt tekniskt, välspelat, melodiskt, och snabbt spelad metal på mycket hög nivå, och trots att man inte lyssnar på så mycket inom denna/dessa genrer, som jag då, så tror jag man kan uppskattade det ändå. Sångaren/gitarristen Dave Mustain har väl en helt ok röst, rätt så typiskt för ett sådant här band, men är väl inte super imponerad av honom, men han går att lyssna på. Så gillar ni klassisk heavy metal med influenser av thrash och speed metal, med mycket solon och riktigt välspelad musik, så är verkligen detta något för er. Jag kommer absolut att sätta ett högt betyg på detta, för skulle jag säga att det var dåligt, så skulle jag helt klart ljuga, men det högsta betyget är jag inte beredd att ge dem eller detta albumet, kanske på grund av sången.

Låten jag fastnade för mest: 44 Minutes

Av mig får albumet:

Read Full Post »

With Blood Comes Cleansing – Horror

With Blood Comes Cleansing – Horror Låtlista:

1. Intro
2. Hematidrosis
3. Lash Upon Lash
4. Forsaken
5. Filthy Stains
6. The Suffering
7. Blood And Fire
8. Abaddon’s Horde
9. Horror
10. Carnivorous Consumption
11. Damnation
12. Eternal Reign

Hemsida/MySpace: With Blood Comes Cleansing

Min recension:

With Blood Comes Cleansing är ett georgianskt deathcore/death metal band, och detta är deras andra och senaste album från 2008, förutom en EP-skiva. Jag har aldrig hört dem innan, och när jag lyssnat på 2-3 låtar på detta albumet, så blev jag lite tveksam, mycket tack vare sångarens vrål-tekniker, det var väl något som jag inte tyckte om där. Men ju mer låtar jag lyssnade på så visade det sig att han använder sig inte speciellt mycket av just den/de teknikerna. Själva musiken är riktigt jävla stenhård, det är väl vad man skulle kunna säga, riktigt typisk deathcore, som är en blandning av metalcore och death metal. Jag tycker det är väldigt välspelat, riktigt jävla tungt, och man hör mycket av tyngden från trummorna som hörs väldigt mycket genom hela musiken. För att återgå till sångaren, som heter Michael Sasser, så är det några tekniker som jag inte är så exalterad över och några som jag riktigt ryser i kroppen av, så är väl lite delad i honom, men i det flesta låtarna och i de flesta delarna av låtarna, så vrålar han riktigt jävla bra, så det överväger till det bättre. Så för att få ett rättvist betyg på detta, så är det helt klart deathcore av hög klass, så ett högre betyg blir det absolut, men inte det högsta.

Låten jag fastnade för mest: Forsaken och Carnivorous Consumption (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

The Swell Season – Strict Joy

The Swell Season – Strict Joy Låtlista:

1. Low Rising
2. Feeling The Pull
3. In These Arms
4. The Rain
5. Fantasy Man
6. Paper Cup
7. High Horses
8. The Verb
9. I Have Loved You Wrong
10. Love That Conquers
11. Two Tongues
12. Back Broke

Hemsida: The Swell Season

MySpace: The Swell Season

Min recension:

The Swell Season är en irländsk/tjeckisk folk rock/indie rock duo, och detta är deras tredje och senaste album från 2009. Jag kom i kontakt med den irländska musikern Glen Hansard och den tjeckiske sångerskan/pianisten Markéta Irglová genom filmen Once, dels är det en riktigt bra film, och dels så fastna jag ordentligt för musiken. Jag har tidigare recenserat Hansard´s band The Frames´s album, gav det 4 av 5, och detta är inte sämre. Jag gillar irländsk folk rock, det är en jävla skön känsla över det, jag tror jag skrev i The Frames recensionen att man får en känsla av att sitta på en irländsk pub när man hör det, och det är samma med The Swell Season. Sen är väl detta lite mer åt indie rock hållet, och det är lite mer ”musikaliskt”, jag menar inte att The Frames är omusikaliska, men The Swell Season går lite mer in för piano och lugnare låtar, det är lite mer fart i The Frames. Men i alla fall så har Hansard en förbannat bra röst, det är visserligen mest lugna partier på denna plattan, så man får inte höra mycket av när han tar i. Irglová har likaså en riktigt bra röst, och är en skicklig pianist, och de två tillsammans blir riktigt bra, precis som i filmen Once, det passar väldigt bra till varandra. Som ni kanske förstår, så gillar jag detta skarpt, men för att jag skulle ge det högsta betyget, så hade jag vilja höra lite mer krut från Hansard och lite mindre lugna låtar, men det blir fortfarande ett högt betyg.

Låten jag fastnade för mest: Paper Cup

Av mig får albumet:

Read Full Post »

The Acacia Strain – Continent

The Acacia Strain – Continent Låtlista:

1. Skynet
2. Seaward
3. Dr. Doom
4. Forget-Me-Now
5. Cthulhu
6. Baby Buster
7. Balboa Towers
8. JFC
9. Kraken
10. The Combine
11. The Behemoth

Hemsida/MySpace: The Acacia Strain

Min recension:

The Acacia Strain är ett amerikanskt metalcore/deathcore band, och detta är deras fjärde och senaste album från 2008. Jag har aldrig hört dem innan, men nu när jag har hört detta albumet, så är de väl bara helt ok att lyssna på. De är en tydlig blandning av metalcore och deathcore, kanske mest åt deathcore hållet, som man kan säga är en blandning av metalcore och death metal. Jag har inte mycket att klaga på över själva musiken, det är riktigt jävla hårt, välspelat och riktigt jävla tungt, så som jag tycker denna musiken ska vara. Men jag tycker kanske att den blir lite tråkig i längden, med några låtar som undantag. Sångaren Vincent Bennett är helt ok, han låter visserligen rätt så enformigt, ingen vidare variation på hans vrål eller teknik, men själva vrålet tycker jag att han gör hyfsat bra ifrån sig. Så gillar ni deathcore i övriga fall och kanske just amerikansk sådan, som jag tycker låter på ett lite speciellt sätt, så gillar ni säkert detta, men för mig så kan det faktiskt inte bli mer än ett ljummet betyg.

Låten jag fastnade för mest: Skynet

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Through The Eyes Of The Dead – Skepsis

Through The Eyes Of The Dead – Skepsis Låtlista:

1. Parasite Throne
2. Dementia
3. No Haven
4. Perpetual Defilement
5. Inherit Obscurity
6. The Manifest
7. Defaced Reality
8. Siphonaptera From Within
9. Insomnium
10. Skepsis

Hemsida/MySpace: Through The Eyes Of The Dead

Min recension:

Through The Eyes Of The Dead är ett amerikanskt death metal band, och detta är deras tredje och senaste album från 2010, förutom en EP-skiva och ett split album. Jag har aldrig hört dem innan, bara hört om dem, men efter att jag har hört detta albumet, så är jag väl inte speciellt imponerad. Jag har läst att de började som ett deathcore band, och jag tycker att de fortfarande har influenser därifrån, men annars så låter de väl som ett typiskt amerikanskt death metal band skulle jag väl säga. Det är stenhård metal, och mycket av de hårdare partierna är väl det som påminner mig mest om deathcore, men de är samtidigt hyfsat melodiska och det är väl framförallt melodisk death metal som faller mig i smaken. Jag tycker inte att musiken är dålig, men jag tycker samtidigt inte att låtarna är speciellt olika, det är för dålig variation på albumet, och jag tröttnar rätt snabbt på dem. Ska vi gå över till sångaren Danny Rodriguez så är jag kluven, vissa vrål-tekniker som han använder sig av, är visserligen rätt typiskt för en death metal vokalist, men det är det där riktigt mörka/grova som inte alltid faller mig i smaken, sen har han en annan teknik som är mycket ljusare, som också är rätt så typiskt för ett death metal vokalist och det faller mig bättre i smaken. Men för att få ett betyg på denna plattan, så är jag som skrivet lite uttråkad av själva musiken och inte speciellt imponerad av vokalisten, så betyget blir därefter.

Låten jag fastnade för mest: No Haven

Av mig får albumet:

Read Full Post »