Econoline Crush – Ignite

Econoline Crush – Ignite Låtlista:

1. Could Have Been
2. Dirty
3. Psychotic
4. Get Out Of The Way
5. Hole In My Heart
6. Unbelievable
7. The Love You Feel
8. Heaven’s Falling
9. Burn It Down
10. Bleed Through

Hemsida/MySpace: Econoline Crush

Min recension:

Econoline Crush är ett kanadensiskt industrial rock/alternativ rock/post-grunge band, och detta är deras fjärde och senaste album från 2008. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem, men jag blev inte alls imponerad av varken dem eller albumet. Jag har läst lite om dem, de startade 1992, la ner 2001, sen började de som band igen 2007 och detta albumet är då det första efter deras uppehåll, hur de lät innan vet jag inte, men för deras skull hoppas jag de lät bättre än detta. Jag lyssnar kanske inte så mycket på industrial rock, men jag har hört en jävla massa post-grunge genom åren och detta är inget bra exempel på ett sådant. Jag tycker de låter som en väldigt dålig version av ett alternativt rock band, som försöker vara unika med sin stil, men de lyckas verkligen inte få till något bra av det. Jag vet inte vart de vill hamna med sin musikstil, men jag tycker att de låter väldigt amatörmässigt och det var jobbigt att lyssna igenom alla låtar, och det är inget vidare betyg. De har några få ljusglimtar, men de är alldeles för få för att jag ska höja betyget något väldigt för denna plattan. Sången står Trevor Hurst för, han påminner lite om Chris Cornell vid några få tillfällen, missförstå mig inte, han är inte i närheten av den mannens röst, men själva rösten kan påminna om honom vid några få tillfällen. Men annars så är jag lika imponerad av sången, som jag är av musiken, med andra ord inte mycket direkt. Som ni kanske förstår, så blir det ett rätt dåligt betyg för denna plattan, och de är inget jag kan varken rekommendera eller själv kommer att lyssna på i framtiden. Det är bara några få låtar som är helt ok, som får upp dem från det sämsta betyget och då känner jag mig dessutom lite snäll.

Låten jag fastnade för mest: Unbelievable

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Disarmonia Mundi – The Isolation Game

Disarmonia Mundi – The Isolation Game Låtlista:

1. Cypher Drone
2. Structural Wound
3. Perdition Haze
4. Building An Empire Of Dust
5. Stepchild Of Laceration
6. The Isolation Game
7. Blacklight Rush
8. Glimmer
9. Ties That Bind
10. Losing Ground
11. Same Old Nails For A New Messiah
12. Digging The Grave Of Silence
13. Beneath A Colder Sun

Hemsida: Disarmonia Mundi

MySpace: Disarmonia Mundi

Min recension:

Disarmonia Mundi är ett italienskt melodisk death metal/progressive metal band, och detta är deras femte och senaste album från 2009. Jag har aldrig hört dem innan, men känner igen namnet på bandet, men blev i alla fall tipsad om dem och det är jag jäkligt glad över, för detta är riktigt jävla bra. Det blev lite roligt också, efter jag lyssnat på några låtar, så tyckte jag att de liknade våra svenska Soilwork jäkligt mycket, så läste jag lite om bandet, då är Soilwork´s sångare Björn ”Speed” Strid med i det hela. Så det var med andra ord inte så konstigt att de liknar Soilwork i vrålet/sången, men jag tycker även att de liknar dem rent musikaliskt och det gillar jag skarpt. Och om jag har förstått det rätt, så har Björn gjort några inhopp som sångare på tidigare album och senare spelat in mer med Soilwork och så är tillbaks i detta bandet och verkar som han kan vara en medlem nu för tiden, han var ändå med på 7 låtar bara på detta albumet. Jag gillar genren death metal starkt, är det dessutom melodiskt och blandar in progressive metal så brukar det oftast kunna lyckas väldigt bra och det är just vad de har gjort här. I risk att verka tjatig, så tror jag absolut att ni kan gilla denna musiken om ni gillar Soilwork, för det är faktiskt extremt likt, det är väldigt välspelat death metal minst sagt. Det är riktigt hård och tung musik med mycket melodi och de blandar den stenhårda musiken med grova vrål och det melodiska med klara stämmor och de får till det riktigt bra. Och jag tycker absolut att de får till en bra variation över hela albumet, låtarna är rätt så unika för sig och de lyckas helt klart där också. Sången kommer från 3 håll kan man säga, dels är det Ettore Rigotti som även spelar gitarr, trummor, bas och keyboard som står för de mesta av den rena sången. Dels är det Claudio Ravinale som står för lite mer av vrålet och dels är det då Björn ”Speed” Strid som hjälper till, och de tre gör faktiskt ett otroligt bra jobb tillsammans. Så som slutbetyg för denna plattan, så kan jag inte sätta annat än det högsta och jag ska absolut ta och lyssna på deras tidigare alster.

Låten jag fastnade för mest: Cypher Drone och The Isolation Game (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

The Script – The Script

The Script – The Script Låtlista:

1. We Cry
2. Before The Worst
3. Talk You Down
4. The Man Who Can’t Be Moved
5. Breakeven
6. Rusty Halo
7. The End Where I Begin
8. Fall For Anything
9. If You See Kay
10. I’m Yours

Hemsida: The Script

MySpace: The Script

Min recension:

The Script är ett irländskt pop-rock/alternativ rock band, och detta är deras debut album från 2008. Jag har hört dem innan, har självklart hört deras hit We Cry och jag tyckte den var riktigt skön första gången jag hörde den och tycker det även idag, så tänkte se om skivan var något att ha och det var den verkligen. Det är visserligen ingen stil som jag lyssnar speciellt mycket på, men jag är öppen för det mesta och detta fick mina öron att ge tummen upp. Jag tycker de får till en riktigt skön blandning av pop, rock, soul och lite smått hip-hop kan man väl säga nästan, soul´n och hip-hop´n kanske inte märks så mycket i själva musiken, men jag tycker att sången har väldigt mycket soul i sig. Hip-hop är kanske är att ta i en smula i och för sig, men det är lite av beats i musiken och sångaren ”rap/sjunger” emellanåt på vissa låtar. Men i vilket fall som helst, deras musik är ”radio-rock” med mycket pop och soul, det är väl så som jag skulle beskriva deras musik bäst, lite James Morrison, fast mer tempo i låtarna och lite rockigare kanske man kan säga. Och för det mesta faktiskt, så är det rock inblandat och det kommer från Irland, så brukar det faktiskt vara riktigt skön musik att lyssna på, i alla fall de band som jag har kommit i kontakt med. Sen som jag har skrivit så är det väldigt poppigt, och det brukar förstöra för mig eller min smak rättare sagt, men i detta fallet, så tycker jag att de blandar genrer så bra och de har bra variation på deras låtar. Sångaren Danny O´Donogue har en förbannat bra röst, en förbannat skön röst minst sagt, kan ta en jämförelse med James Morrison även där, som har mycket soul i rösten och det har även Danny. Och det är självklart också han som höjer musiken i min mening, och det är väl kanske även därför betyget för albumet blir högt också. Jag kan även skriva att jag hade väldigt svårt att välja bästa låt/låtar, för deras två första singlar/videos We Cry och The Man Who Can´t Be Moved må vara sönderspelade och uttjatade, men fortfarande riktigt sköna.

Låten jag fastnade för mest: Before The Worst och The End Is Where I Belong

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Darkthrone – Circle The Wagons

Darkthrone – Circle The Wagons Låtlista:

1. Those Treasures Will Never Befall You
2. Running For Borders
3. I Am The Graves Of The 80´s
4. Stylized Corpse
5. Circle The Wagons
6. Black Mountain Totem
7. I Am The Working Class
8. Eyes Burst at Dawn
9. Bränn Inte Slottet

Hemsida: Darkthrone

MySpace: Darkthrone

Min recension:

Darkthrone är ett norskt crust punk/speed metal/black metal band, och detta är deras fjortonde och senaste album från 2010, förutom ett antal demos, EP-skivor och samlingsskivor. Jag har inte hört mycket av dem i och med att jag inte lyssnar på mycket black metal, men blev tipsade om dem, men är långt ifrån imponerad minst sagt. Jag har läst lite om dem, och de har hållit på med black metal ett bra tag, men numera gått över mer åt crust punk/speed metal hållet, vet ni inte vad crust punk är, får ni söka på det, för orkar inte gå in på det. Men detta är bland det sämsta jag har hört på länge faktiskt, det är säkert min personliga smak av metal, och att jag inte hittar mycket band inom dessa genrer som tilltalar mig, men det är ju också just min åsikt jag ska få fram här, så får ni kommentera motsatsen eller om vi håller med mig. Men för att ta sig an musiken i denna recension, så kanske det fanns vissa element där som jag kunde uppskatta, men det var vi väldigt få låtar och vid väldigt få tillfällen. Jag tycker att de flesta låtarna låter väldigt amatörmässiga och för punkiga för min smak. Bandet består av två medlemmar Nocturno Culto eller Ted Skjellum som han egentligen heter, som står för sång, gitarr och bas, och så är det Fenriz eller Gylve Nagell som han egentligen heter, som står för sång, trummor, rytm gitarr och bas. Ska vi då ta sången från dessa herrar, så tycker jag även där att det är riktigt amatörmässigt och riktigt dåligt helt enkelt. Vad folk får ut av deras musik, det kan jag faktiskt inte förstå, men vissa gillar väl dessa genrer och just Darkthrone´s musik, men jag är inte en av dem.

Låten jag fastnade för mest: Stylized Corpse

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Bullet For My Valentine – Fever

Bullet For My Valentine – Fever Låtlista:

1. Your Betrayal
2. Fever
3. The Last Fight
4. A Place Where You Belong
5. Pleasure And Pain
6. Alone
7. Breaking Out, Breaking Down
8. Bittersweet Memories
9. Dignity
10. Begging For Mercy
11. Pretty On The Outside

Hemsida: Bullet For My Valentine
MySpace: Bullet For My Valentine

Min recension:

Bullet For My Valentine är ett walesiskt metalcore band, och detta är deras tredje och senaste album från 2010, förutom EP-skivor med mera. Jag har tidigare recenserat deras album Scream Aim Fire, det albumet gav jag 4 av 5, och jag är beredd att höja dem för detta albumet. Jag ser att jag skrev väldigt lite i min förra recension, det var nog när jag började med denna sidan, men jag ska försöka att skriva lite mer denna gången. Men precis som jag skrev då, så gillar jag deras debutalbum bättre än Scream Aim Fire, och hade nog gett det högsta betyget och det gäller även detta tredje album. Jag kan inte påstå att jag blev besviken på det förra albumet, men jag var väl mindre nöjd bara, det var något som fick mig att ge dem 4 av 5, men av samma anledning som att jag hade gett debutalbumet The Poison 5 av 5, kommer jag att ge detta albumet detsamma. Jag tycker de får till riktigt jävla grym metalcore helt enkelt, det är riktigt jävla hårt och det är grymt melodiskt och det är väl i stort sett deras ”trademark” kan man väl kalla det. De håller sig däruppe bland de bästa inom den moderna metalcore´n, som kanske mest består av amerikanska band, så det är ju kul att ett europeiskt band kan slå sig in där bland de andra i toppen. Med risk att bli tjatig med min jämförelse av deras tidigare album, så vet jag inte riktigt vad som ”störde” mig på förra albumet, men jag tycker i alla fall att detta albumet har en riktigt bra variation på låtarna och att de får till en riktigt bra och jämn nivå över hela albumet, och det kanske var lite det som inte riktigt fanns där på Scream Aim Fire. Man kan säga att de influeras av gammal heavy metal och till en viss del gammal thrash metal och ger det en twist med modern metalcore, och den blandningen får de till minst sagt förbannat bra. Sångaren i bandet, som även är rytmgitarrist heter Matt Tuck, och han har jag gillat skarpt från första början jag hörde detta bandet, han har en riktigt skön sång och han har en förbannat skarpt vrål. Han får även hjälp av bandets gitarrist Michael Paget och basisten Jay James och även de gör ett bra jobb när de behövs. Så gillar ni metalcore, modern metal eller deras tidigare alster, så tror jag knappast att ni blir besvikna på detta albumet, jag blev då grymt imponerad och detta var ett av mina mest efterlänkade album i år.

Låten jag fastnade för mest: Pleasure And Pain och Dignity (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Sick Of It All – Based On A True Story

Sick Of It All – Based On A True Story Låtlista:

1. Death Or Jail
2. The Divide
3. Dominated
4. A Month Of Sundays
5. Braveheart
6. Bent Outta Shape
7. Lowest Common Denominator
8. Good Cop
9. Lifeline
10. Watch It Burn
11. Waiting For The Day
12. Long As She’s Standing
13. Nobody Rules
14. Dirty Money

Hemsida: Sick Of It All
MySpace: Sick Of It All

Min recension:

Sick Of It All är ett amerikanskt hardcore-punk band, och detta är deras nionde och senaste album från 2010, förutom ett antal EP-skivor med mera. Jag har tidigare recenserat deras album Death To Tyrants, det albumet gav jag 4 av 5, och detta albumet är varken bättre eller sämre i min mening. Jag tycker varken att de har gjort några otroligt bättre jobb än förra albumet eller att de har gått ner sig något, utan de verkar hålla en ganska jämn nivå över sina plattor i allmänhet. Det kan ju både vara positivt och negativt, man kan ju ta det som att ett band inte utvecklar sig något eller så kan man ta det som att de kör på sin grej och de gör det jäkligt bra, och jag tycker nog det sistnämnda gällande detta bandet i alla fall. Det är riktigt hög klass på deras hardcore-punk, det är riktigt snabbt, grym fart på musiken och riktigt punkigt, och det är i samma anda som de flesta New York-hardcore banden, och de håller sig däruppe bland de bästa helt klart. De flesta av låtarna sätter sig direkt, de är oftast korta, men under den tiden så får de ihop låtar med grymt tempo, som är stenhårda och förbannat tunga, precis som det ska låta i denna genre. Sångaren Lou Koller låter absolut som en typisk sångare från ett hardcore-punk band, jag vet inte om han hade passat i ett band som spelade någon annan stil eller genre, men här passar han riktigt bra. Men som ni säkert förstod i början av det jag skrev, så blir det inte det högsta betyget, utan denna plattan får samma betyg som deras förra, men det är samtidigt riktigt bra.

Låten jag fastnade för mest: The Divide och Watch In Burn (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Sevendust – Cold Day Memory

Sevendust – Cold Day Memory Låtlista:

1. Splinter
2. Forever
3. Unraveling
4. Last Breath
5. Karma
6. Ride Insane
7. Confessions
8. Nowhere
9. Here and Now
10. The End Is Coming
11. Better Place
12. Strong Arm Broken

Hemsida: Sevendust
MySpace: Sevendust

Min recension:

Sevendust är ett amerikanskt heavy metal/hårdrocks band, och detta är deras åttonde och senaste album från 2010, förutom några live och samlingsalbum. Jag har tidigare recenserat deras förra album Chapter VII/Hope And Sorrow, det albumet gav jag 4 av 5, men detta albumet får jag nog ta och sätta snäppet under i betyget. Jag vet inte riktigt om det var inhoppen som fick det förra albumet att bli bättre för mig. Det var inhopp av Chris Daughtry från bandet Daughtry och Mark Tremonti och Myles Kennedy från bandet Alter Bridge som gjorde inhopp på den skivan och de kan mycket väl vara så att det fick albumet att låta bättre än var det var. Nu skrev jag extremt lite om albumet i min förra recension, så ska försöka att skriva mer och bättre denna gången. Missförstå mig inte från det jag skrev ovan här, jag tycker inte att Sevendust är dåliga, men de står inte heller ut så mycket från mängden. De kanske är lite hårdare än många andra band som spelas flitigt på radio och tv inom dessa genrer, men jag kan likna dem med ett band som Staind, de spelar samma musik skulle man kunna säga, både banden spelar heavy metal, lite åt hårdrocks hållet, men jag tycke även att båda banden låter som post-grunge band, med influenser från till exempel nu-metal. Så de kanske står ut lite från mängden, men inte i den längden att jag skulle tycka att de var unika och det är väl det som gör att betyget nedan blev så det blev. Det är helt klart musik som jag kan sitta och lyssna på, finns många sköna låtar, och sångaren Lajon Witherspoon har en bra röst, riktigt skön att lyssna på för det mesta. Men jag ser inte mycket genuint i musiken eller i hans röst, och jag ser inte mycket variation på varken albumet eller från album till album, så ett ljummet betyg är ett rättvist betyg tycker jag.

Låten jag fastnade för mest: Karma

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Soulfly – Omen

Soulfly – Omen Låtlista:

1. Bloodbath & Beyond
2. Rise Of The Fallen feat. Greg Puciato (The Dillinger Escape Plan)
3. Great Depression
4. Lethal Injection feat. Tommy Victor (Prong)
5. Kingdom
6. Jeffrey Dahmer
7. Off With Their Heads
8. Vulture Culture
9. Mega-Doom
10. Counter Sabotage
11. Soulfly VII

Hemsida: Soulfly

MySpace: Soulfly

Min recension:

Soulfly är ett brasiliansk groove metal/thrash metal/nu-metal band, och detta är deras sjunde album från 2010. Jag har tidigare recenserat deras förra album Conquer, det albumet gav jag 4 av 5, och tycker nog att detta albumet är snäppet bättre faktiskt. Nu var de väldigt länge sen som jag lyssnade på just deras album Conquer, men när jag lyssnar på denna plattan, så får jag en känsla av att Soulfly verkligen har hittat tillbaks till sitt första sound på deras tidigare alster, kanske framförallt albumet som fick mig att lyssna på Soulfly, nämligen deras andra album Primitive. Nu skrev jag väldigt lite i min förra recension och beskrev mest vad detta var för band, så ska försöka undvika det nu, så får ni läsa min förra recension om ni är intresserade av det. Men denna plattan Omen är i alla fall helt i min smak, detta är ett av årets mest efterlängtade album för mig, för har lyssnat på Soulfly i 10 år och detta albumet gör mig verkligen inte besviken. Det är stenhårt och riktigt jävla tungt, man hör mycket groove metal i musiken, men de är även tillbaks där de startade och kanske speciellt där sångaren/gitarristen Max startade (han grundade Sepultura) i thrashen, och det låter riktigt bra. Sen har de helt klart influenser från nu-metal, men det tycker jag inte att det märks lika mycket längre och så har de ju influenser från latin amerikansk musik, men det har de haft igenom alla album. Sångaren heter då Max, Cavalera i efternamn och letar ni efter ett band med sång, kan ni leta vidare, för här är det enbart vrål, och jag har alltid gillat Max´s stil och gör det även på detta albumet. Så som slutbetyg, kan jag inte sätta annat än det högsta, det är tillbaks där de startade, det är otroligt bra, riktigt bra låtar, och jag har inget jag kan klaga på direkt.

Låten jag fastnade för mest: Rise Of The Fallen feat. Greg Puciato (The Dillinger Escape Plan) och Counter Sabotage (var tvungen att välja två)

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Dark Age – Acedia

Dark Age – Acedia Låtlista:

1. Kingdom Nevercome
2. Devote Yourself To Nothing
3. Neon Gardens
4. Snake Of June
5. Zeitgeist (Ghost In A Machine)
6. 10 Steps To Nausea
7. Halo Meridian
8. Underneath These Burdens
9. All The Unfullfilled
10. Babylon Riots
11. Myself Heretic

Hemsida: Dark Age

MySpace: Dark Age

Min recension:

Dark Age är ett tyskt melodiskt death metal band, och detta är deras sjätte och senaste album från 2009, förutom demos. Jag har aldrig hört dem innan, men blev tipsad om dem, och det är jag riktigt glad över, dels så lyssnar jag mycket på death metal och melodisk sådan och dels så var detta riktigt bra. Jag skulle väl vilja påstå att de har allt andra influenser än death metal, det är lite mer moderniserade än kanske ”klassiska” death metal band är. Jag skulle även vilja påstå att de har mycket liknelser med våra svenska Sonic Syndicate, det är nog den närmsta beskrivningen som jag kan ge er, det är mycket bra melodisk death metal, med inslag av lite modernare metalcore. Sen kommer det ju mycket bra metal från Tyskland, de är ju lite av ett metal-land kan man väl säga, så blir inte direkt överraskad att detta är bra musik. Det är en skön blandning av hård och melodisk metal, och en liten mer poppig metal, precis samma där som bandet jag nämnt här ovan, så gillar ni vårt svenska band, så gillar ni säkert detta. Jag tror även, trots att jag har lite svårt för Dead By April, så gillar ni dem, så tror jag även att ni kan gilla detta, för detta är mycket bättre helt enkelt, men det är väl lite liknande musik kan man säga. Sångaren Eike Freese har en klar stämma, som passar riktigt bra till deras musik, inte alls lika mesig som till exempel sången i Dead By April´s musik är, och hans vrål funkar riktigt bra det med. Jag hade nog önskat lite mer variation på låtarna och mer otroliga låtar, som skulle ge mig gåshud för att de skulle få högsta betyget, men det blir absolut ett högt betyg och jag kan varmt rekommendera dem.

Låten jag fastnade för mest: 10 Steps To Nausea

Av mig får albumet:

Read Full Post »

Cult Of Luna – Eternal Kingdom

Cult Of Luna – Eternal Kingdom Låtlista:

1. Owlwood
2. Eternal Kingdom
3. Ghost Trail
4. The Lure (Interlude)
5. Mire Deep
6. The Great Migration
7. Österbotten
8. Curse
9. Ugín
10. Following Betulas

Hemsida: Cult Of Luna

MySpace: Cult Of Luna

Min recension:

Cult Of Luna är ett svenskt post-metal/sludge metal/art rock band från Umeå, och detta är deras femte och senaste album från 2008, förutom demos och en ljudbok som släpptes i år. Jag har bara hört enstaka låtar från detta band innan, men blev tipsad om dem, så tänkte ge dem en chans, och jag är jävligt glad över att jag gjorde det. Dels lyssnar jag inte på mycket band som håller sig inom varken post-metal, sludge metal eller art rock direkt och dels att de är svenskar, så blir det extra roligt att de är bra. Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva deras musik, de är en salig blandning av olika genrer, och unika genrer för den delen. Men jag skulle vilja påstå att de är en blandning av deras landsmän i Khoma, kanske även en del från Meshuggah och progressive rock som till exempel det amerikanska bandet Coheed & Cambria. En del kanske jag är ute och cyklar, men de är så som jag skulle vilja beskriva Cult Of Luna´s musik, men det är nog bäst att ni lyssnar själva, för att få en egen uppfattning, för det är komplex musik som är svår att beskriva. Alla låtar är mellan 5 och 12 minuter förutom tre stycken, och det är mycket instrumentellt utan sång/vrål, men det är också det ”charmiga” med deras musik, det blir riktigt skönt att lyssna på, varje låt blir ett mindre epos i stort sett. Sångaren Klas Ryberg har väl kanske inte det bästa vrålet som jag har hört, men han är verkligen inte dålig heller, han har långa, grova och utdragna vrål som passar utmärkt till deras musik, han får även hjälp med sången av två av tre gitarrister i bandet. Så som slutbetyg skulle jag inte sätta högsta betyg, men det blir absolut högt, det är som skrivet en väldigt komplex musik, men även mycket bra musik.

Låten jag fastnade för mest: Following Betulas

Av mig får albumet:

Read Full Post »